Mentaldisease

Och ja jag dissar "mig" själv. Fast egentligen inte för jag är inte helsvensk och jag är egentligen inte insatt i det här ämnet som jag nu kommer att skriva om. Eurovision song contest avgjordes i lördagsnatt. Sverige kom 21:a av 25 tävlande låtar. Sveriges låt var vidrig (men vidrigaste med den är ju artisten som framfördebidraget). Ingen gillade Sveriges låt, det var bara våra grannländer som röstade på oss samt Malta men Malta är isolerad ö som älskar ensamma kvinnoliknande varelser som står och haspar ur sig dynga på scenen iklädd något glittrande tjaffs, så kort sagt räknas dem inte. Och hade det inte varit för deras 12:a hade Sverige förmodligen placerat sig ungefär... Sist? Vilket hade varit mycket bättre.

Problemet med svenskarna i det här fallet är att det är vi som röstar fram vilken av alla bidrag i den svenska melodifestivalen som ska vinna den. Och den som ska tävla för vårat land. Vad folk tänker när de röstar är "oh min favoritlåt måste vinna för den är sååå bra tycker jag" eller "åhh hon/han måste vinna för hon/han sjunger så bra och ser så sexig ut på scenen". Det är riktigt mycket fail. Eftersom de sen skickas till eurovision song contest och då är det hela europa som ska bestämma vinnaren ihop. Och våra svenska högst personliga åsikter stämmer inte överrens med resten av europas tyckesmått.

Vad vi skulle göra för att skicka dit, till Ryssland 2009 då, är att rösta fram en låt i melodifestivalen som vi TROR kommer gillas av resten av europa. Inte en låt som vi TYCKER om på grund av personliga anledningar. Det ska inte vara en låt för att artisten eller bandet är sååå känt eller att artisten/bandet är sååå snygga eller något sådant. Det är ju hela paketet. Något som har allt. Och sen bör de sluta skriva "Sverige favorit tippat" för det är bara favorit tippat av svenskarna själva.

Idag på svenska lektionen hade vi en diskussion om eurovision. I min klass finns det en/två riktiga dansbandsnördar. Den ena verkade upp över öronen förälskad i perellis artistskap, låt, sång, klänning, framträdande osv. Att resten av europeerna inte har någon känsla för smak alls och var dumma i huvudet som inte röstade mer på sveriges låt. Jag förstår inte hur hon tänker, fast det är i och för sig igen direkt nyhet. Dessutom tyckte hon att Finlands bidrag var det absolut sämsta i hela årets tävling. De var väl bland de bättre snarare. Jag tror mer på att svenskarna själva skulle ha favorittippat finlandsbidrag om de hade fått bestämma rubrikerna själva på aftonhoran och andra skvallertidningar.

Och vad är det förresten för läskiga tanter som vi röstar fram. Carola Häggkvist, Charlotte Perelli, Sherly Clamp och gud vet vad dem heter. Hur kommer det sig att de hyllas från första början? Perelli ser dessutom enligt många ut som en dragqueen artist. Nej, inga fler läskiga tanter i eurovision tack. Dessutom borde väl svenskarna lära sig snart vad det är som gäller. Finland har två gånger i rad skickat något helt annorlunda sound, metal till eurovision. Och med Lordi vann dem över äckelcarola. Lärdomen av det är att udda och utstickande saker har större chans att vinna. Att nya sound och nya framträdanden har större chans att vinna.

När ska svenskarna inse att paljetter och glitter är 80-tal. Att korta klänningar och kjolar inte fungerar ihop med de nya europeiska länderna där folk är mer pryda än de är här. Att  kläderna inte ska sitta som påsydda på kroppen och att det behövs fler än en-två på scenen. Att det behövs mer liv och rörelse, att det behövs mer "teater" i framträdandet.

Det bästa med eurovision var väl dock enligt de flesta när Björn Gustavsson skulle presentera svenskarnas röstningsresultat. Övriga europa måste ha tyckt att det var den drygaste personen ever. Medan alla svenskar förmodligen satt och asgarvade i samma ögonblick. Han hade varit roligare om han hade gjort femårings-imitationen på samma gång.

Sveriges bidrag sög hårt i jämförelse med Finlands. Det tyckte även de amerikaner som jag hade kontakt med under programmets gång, tipsade in de till live-tv sändningen på eurovision hemsidan. Och i ett vagt ögonblick lovade jag att jag skulle infinna mig i Helsingfors om finnarna vann...

Drömde att jag kollade på första avsnittet av ett program som började på 5:an lr 3:an. Det handlade i alla fall om en kvinna som flyttar till en lägenhet. Där får hon kontakt med en mamma och hennes barn (ca 11år). De åker ut på stan en dag och kliver av bussen för tidigt så att de måste gå jätte långt för att komma hem. De går förbi en stor kyrkogård på hemvägen, och barnet börjar frysa i samband med det. Kvinnan åker sen iväg till en annan lägenhet/lagerlokal och går in och går runt och tittar om det är någon där. Långt in i lägenheten hittar hon en annan kvinna. Hela lägenheten/lagerlokalen saknar möbler istället är det som väggar och rum med tavlor på staflier, skulpturer och liknande. Sen åker den första kvinnan hem och när hon går förbi kyrkogården är hon förföljd fast än hon inte ser det av en grön förmultnad tonårs-spök-flicka. Sen går hon hem till mamman och barnet. Nu får hon gå in i lägenheten och där har de typ det fulaste djuret som finns i en bur. Det är stort och brungult med mängder av tänder som är jättestora och så har den långa taggar och tillsynes inga ben och ingen egentlig kropp.

Sen åker kvinnan iväg ut ur staden och krymper i storlek, hon får två små vänner som är små enfärgade i grönt samt serisrosa, med "antenner" på huvudet. De åker tillsammans ut till ett särskillt ställe och där träffar de på aliens som är ännu mindre och illgröna med skjutvapen. De blir sura på kvinnan och hennes två vänner eftersom att de vet vart det fula djuret befinner sig. Så de börjar skjuta på dem och de flyr och hela tiden blir de beskutna från luften, när de tror att de har kommit undan blir de beskutna igen. Sen kommer de små vännerna på att om de håller för sina antenner så får aliens ingen signal om var någonstans de befinner sig.

Typ dagen efter vaknar kvinnan upp som man och det är eftermiddag eller kväll, barnet ringer på dörren och ber om att få sova över hos honom. Och han är som nog de flesta karlar är över en sådan fråga från en sådan människa aningen negativ. Men han går med på att hon får sova över där en natt men sen måste ungen ut. Han undrar varför hon vill sova över där men gör inget mer med det. Det framkommer sen att ungens morsa har blivit brutalt mördad.

Egentligen borde jag sova för jag har knappt sovit alls på flera dygn. Men jag känner inte riktigt för det. I morrn eller rättare sagt senare idag måste jag till skolan och förmodligen redovisa mitt samearbete som jag helt glömt bort vad det handlade om nu. Har haft för mkt att försöka att inte tänka på.

I onsdags var jag hemma hela dagen, jag mailade till min pappa, och jag väntar väl paranoidiskt på svar eller så. Sen plågade jag mig själv med att kolla på en massa sorgliga filmklipp från olika scener i filmer och grät som bara den till de flesta av klippen. Många disneyfilmer har den effekten på en människa. Hum. Hum. Sen på kvällen var det Lost. Sen var jag vaken hela natten och pratade med caz.

I torsdags, igår var jag också hemma hela dagen. Eller nä, hela dagen fram till kl 6-7. Jag gjorde inte så mycket under dagen satt lite vid datorn, var ute en runda i täcke, duschade och tvättade håret i ett tjärschampoo så att jag sedan luktade som en båtbrygga. Sen däckade jag i en fotölj och vaknade några timmar senare av att hundarna skällde på när grannen gick förbi med en ridgrupp (ridskola). Gick och hämtade en petbox underdel som hamnat i trädgården. I den fick Hilma flytta in så att hon inte skulle kunna bryta sig ut ur sin bur mer (har haft en vattenkanna stående på buren i flera månader).  Sen åkte vi till Simrishamn och tvättade bilen och mottog en ny liten familjemedlem. En liten guldhamsterhona som (förnärvarande) heter Bella. Sen åkte vi hem och inväntade nästa djurmänniskor som skulle hämta snäckorna men det blev inställt till i morgon/i dag.

Jag har medvetet undvikt att skriva blogg på några dagar nu. Mest för att jag själv inte vet jag ska skriva, hur jag ska formulera det. Jag kan inte tänka och inte känna. Avtrubbad typ.

Har begravt näsan i arbete, photoshop arbeten. Jag blir inte bättre på det för jag gör samma saker hela tiden på samma sätt. Möjligen bättre på att göra sådana saker men inte bättre på att använda photoshop rent praktiskt.

Två gånger i rad, när vi i skolan ska ha redovisat samhällsarbetet, i mitt fall samearbete har jag varit "sjuk" och varit hemma och sovit. Första gången var jag verkligen dödstrött och orkade inte åka iväg till skolan. Idag var jag visserligen egentligen trött men jag kunde knappt sova även efter att jag blivit sjukanmäld lr så.

Igår googlade jag på min pappas namn och fick upp hans hemsida med kontaktinformation och hela kitet. Bilder och ja, rubbet. Det var väl den "chocken" som fick mig att stanna hemma idag. Samt att jag förgäves försökte komma på något att mejla till honom.

Nu har jag visserligen mailat, det blev världens dåligaste formulering, på världens dåligaste engelska och till synes världens känslokallaste sätt. Undrar om han svarar? Eller inte svarar? Det återstår ju att se.

Jag är avtrubbad som sagt.. Och nu ska jag nog klä på mig mera och gå ut med hundarna...

Idag i alla fall. Det känns mer och mer som att jag failade på nationella provet. Såg antekningarna från en av de andra i klassen som hade skrivit om samma ämne. Mycket bättre text, och det var ändå bara en skiss. Prestationsångesten har varit borta i flera månader men nu verkar den sakteligen komma krypande igen. Och idag är jag misslyckad.

Kan ha att göra med att jag inte har sovit sen igår eftermiddag runt 16.00 (och det faktumet att jag inte kommer vara hemma förrän tidigast 16.30 och klar med allt jag måste göra innan jag kan koppla av förrän vid kanske 17.00).

Också har min stand-in mattelärare satt mig på att räkna 16 uppgifter med något räknesystem som jag aktivt undvikit att befatta mig med under flera års tid och därför inte kan. Och så ska jag göra det där idag?! Av alla två mattetillfällen i veckan. För som sagt jag är misslyckad, och kanske inte bara idag utan jämt - alltid.

Hormonerna börjar väl svämma över i kroppen nu också, som i pms, varpå jag förmodligen snart kommer börja gråta av oidentifierbar anledning. Det här är jobbigt. På sätt och vis vill jag att det ska ta slut nu - så fort som möjligt, läsåret alltså. Men på samma gång vet jag inte om jag är klar med allting som bör vara klart. Och desto större anledning att börja gråta, eller något. Jag vet inte, jag är bara misslyckad.

Denna helgen har vart allt annat än underhållande. Den har varit utomordentligt urtråkig. Det enda roliga som jag har haft har varit att sova och därigenom drömma konstiga drömmar som jag tyvärr sedan glömde bort större delen av. Den andra roliga tingesten som jag har haft för mig har varit att glo på tv hela nätterna igenom. Tidigare igår kväll och natt pysslade jag en del med photoshop. Provade en för mig nygammal teknik. Blev nog ganska bra.

Nu på morgonen, för jag är vaken nu även om jag inte borde vara det. Loggade jag in på en av de sidor som jag är medlem på och hade fått flera mail. Är väldigt ofokuserad just nu så jag kom inte ihåg vad något av mailen handlade om varpå jag fick läsa om de två senare svaren i mailen. Varpå jag kom över en mening som jag själv har skrivit som måste vara bland det mest korkade jag har läst.  Eller kanske inte korkade men jävligt udda i alla fall. ?De flesta gör det väldigt lätt för sig att visa hundpälsen så man kan se av vilket virke de är gjorda av?. Ofokuserad var det ja!

Nu har solen gått upp och klockan är några minuter över 5 på morgonen. Går jag och lägger mig nu får jag sova max 2.5 timmar. Dessutom har jag det ofördelaktiga nöjet att vara kvar i skolan till kl 16.00 pga föreläsning. Någon snubbe med touretts syndrom som kommer dit och babblar som i något inlägg tidigare sagt.

Och förresten, om jag inte redan har skrivit det också. Det är en sak som jag inte förstår. När jag åker med mamma till skolan åker vi några minuter över 8 och åker fort och kommer försent med 5 minuter nästan varje gång. När jag åker med mormor åker vi runt 8 och åker jätte långsamt och kommer ändå 10 minuter innan lektionen börjar. Jag får det inte att gå ihop.

I helgen var det till datumet sett ett år sedan det hände... Jag trodde att det skulle kännas värre än vad det gjorde. Tänkte inte någonting alls på det. Så det är väl rättså soft egentligen, numera...

På kanal 9 tror jag det var så gick det ett program i förrgår natt typ som hette Murder in mind eller något liknande. Hysteriskt roligt! Det var en indisk man i storbritannien vars dotter skulle gifta sig. Han hade en liten affär och hade mördat en kille som krävt honom och alla andra butiksägare i området på pengar för att de inte skulle få några inbrott. Den indiska mannen körde omkring med liket i flera dagar allt medan polisen var honom på spåret. Och tre gånger kom CSI och inspekterade hans butik, broderns husgrund och bilreparatören (som också var indisk). Till sist fick den indiska mannen åka till sin dottersbröllop och på bröllopsfesten kom poliskomissarien dit och började prata med den indiskakocken. Han frågade om han fick smaka på maten och det fick han. Så fick han även reda på att kockens ställföreträdare på resturangen var bilreparatören. Och nästa scen var från resturangen där den mördades kompisar satt och åt "lamm" och curry. Sista scenen i avsnittet eller vad det var, var innifrån köket där alla indiska kockar stod och lagade mat elakt skrattandes. Svinkul. Jag kiknade av skratt.

Inatt på trean såg jag något liknande en film. Serial Mom. En amerikansk perfekt hemmafru som går runt till alla grannar och sådana familjen känner och mördar till exempel dotterns otrogna pojkvän, en annan hemmafru som inte spolar tillbaka hyrfilmsbanden, en jurrymedlem som bär vita skor på sig när det inte är "arbetardagen" eller något sådant tjaffs. Hon har även ihjäl sonens kompis mitt under en rockkonsert. Skitkul. Jag älskar sådana filmer. Psykotiskt men bra.

Denna sommaren kommer antagligen att bli fullspäckad av tårar. Eftersom jag förmodligen kommer att få kontakt med min morfar som jag inte har haft kontakt med på typ 12år. Dessutom om jag har tur kanske jag även får kontakt med min pappa. Som jag aldrig har haft kontakt med. Det verkar vara igång lite smått nu, eller i alla fall vara i startgroparna.

Lite läskigt med tanke på att mamma verkar ha fobi för allt sådant. En gång nämde jag att det hade vart koolt att åka och jobba på fårfarm i Australien eller på Nya zealand. Då fick hon en panikartad blick. Dessutom är jag upptäxt (utan min kännedom) med skyddad identitet. Varför har jag ingen som helst anledning om, faktiskt. Varför hade vi skyddad identitet? Och vad kommer hon göra om jag tar kontakt med honom? Många frågor, fast kanske framför allt till mamma.

Undrar hur mitt liv hade sett ut om jag växt upp med de båda? Eller om jag hade växt upp i Australien (hade jag lyckats uppnå den här åldern med alla djur som finns där?). Mycket skulle säkert varit helt annorlunda. Mycket enklare kanske. Eller ja förmodligen hade de väl det.

Jag önskar att jag hade kunnat prata mer med min mamma, men jag har ingen aning om hur hon skulle reagera på det, eller hur jag skulle formulera mig. Det har liksom aldrig riktigt gått att göra det. Inte om seriösa saker eller negativa saker. Undrar om andra mammor är på det sättet?! Jag undrar, liksom mormor, varför de bröt kontakten med henne och min morfar eller i alla fall försökte bryta den. Med morfar lyckades det ju men inte med mormor. Vilket kanske är tur. Min moster ska tydligen förvara brev från min pappa, brev som förmodligen kommer leda till "The Summer of tears"...


Funderar på om man skulle dra igång en ifokus site för oss/andra som också söker sina rötter så att säga. Det lär ju vara en liten del av sveriges befolkning i alla fall. Om det nu inte redan finns en sådan sida på ifokus vill säga...

I går morse såg jag för min inre blick hur jag hade sex med Michael Jackson och hade det inte varit för att jag var på väg till skolan hade jag nog börjat gråta. I går morse kom jag försent och i går morse skrev jag nationellaproven i svenska b. Det gick nog skapligt. Blev stressad mot slutet. Raggan i klassen som kommer bli mitt ofrivilliga husdjur under nästa läsår (POOR ME) gick runt och pratade jätte mycket och ofta även efter det att hon hade blivit klar. Utomordentligt irriterande. Hon skröt om att hon hade skrivit hela sex stycken sidor, om och om igen. Samt gick runt i fem minuter och tjatade om kaffe när det blev fikapaus. Jag vill inte ha henne som husdjur, jag vill ha ett husdjur som inte är inavlat till max, som har en hel tandupsättning i båda käkarna och inte är sönderavlad. Gärna även vaccinerad och avmaskad.

Blev till slut klar och gick och åt lunch med adel och fimpis. Sen skulle adel och hennes klass ha redovisning så det fick vi ha tills vi slutade typ. Sen åkte jag hem med mormor. Adel och hennes klass försvinner iväg till Ungern i dag. Jag kommer gråta mig till sömns varje natt när hon är borta . . . Eller kanske inte men ja.

Sen undrar jag vem sjutton jag känner eller har känt eller så som kommit från Rättvik. Har zebran kanske gått på gymnasiet där? Eller känner jag någon som jag lyckats glömma som bor där?

Idag när jag kom hem letade jag i alla fall upp alla mina westlife cd skivor och hade och har fortfarande ett westlife musikspelar race. Precis som förr i tiden när man var liten. Gjorde även rent i hamsterburarna. Typ "Rent Hus" hade inte blivit rengjort på ett tag. Men det känns ju föga med tanke på burunderlaget som de har de små liven. Och förresten har jag, om jag inte har nämnt det tidigare, fått ytterligare svar från SJV. Lite kul, hoppas på fler svar. Det gör jag faktiskt mest bara för att få chansen att trycka till alla besservissrande smådjursuppfödare som förgiftar sina djur medvetet och lever i tron att de inte alls gör det.

Vet inte om jag skrivit om det förut men min mosters familj inkl. kusin har skaffat en hund. En 1årig blandrastik. Mormor hade pratat med min moster om hunden, hon hade beskrivit hunden som ful och för stor. "Utgå ifrån en tax, med lite längre ben och lurvig päls".

Sen väcktes jag jätte hastigt i morse vid kanske kvart i nio (gick och la mig vid 4-5 på morgonen). Mamma kom inrusande i rummet och sa att hon fått jobb i Malmö och att mormor skulle skjutsa (för ja, jag vägrar åka kommunalt till skolan andra får skjutsa). Mormor kom inte helt oväntat, och började prata om en massa. När vi var nästan framme vid skolan kom vi in på släkten. Jag berättade att jag skulle försöka hitta min pappa via min morfar. Mormor vet massor om det där fast är kanske inte lika insatt längre. Min moster är också insatt i det typ. Typ min morfar har kontakt med min pappa, eftersom varken mamma eller mormor pratar med morfar så fungerar min moster som kontaktperson (helt fel ord typ), hon är den enda som har kontakt med honom nämligen. Så hon vet väl endel. Men hur som helst så berättade min mormor att jag har minst ett halvsyskon i Australien. Det är något som jag inte har vetat om förut. Lite chockerande faktiskt. Det är därför jag är avtrubbad...


Hade mattelektion, läraren var i klassrummet, jag öppnade inte boken på hela lektionen. Precis som en vanlig mattelektion, kanske bara lite mindre försök till engagemang än vanligt. Sen var det lunch, någon äcklig röra så jag skippade det för att ta sallad. Inte kanske det godaste det heller. Under hela lunchen satt jag och adel typ 20 meter från en av de karlslokarna som jag har haft fyllesex med, det är fan pinsamt att ha honom springande runt på skolan, i alla fall för mig, flera i min klass känner dock honom så what ever. Sen var det föreläsning om Bolivia. Det var väl "kul" och lärorikt. Roligare än rektorns "Fattigdomens historia" och allt vad han nu kommer på att tråka ut oss med.

Just nu lyssnar jag på musik för typ första gången på en månad. Om man nu bortser från gårdagens youtube lyssnande/kollande. Min last fm lista har inte mottagit någon musik alls på en månad typ. Dessutom lyssnar jag på musiken från "Beddiz skitmusik" vilket omfattar emo-musik och andra liknande stilar. Det är inte likt mig alls. Idag ska jag nog försöka gå och lägga mig tidigt, skriver nationellaprovet i morgon från 9 till 13. Och sen ska adel ha redovisning för att hon åker till Ungern på onsdag.

Satt och bläddrade bland mina youtube favoriter och fick upp en video som jag favoriserade för jätte länge sedan. En musikvideo med Westlife. Nostalgi på skyhög nivå. Jag var Westlife nörd när jag var typ 12-14år. Har sett dem live typ tre gånger samt en del andra pojkband, fast Westlife var de som jag älskade mest. Så jag har suttit och spelat upp massa westlife musikvideos på youtube i flera timmar. Nostalgin flödar. Fast jag kommer aldrig någonsin gå tillbaka till att vara westlife älskare så som innan. Dels för att de är en medlem mindre än i början. Och dels för att de har ett helt nytt sound. Samt för att de är för mainstream - och jag lyssnar inte på något som är mainstream.

Jag har fått mängder av myggbett på armarna, minst 8 st. Det kan också i några fall vara bett från flugor, ja våra flugor bitts faktiskt. Har inte sett en enda mygga ännu men ja. På helgens "To Do List" har jag avklarat tre punkter, nej förresten fyra är det.
*Skriva bokrecension
*Göra klart samearbete
*Ladda upp fler stockbilder
*Bytt layout på min ena hemsida

Dessutom har jag hittat en bok att läsa denna månaden och skriva ännu en recension på den. Jag kommer inte hinna och jag kommer att ha noll lust till det. Så jag kan eventuellt bli tvungen att hitta en passande bokrecenssion på internet om samma bok. Innan den 5:e juni måste allting med skolan vara klart - för då slutar jag den här linjen och kanske även på den här skolan.



Min svenska lärare påpekade att jag inte kunde skriva "vart" istället för "varit" på nationella provet som jag ska göra på tisdag. Och det har hon kanske rätt i. Och nu vet ni också hur jävla blek jag är trots solskolkande.

Huset
Jag drömde att jag och mina kompisar skulle ha en lektion i ett för oss främmande hus. Vi skulle ha lektionen på våning 9. Vi gick i trapporna våning för våning till kanske våning 7. Det var jätte jobbigt förstås, eftersom att trapporna var jättelånga. Sen tog vi hissen till våning 10 för att kunna gå ner för trappan till våning 9, huset hade sammanlagt 13 våningar. Där hittade vi till ett rum med några studenter i. De hade hela golvet täckt av psykologiböcker. Fimpen fastnade på något sätt med ett avancerat matteprov.

Havet
Jag och en kompis, kanske flera.. Gick igenom en skog som brant sluttade neråt. Det var tallskog. Jag såg en strandkant i botten av skogen. Så jag sprang/klättade ner dit. Klädde av mig och hoppade i vattnet. Samtidigt som jag gör det kommer en grupp med kanske 10 svartklädda, flintskalliga män ner från en väg en bit bort och gör samma sak som jag. I vattnet finns ett slags (metal)staket som man får klättra igenom för att komma ut på djupare vatten.

Tv Showen
På ett eller annat sätt kommer jag med i ett barnprogram. En slags äventyr-reality serie eller liknande. Det är jag och en massa ungar som är mycket mindre än mig. Programledaren är dock vuxen, äldre än mig. Han flyger upp i taket med någon form av maskeradkostym på sig. Vi lämnas i en lägenhet, går själva på upptäcksfärd i huset, som är ett vanligt bostadshus med andra lägenheter. Jag och några till hittar en upplåst lägenhet som vi går in i. Sen går vi tillbaka och blir utfrågade av programledaren om vilket kök vi tycker är modernast.

Nöjesfältet
Jag och mamma är på ett nöjesfält. Vi går förbi en sk. åsneridning. Där de har satt upp en bana som åsnorna går igenom med barn på ryggen. När vi kommer närmare är det en ganska knubbig unge som rider barbacka på en minishettis. Hon hasar ner efter halva banan och vi hjälper henne upp. Sen får mamma se en gul lapp på gallret kring ridvägen/banan. Där det står "Offline till salu 13000kr". Offline var minishettisen. Mamma vänder sig till mig och säger typ "vi kan inte lämmna honom här", jag svarar typ "nej det kan vi inte", mamma svarar "men jag har inte råd att köpa honom för det priset". Så jag går fram till han som sköter hela attraktionen lr vad det heter. Och frågar om hästen har stam, om den är vaccinerad, har hästpass och har genomgått en veterinär undersökning nyligen. Det hade den typ inte så jag undrade vad i hästen som var värt 13000kr och prutade ner hästen till 2000kr. Fast innan jag köpte den gick jag in på shetlandsponnyföreningens hemsida och kollade listan med stulna ponnyer för att se om någon liknade honom.

Knarket
Kommer bara ihåg att jag fort som attan springer in i en främmande bil som råkar sakta av. Jag blir antagligen jagad av någon/något. Det är ett par, tjejen blir typ svartsjuk över att jag kommit in i bilen men bryr sig inte senare. Jag åker vidare med dem till ett lagerhus där vi går in. Där inne sitter tre personer vid ett bord med en massa finska mjölkförpackningar och diskuterar tillsammans med paret hur man ska kunna smuggla de knarkfyllda förpackningarna över gränserna. En av de bakom bordet är min förra svenskalärare Alja Skirgard, som är konstkritiker irl, hon ser ut att bli bekymrad när jag kommer in tillsammans med paret. Det är en svart man där också som jag börjar prata med. Han vill ha kontakt med mig senare så jag börjar skriva upp det namn han lättast hittar mig på. Och sen börjar vi ha sex just där jag står, typ doggystyle.


Sen insåg jag att det var dags att vakna så att jag inte skulle glömma någon av drömmarna.

Maj blir en jätte jäktig månad. Sista månaden i skolan och jag vet inte om jag är klar med allt som jag ska vara klar med eller så.  Och tyråga på allt så försegår det en massa annat under tiden som jag inte vet det.

8 Maj - Strömavbrott från 14.15-15.30 eller något men då ska vi nog ändå åka ut i skogen med hundarna och fotografera så det gör inte så mycket.
13 Maj - Nationelltprov i Svenska B
15-16-17 Maj - Årsdagarna för en riktigt omysig upplevelse
19 Maj - Föreläsning till 16:00 av någon med tourette syndrom som har varit med om allt och lite till
20 Maj - Första semifinalen i Eurovision Song Contest [Finland måste gå vidare]
21 Maj - Stor redovisning med hela klassen
22 Maj - Andra semifinalen i Eurovision Song Contest [Finland måste gå vidare]
23 Maj - "Rolig eftermiddag i skolan"
24 Maj - Eurovision Song Contest [Och Finland bör vinna]
27 Maj - Dressinåkning med klassen
31 Maj - Reptilmässa i Malmö
5 Juni - Skolavslutning

Dessutom någonstans i slutet av Maj kommer någon av mammas kompisar hit och stannar någon dag eller så.

I och med att jag just har skrivit om gårdagen får det här inlägget handla om idag, dvs dagens dag. Den verklige dagen idag, err. Väcktes första gången vid 8 på morgonen en timme senare än vanligt. Somnade om och väcktes igen 20 minuter senare. Åt frukost och åkte till skolan, kom förstås försent men the tentwoman såg inte ut att bry sig så mycket om det. Jag gick och satte mig vid en dator och ritade om en karta över Sápmi tog bort länder som inte är involverade i det här ämnet osv.

Sen blev det förmiddagsfika, vi tillbringade den tiden ute på uteplatsen i skolan. Jag lyckades bränna mig sjukligt mycket på fingrarna när mitt tevatten skvalpade över kanterna. Det ömmade länge. Sen gick vi tillbaka in och fortsatte med det vi höll på med. Jag renskrev (hahaha!) nästan hela mitt arbete samearbete. Sen slutade givetvis skrivaren att fungera, det är typiskt. Men sen kunde jag skriva ut mitt arbete i sista minuten. Sen var det lunch och ingen godmat. Åt kycklingsallad istället.

På textilen satt jag också och skrev på mitt samearbete. Blev helt klar och har allting utskrivet. Nu ska jag bara arbeta hemma med affishen där alla lappar (hahaha!) ska sitta. Fan vad dålig humor jag har idag.
Jag har lyckats bränna mig i solen. Det är typ första gången på flera år som det har skett. I och för sig kan det nog bero på att jag har suttit inomhus de senaste 2-3 somrarna. Och har vart vitare när skolan börjat än när jag gått på sommarlov.

Har även tagit tillfället i akt och skissat på brev till min morfar som jag inte har träffat på typ 14år. Känner jag min vanliga otur rätt så kommer jag skicka brevet och innan brevet har kommit fram får jag inbjudan till hans begravning eller något med posten. Jag har noll tur någonstans.

Var det tisdag och våran längsta dag i skolan. Jag kommer inte ihåg vad vi gjorde på engelska lektionen men något utöver det vanliga var det nog... På svenskan tittade vi på någon urtrist film/program på storbildskärmen i matsalen. Sen hade vi tema på eftermiddagen och vi satt mest bara ute i gräset och gjorde ingenting (jag hade ju redan gjort större delen av mitt arbete). Det bestämdes i alla fall att en grupp med mig inräknat (frivilligt) skulle åka till Kritianstads högskola för att höra på en föreläsning typ. En av överlevarna från koncentrationslägren under andra världskriget. Fick en timmas ledighet mellan skolans slut tills vi åkte till Kritianstad. Under den tiden skjutsade mamma (och jag) Fimpen till hennes lägenhet. Sen åkte jag och mamma och köpte årets första glass. Fick mat att äta av mamma också eftersom att föredraget skulle ta lång tid, och resvägen mellan orterna är typ sammanlagt tre timmar. Sen åkte vi tillbaka till skolan packade om i andra bilar och åkte iväg till K-stad.

Föreläsaren hette Stefan någonting och var född i Polen. Och hade nu en ålder av 77 tror jag. Legitimerad Latmask som han kallade sig. Han var 9år är kriget startades, de flydde från sin by med familj till Warszawa allt eftersom stridslinjen eller vad det heter flyttades. Sen belägrades Warszawa under några veckor men blev occuperat sen när staden var helt sönderbombad. De flydde till vidare till släktingar och sen tvångsförflyttades de till ett getto. Ett år senare tömdes gettot succesivt under tre dagars tid, judarna transporterades iväg i boskapsvagnar till andra läger. Han och hans mamma och pappa blev benådade för pappan var en skicklig trädgårdsmästare.

Det blev 2000 judar kvar i det gettot och typ 60-70000 skickades bort mot döden. Under vintern blev det flera hundra färre judar kvar i lägret och en dag föste vakterna in alla barn i ett hus och samlade ihop alla vuxna och satte dem på lastbilar till ett annat läger. Han och två andra barn klättrade upp i husets vind och låg där uppe knäpptysta utan att se någonting. Barnen i huset (förutom de tre) samlades ihop och sattes på en lastbil och blev ivägskjutsade för att sedan bli skjutna direkt i en nygrävd grav.

De låg där uppe i några dagar och sen klättrade de ner och planerade att rymma ut ur gettot. Men de glömde bort att lägret vaktades och de var nära att bli upptäckta. Men de smög tillbaka till sitt hus. Någon dag senare kom det dit en grupp judar som skulle städa i det lägret, de hade bott där innan och kände till att barnen hade blivit avrättade. Så de blev nog rättså rädda när Stefan och hans två kompisar kikade fram från vinden. Men de vuxna lurade iväg vakterna och smugglade med sig de tre in i vagnarna och la över filtar och annat som de ändå skulle ta med till det nya lägret.

De klarade sig in i det nya lägret och fick arbeta där i 1år till. Sedan deporterades dem iväg till Auschwiz, men de var redan färdigsorterade som arbetare så de slapp åka in i gaskamrarna. Men hans mamma fick gå med de andra kvinnorna och han och hans pappa fick gå med männen. De blev bara kvar där några månader. Han var väldigt kort så han ställde sig alltid mitt i leden på två tegelstenar så att han blev längre. En dag kallade vakterna till sig alla barnen (men han gömde sig i avloppet), de barn som inte nådde upp till en viss längd blev skickade till gaskamrarna, han hade inte överlevt om han inte hade gömt sig då.

Sen åkte han och hans pappa vidare till något annat läger där de fick arbeta några månader. De var mycket utslitna och hade inte många dagar kvar att leva. De fick "kaffe" och bröd till frukost, någon soppliknande substans vid lunch och "kaffe" på kvällen. Tyskarna behövde arbetskraft och hans pappa ordnade så att de skulle få bli arbetare i en lastbilsfabrik. Stefan fick ett riktigt tungt arbete som han visste att han inte skulle klara så värst länge. Så han valde mellan att arbeta sig till döds där på plats, att be om att få byta och bli avrättad på kuppen eller visa att han var dålig på det jobbet och kanske få ett annat arbete. Så han tog sönder någon del på lastbilen och fick mycket riktigt något annat jobb som fabrikssopare.

I absoluta slutet av kriget blev alla arbetare ivägskickade i öppna tågvagnar. De åkte en kort sträcka blev omlastade och åkte en kort sträcka till. Några dagar in i färden blir de beskutna från luften och pappans tumme blir ett minne blott men de överlevde i alla fall andra i vagnarna hade inte samma tur. När de var framme till vart de skulle åka fick de stå i vagnarna i flera timmar för att sen snabbt bli inpackade i baracker. Nazisterna hade tänkt att avrätta dem senare. Men senare blev aldrig av för nazisterna flydde eftersom att amerikanska trupper kom och stidslinjen flyttades allt närmre.

Stefan blev omhändertagen av någon kontaktperson eller liknande som såg till att han inte åt ihjäl sig direkt efter tiden i fångenskap. Hans pappa åkte in på ett sjukhus för sin tumme. Stefan åkte in till någon större stad för att försöka hitta sin mammas namn i listorna över överlevande där hörde han även talas om att barn med skadade föräldrar kunde få komma till länder som inte hade vart inblandade i kriget. Han valde Sverige eftersom han hade haft någon barnbok från Sverige som liten. Ordnade alla papper och till och med en ambulans till pappan. Stefan var då just fyllda 15år, var 128cm lång och vägde 25kg.

Till Sverige kom dem till Malmöhamn och de åkte till något sjukhem eller rödakorset hus eller liknande och där väntade två kvinnor på att ta emot alla flytingar. De två kände igen Stefan och berättade att hans mamma redan befann sig i Sverige, några dagar senare träffades hela familjen för första gången sedan de splittrats i Auschwiz. Det är lite som en saga, som får ett lyckligt slut.

Han tyckte inte helt oväntat att de som är nazister eller likande idag är korkade. För att man dels inte vet när man själv kommer hamna i en utsatt gruppsituation. De som ser ariska ut kanske kommer att bli förföljda och avrättade på löpandeband, det kan hända vilken folkgrupp som helst. Han tyckte speciellt att svenska skinheads var utomordentligt korkade. För ordet skinhead är ju jätte svenskt. Bombarjackor och läderstövlarna eller vad det nu var han sa är ju inte svenska någonstans heller. Hitlerhälsningen är inte heller svensk och inte heller är den tysk. Hakkorset är varken tyskt eller svenskt. Vi som idag är så kallade ursprungssvenskar var ju egentligen inte alls här först. Och Bevara Sverige Svenskt eller vad de nu klottrade ner överallt fungerar ju inte heller då. Eftersom att samerna var här före oss, så typ Bevara Sverige Samiskt. Han tyckte att dessa svenska nazister borde gå klädda i svensk folkdräkt istället, för svenskare än så kan det väl knappast bli? Seriöst?!

Han såg inget fel alls i att sjunga nationalsången, hissa den svenska flaggan. Man kan älska ett land även utan att vara främlingsförjäntlig. Så länge man tycker om sitt land och inte dumförklarar (helt fel ord) eller så andra länder så är det helt okej. Men när man bara tycker att sitt eget land är bäst och alla övriga länder inte har något värde alls det är då det blir problem eller det är då som de där idéerna gror.

Idag har jag vart såå duktig. Kom hem kanske 15.20 satte mig direkt på brunnslocket och senare på gräsmattan och läste och skrev nästan hela mitt samearbete. I alla fall sociala frågor, lite om samer i media och lite om rennäringen. Nu saknas bara de två sakerna fast mer material. Dock ska det förmodligen samlas ihop till ett enda ... ehm... någonting och sättas ihop till en planch eller något. Men det får bli senare!

Efter skolan idag åkte jag och mamma först till en plantskola för att kolla på en gris, som inte fanns kvar. Jag förälskade mig lite i några växter där, deras damm med sköldpaddor samt några lusthus i metal som var skit koola (och dyra)! Sen åkte vi vidare till stället vi var på väg till först. En gårdsbutik som säljer världens underbaraste schampoo, mamma köpte balsam och någon hudkräm där också. Det schampoot är värt sin vikt i guld, det doftar ljuvligare än någonting annat på denna runda jord. Kom på försent att de hade tvål men det får vi ta någon annan gång. Fasttvål är det underbaraste som finns i tvålväg. Gillar inte alls flytande, det känns som om det sitter kvar på huden och går knappt och få bort det. Man upplever inte alls samma renhetskänsla med flytande som med fast i alla fall. Sen får andra säga vad de vill (zebran exempel).

Aja får skriva mer senare det är food tajm här nu...

Emot mig har börjat. Jag hatar flugor, jag hatar flugor, jag hatar flugor! Bor granne med två stall och sammanlagt ca 13st hästar, 4-5 hundar, xx antal katter och en unge. I och för sig har jag egna djur, men hästarna väger upp mot det. Sedan de flyttade hit har antalet flugor ökat drastiskt. Och jag hatar flugor. Flugorna är överallt. När man äter flyger de runt tallriken man vifftar bort dem men så flyger de ett halvt varv för att sätta sig på tallriken igen. De satansdjuren borde avlivas, eller sövas för att sedan avlivas. Jag ångrar att jag någonsin har beharmat mig över en fluga!

Var ute på en långpromenad idag, tog en massa bilder som tyvärr är för mörka. Får ljusa ner dem när jag orkar och om jag vill. Det var lite lätt kul att vandra omkring i linne, kjol och svarta gummistövlar. Men jag mötte ingen så det spelar väl ingen roll. När jag kom tillbaka hade de grillat så det blev middag nästan omgående. Sen pysslade jag lite mer med mitt forum som jag ska dra igång igen till ett projekt som jag tänkt att starta på min hemsida. Lite kul sådär. Om forumet får några medlemmar och deltagare vill säga.

Sen startade jag msn och började blocka upp en massa folk som då och då hålls blockade för att de är jobbiga att ha att göra med på ett eller annat sätt. Ex. kontunerliga hälsningsfraser så som luder, gumman, älskling osv. Det är egentligen förhållandevis svårt att bli blockerad av mig eftersom att jag ofta har världens tålamod. Men vissa saker får mig att se rött, väldigt rött. Ex. när folk inte accepterar ett nej utan tjatar/försöker övertala vidare.

Sen kom jag på en halvrolig tanke fast det tyckte nog inte den jag chattade med var så rolig just då. Det var i alla fall om siamesiska tvillingar. Om hurvida det fanns några siamesiska tvillingar som sitter ihop i könsorganet. Fast jag övergav den tanken rätt snabbt och vände det till världens bästa deal typ. Om siameserna sitter ihop i sidan kan man ha sex med båda samtidigt och bara hoppa från kuk till kuk eller något. Det hade vart lite kul faktiskt.

Nu blev någon blockerad på msn, lite kul. Han har tjatat på mig i omgångar att jag ska lägga till honom på msn igen eftersom jag blockerade och tog bort honom för typ ett halvår sedan efter en kort konversation. Nyss kom han in på msn och var jätte negativ. Dissade allt vad bloggande har att göra för att det inte är intressant att läsa om andra människors liv. Men sen när måste en blogg handla om någons liv?! LOL. Denna blogg handlar visserligen till viss del om mitt liv, men inte allt. Min andra blogg handlar bara om webbläsarspel och liksom... Nej? Så jag drog exemplet... Om jag har en bok så betyder det inte att jag kommer att läsa boken. Jag kan göra vad jag vill med boken, så som att riva sönder den, elda upp den, rama in den och sätta på väggen eller vad som helst förutom att läsa den. Samma sak tycker jag det är med en blogg. Bara för att jag har en blogg betyder det inte att jag kommer skriva om mig själv i den. Jag kan skriva om hur man syr saker och ting, eller om tvspel eller om hur man gör saker och ting i photoshop eller så. Insane.

Aja... Jag måste köpa nya stickor, storlek 8. Min gick av när den låg i väskan, hemskt. Och på tal om stickning så har jag lärt mig att sticka baklänges. Alltså man stickar vanliga räta och sen utan att vända på stickorna så stickar man varvet tillbaka. Resultatet blir slätstickning och det är verkligen ashäftigt! Håller ju på att sticka ett linne nu, i tyvärr, rosa garn. Jag förälskade mig i det i affären men nu är det mest med avsmak. Liksom rosa! Jag och rosa?! Jag har endast ett rosa plagg sedan tidigare i min garderob och det är en lång t-shirt som mormor köpte till mig i julklapp för två år sedan eller något. Använde den inte första året alls. Men sen upptäckte jag att den hade ett koolt tryck så den fick användas förra sommaren först.

Idag är det skola, matte och svenska eller föreläsning. Matte. Pfft. Ser inte fram emot det. Det värsta med matten är att jag inte har någon som helst koll på vart i boken jag befinner mig. Sen vet jag inte vad jag har lärt mig. Eller vad jag måste lära mig tills jag slutar. Och slutar gör jag om en dryg månad. Undrar om jag måste göra ett nationellt prov i matte. Hoppas verkligen inte, inte, inte det. Svenskan har jag mer pejl på. Behöver bara göra en recension på en 1900++ bok samt läsa en -1900 bok och göra en recension på den. Det är väl i och för sig ett litet problem i sig eftersom jag inte har hittat någon bok jag står ut med att läsa. Men jag får väl följa fimpens exempel om att bara läsa första sidorna i boken och ändå göra en recension på boken och typ hoppas på det bästa.

I morgon är det tisdag och då kommer jag ha engelska, svenska och sen tema hela eftermiddagen. Skit tråkigt. Jag vet inte vad jag ska göra. I engelska är det väl i och för sig bara en översättning på en text som jag behöver göra. Och kanske fler prov? Suck. På temat är det bara jobbigt. The tentwoman är som en hök på mig och jag hatar henne, tror jag... Hon är jobbig och alla ogillar henne i alla fall. Hon ogillar nog oss också, annars hade hon nog inte vart som hon är. Aja, jag måste vara klar med mitt same arbete som jag inte ens har börjat på antingen denna eller nästa vecka. Det suger. Jag har ingen aning om vad jag ska skriva eller berätta om eller.... Speciellt inte då en av lärarna för det här temat är expert på samerna, lite prestationsångest typ.

Stress nivån borde vara högre än vad den är. Men jag förtränger det helt och hållet. Jag suger på stressiga situationer eftersom jag inte släpper igenom stressen. I alla fall inte förrän det är försent då jag går in i väggen totalt. Psykisk huvudvärk är också något som drabbar mig kanske inte i samband med stress men ändå. Det är jobbigt. Det är ju inte bara att ta en ipren och lite vatten då det sitter på psyket inte i själva hjärnsubstansen.

Just nu borde jag sova men jag orkar inte. Eller jag är väl egentligen inte heller trött. Mest lite halvdeppig över typ allt. För jo, jag är misslyckad. Precis lika misslyckad som nazist svinen påstådde att jag skulle bli. Egentligen.... Fast nej. Jag vill gräva ner mig i en leråker för typ alltid. Det kanske är hormonerna som spökar igen.

Vad är den kvinnliga varianten av att runka? Pulla föreslog nut men jag kan nog inte riktigt hålla med. För sen när kommer man av att pulla? Typ aldrig. Runkar man eller ja killar så kommer de ju. Så något ord eller slang för den aktiviteten borde det finnas, om det inte redan finns!?

Urin tycker jag ser ut som spadet till snabbnudlar, i alla fall ibland. Urin kan även lukta som skinka, det är lite läskigt faktiskt.

Idag har det inte hänt så mycket. Jag gick upp vid lunch satt vid datorn ett tag, ett längre tag och sen åkte jag och mamma till gröna ladan som är en loppis med en massa prylar från golv till tak i två våningar plus lite utanför. Jag hittade inte vad jag sökte för, däremot kom vi hem med en trång liten korg som en av katterna ska få.
Sen åkte vi hem och jag återvände till datorn för att sen gå ut i det varma soliga vädret - trodde jag. För när jag var på andra sidan hästhagen på andra sidan av en  stor stenjärsgård började jag få små droppar på mig. Alltså regn. Med dyr kamera i handen var det bara att klättra över stenröset, springa rakt igenom hagen och fram till mamma som inte lagt märke till regnet. Och sedan beordrat intagning av tvätten. Allt medan jag hade bailando låten på hjärnan. Sen stod jag i garaget när det regnade och sen gick jag in i mitt extra rum och hittade en bok som jag påbörjade för 1-2 år sedan. Fortsatte där jag slutade läsa senast och läste 1.5 kapitel.

Om en dryg månad slutar jag skolan och går på sommarlov. Till dess har jag massor att göra men ingen ork att göra det på.  Jag ska läsa en bok från innan sekelskiftet och skriva en ressension på den sen ska jag göra en ressension på en annan nyare bok. Ta reda på massor om samerna och redovisa det inför klassen näst nästa vecka. Skriva nationellt prov i svenska. Kanske även matte och engelska. Göra klart alla prov i engelska boken och göra en översättning på en text på engelska. I matte vet jag inte vad jag måste göra men vad det än är så är det säkert något som ja nästan hellre tar livet av mig än att göra. Jag är så värdelös. Jag orkar inte.

Jag ska kanske köpa en till hamster, en trejde. En hona i choklad eller liknande. En unge från en oreg uppfödare. Med reg föräldrar på hamstern. Jag är dock osäker på om de har gult i sig eller ej. Det pajar liksom färgen som hamstern får.

Mamma kom in just och sa att en av katterna fått brev.... Från veterinären, han ska vaccineras. Han kommer hata morsan sååå mycket den dagen.

Mamma kom även in och visade ett papper från kommunen. Grannarna ska tydligen bygga ett ridhus i slutet av deras nuvarande ridbana. Det blir ett jättelitet ridhus på 22x42meter. Ridhus brukar ju vara svinigt stora. Ridhuset såg på skissen ut att vara typ 1/2 eller 1/3 så stort som ridbanan, så skitlitet blir det. Om ingen av grannarna säger stopp. Men det lär de inte göra.

Sen kom morsans särbo in och sa att på torsdagen den 8 maj ska någon göra underhållsarbete här och stänga av strömmen under några timmar. Kan vara bra att veta.

Här kommer de utlovade valborgsbilderna i alla fall!

Brasan var redan tänd när vi kom dit runt 8:a tiden, stor eld var det också som ni kanske ser


Klasskompisar var där och spelade, enligt dem gick det dåligt. enligt publiken gick det skitbra
(läraren ändrade låtarna mitt under spelets gång utan att meddela eleverna)


Allt medan jag sprang runt elden och fotograferade för glatta livet


För tyvärr är det bara valborg en gång om året och så mycket eld lär jag inte få fotografera förrän vid nästa valborg.

Dock är nog dessa bilder inte de bästa därifrån, har inte orkat kolla igenom bilderna än. Kom hem med 134 bilder i kameran. Stör mig dock på att jag fotograferade massor utav bilderna med iso 1600, de är sjukligt gryniga, som bild nr3.

Mens nu igen. Mens har samma konsistens som näsblod, blodig och slemmig på samma gång.
Det är som om killar skulle ha näsblod ur kuken samtidigt som de blir sprkade i pungen - fast typ i en hel vecka. Den som tycker att mensisar är gnälliga kanske kan förstå varför. Lite omysigt om jag får lov att säga det själv.

Idag har jag gråtit till ett osorgligt program på tv med barn i "huvudrollen". Det var en dokumentär om två amerikanska skolor som låg i fattigare områden av USA och de startade ett program typ som gick ut på att lära/träna sina 5:e klassare till att tävlingsdansa. När väl tävlingen kom satt jag och grät i tv soffan. Jag verkar vara extra känslig nu...

Valborgsbilder kommer nog typ i morgon eller ännu senare när jag har orkat gå igenom dem och sånt. Mormor kom hit igår och hade med sig middag + efterrätt. Det var enkelt men gott, och efterrätten var beställd av mig och väldigt god den med. Hamstrarna fick ta del av efterrätten också och den var helt uppäten när jag kollade deras färskmatsfat (och mina hamstrar är typ nordeuropas mest kräsna hamnstrar). Jag har tre grannar, och utav de tre grannar var det två som hade egna valborgseldar. Hela grejen med valborgsfirande - tycker jag och mamma. Är att man samlas tillsammans och gör vad nu valborg går ut på.

Det blåste en massa där hemma. Och i och med att mumiemannen's bål var stort och först av de båda bålen så blåste all rök över hela landskapet. Ett tag vände blåsten åt vårt håll. Då trodde jag helt seriöst att det var dimma. Vi gick ut med hundarna lite snabbt och kom tillbaka väldigt frysande. Mormor orkade inte åka till någon eld och stå och frysa där så hon åkte hem. Jag och mamma åkte till en eld några kilometer bort. Där några ur min klass skulle spela folkmusik inför folket...