Mentaldisease

 

 

Riktigt kul intervju/radio show att lyssna på i bakgrunden. Just denna made me laugh too :3 Med tanke på vad som sägs så lär fler också skratta åt det x)

I och för sig var det bara en dröm. Drömde något i stil med att jag var på ett tåg i en del av det som inte hade sittplatser, men det fanns som en plattform där det satt ett skyddsnät på väggen och där stod jag och en till tjej och skulle göra något. Eller jag skulle göra något och hon skulle se att det blev gjort. Och blev det inte gjort hade hon en megastor piska som hon kunde ta till. Någonstans i vagnen smög det en kille som hon upptäckte men inte jag så hon gjorde så jag svimmade för ett ögonblick och när jag vaknade var jag ridandes på den där killen.

 

När han hade gått så kom en till och ville en kille till bli riden, gick mindre bra denna gången för jag blev brutalkissnödig och drog på kläder och gick igenom tåget som annars var rättså crowded iväg till en toalett som hade två toalettstolar i samma bås som satt för tätt nästan så stolarna slog i varandra. Sen var det nog dags att stiga av tåget för nästa sekvens var i en mörk lägenhet därinne fanns en gammal gubbe som utgjorde nummer tre, han hade typ 30cm penis och den tror jag dundrades i bakifrån... Ajjj.. Frågade efteråt hur gammal han var och svaret blev 74... Eww...

Nästa sekvens förstod jag att allt sexande hade varit en fälla i och för sig var det mesta av sexet mot min vilja men ändå. Den gamla gubben var typ trollkarl och han hade i en gruva/grotta ett rum där vi nu var, han gjorde så det blev något dansande rött märke på marken, märket blev sen till en rund ring och i ringen lade han ett metallsmycke i form av en björn, björnen hade illröda lysande ögon. Så sa han något om att jag begått en synd - vilket jag svarade att jag inte alls hade gjort, nån annan i grottan harklade sig menande. Enda chansen att överleva detta var om mina kompisar kunde komma dit inom några minuter med ett svärd som hörde till björnsmycket. Jag hade nån slags magisk kompisstorm i tenn som kom dit men de försvann lika snabbt igen speciellt eftersom deras svärd till nallen inte var äkta.

 

Blev svag och la mig på marken vid märket en häxa hade kommit och hon ville att det skulle gå åt helvete så hon började skära upp min mage men trollkarlen hade en harry potter stor orm som kom slingrande genom väggarna där mina vänner fanns, på något sätt fick den svärdet och återvände med det när de satte svärdet i björnsmycket fick jag ett metallstycke på den resterande biten upp av torson från där häxan skurit. Nån annan började såga upp metallbiten och när det var gjort så var det hela över tydligen. För nästa sekvens går jag och nån mer i en ljus höstig park på väg hemmåt igen. Blir ikappsprungna av en konstig gubbe som har en ännu konstigare pryl med sig. Han säger att den ska användas för att komma hem igen. Men saken spelar på intromelodin till Men In Black så jag lol'ar honom, tar saken och går vidare. Och sen vaknade jag.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Drömde att vi letade efter en hund att adoptera. Vi hittade ett "special case" som var ett barn som växt upp som hund och behövde ett nytt hem, som hund. Sagt och gjort vi åkte en kort sträcka till typ grannbyn och tittade på henne. Sen mulnade det till ordentligt och vi blev erbjudna att stanna över natten. De andra nappade på erbjudandet men jag ville promt hem igen så jag gick hem. Då slog ovädret till när det bara var några 100-50 meter kvar hem. Gick en omväg för att försöka få en uppfattning om vad för sorts oväder det rörde sig om. Men innan jag hann se så såg jag folk som sprang skrikande i motsatt riktning så jag gjorde det samma. Resterande väg hem var isbana så jag försökte springa så fort som bara möjligt men det var sjukt svårt. Sen lyckades jag komma innanför dörrarna. Låste dörren och började gå runt i hela huset för att låsa andra fönster och dörrar, upptäckte på det sättet fler rum som jag inte sett tidigare efter ett tag hörde och såg jag att folk hade gått in i huset som skydd så jag beordade alla som stod utanför huset att gå in de också. Nu hade det blivit knähögt vatten utanför och jag anade att det var en tornado som drog fram,

Nån sekvens av drömmen skulle jag bada bastu hemma hos nån annan. Bastun var ljummen så jag gick in och lämnade dörren öppen. Bastun var kolsvart och av ljuset från resten av rummet kunde jag se det där vattnet man ska slänga på det varma i bastun. Men det var typ skurvatten som man skulle hutta på det. 

Under veckan som varit har jag även drömt;

1. Att jag och en internetkompis hittade en kille från k6 eller liknande som vi började ha nån form av trekant med. I alla fall så att det blev några avsugningar av honom.

2. Jag var inne i några banor av Mario från Nintendo 64, Typ banan där man kan gå in via två olika tavlor för att komma in i världen som stor vs liten. Har ingen aning om vad jag skulle göra där dock.
3. En by blev under natten blev attackerad av en veloceraptor och när vi fångade den och skulle avliva den hade den förvanlandts till min vov :c

Känns som en mindre evighet sedan han avlivades. Det är så overkligt. Att leva ihop med en individ i mer än 14år för att helt plötsligt en dag upptäcka att den andra individen inte finns mer. De två-tre första dagarna efteråt växlade jag mellan att ligga och gråta ute på gräsmattan, på mitt rum eller någon annan del av huset/trädgården. Och att försöka styra bort tankarna från det genom att spela, offline på min andra dator. Hela veckan efteråt gick som i ultrarapid, alltså helt otroligt långsamt. Dagarna blev 1.5-2 dagar längre än normalt. Livet känns mer ömtåligt än förut. Jag kan inte tänka mig en tillvaro utan hundarna, ändå är det just det som sakta men säkert kommer hända. Min andra kvarvarande är över 10år, hon betyder så sjukt mycket. Utan henne vill jag inte leva. Även om jag antar att jag blir så illa tvungen att göra det en dag, en dag som kommer närmare och närmare. Men som förhoppningsvis inte kommer inträffa snart.

Igår fick vi hem askan efter honom. Det enda fysiska som finns kvar av det 14åriga liv han hade på jorden ligger som ett pulver i en pappkartong. Livet är så jävla skört och sårbart. Tanken har plågat mig så mycket över vad som hänt under de senaste 10 dagarna. Vad har hans kropp varit med om för strapatser från det att jag lämnade honom på golvet hos veterinären tills nu när "han" kom hem i en pappkartong. Önskar att jag hade fått känna hans doft en sista gång. Men allt är borta.

Känner mig elak eftersom tanken på en ny, hund nummer tre. Har fått fäste, den tanken är det enda som får mig att inte falla ner i depphålet ännu mer. Ingen kan ersätta honom (som tur är, det hade varit förjävla jobbigt) men tomheten är olidlig. Tror inte nån annan i familjen är pigg på idén och jag har under dessa 11 dagar fått inse att det nog inte kommer bli en nummer tre. Inte än i alla fall. Tanken på att bli helt hundlös är horribel.