Mentaldisease

Bara en liten förvarning för detta kommer att missuppfattas av i alla fall någon. Men detta är främst riktat till folk som jag (plågats) stött ihop med på nätet för 1-2 år sedan. Jag undrar lite, i alla fall för mig själv, hur man kan bli dödligt förälskad i någon som man aldrig har träffat i verkligheten? Så till den grad att man är villig att offra hela sitt liv för denna människan - som man aldrig har träffat. Så till den grad att man nästan friar över internet eller sms.
Det är möjligen uppvaktning som spårat ur när personen skickar 50 sms till en varje dag. Varje tanke får ett eget sms. Tankar är som sms, eller var det tvärt om? Hur som helst är det -inget- som får någon som drabbas av det att känna sig mer uppskattad för det. Snarare tvärt om. Det är sjukt, sjukt jobbigt. Och bevisar hur pass desperat personen i fråga är. Sådant tycker väl ingen om? Så vidare det inte är desperata fjortisar som vill förlora oskulden för att få vara med i gänget med de koola eller av någon annan anledning - (Been there done that. Det var mitt första verkliga möte med en desperat karlslok, mötet sög mer än vad jag kan beskriva med ord. Fast oskulden kom inte att lämna kroppen förrän några år efteråt men ändå.)

Jag undrar lite hur mycket som krävs för att väcka den där desperata, jag-måste-ha-henne-även-om-hon-hatar-mig-på-alla-sätt-som-jag-möjligen-kan-komma-att-tänka-på, det bör inte vara så mycket. Och jag vill nog inte testa det heller. Speciellt inte eftersom jag redan råkat klicka in på personens användarsida och redan fått ett mail från honom. Om hurvida jag lever eller ej. Undrar om han skickade några fler sms? Det kan jag inte veta eftersom mamma tvättade min mobil. Kanske var till det bättre. Det är extremt okul när mobilen dör pga sms storming. (Lärdom: Don't Mess With A Person With 5000 Free Textmessges/Month.) (Stavas det verkligen "month"?!)

I och för sig sitter det nog några stalker instinkter hos alla människor. Men som typ sagt innan handlar det nog mycket om att spåra ut. Undra om det är en sjukdom att spåra ut sådär? Förutom besatthet då, om nu besatthet är en sjukdom? Det var nog den instinkten som fick mig att helgonhora från första början. För att se om man känner igen någon i närheten, för att upptäcka nya människor i närheten osv. Att jag sen råkade trycka på fel namn i listan över folk i ystad gör ju inte saken bättre *gå under jord*. Anyway... Det känns skönt att gnälla av sig lite då och då. Sen har jag nog PMS, jag brukar skriva långa texter om allt möjligt när jag har det.