Mentaldisease

Hunden opererades ju i tisdags. Typ hela dagen igår låg vi alla (jag och båda hundarna) däckade fram till lunch innan vi gick ut på en promenad. Typ all lugnt så långt. Hade hoppats på att denna dagen skulle gå lika smidigt...

Mini aggressiviten har öppnats upp idag. Efter en forum diskussion om katter... Nu lever vi kanske inte som jag lär men hade jag fått bestämma hade vi gjort det ändå. Det hela handlar om katter. Och i synnerhet fertila katter. Motparten tycker inte att man ska lägga ut pengar på en katt som inte har något värde, som är köpt för 0-100kr. Som om den blir sjuk kommer bli ersatt mot en ny istället för att lägga ner några summor på. Jag tycker inte att det är ett sunt djurägande. Har man den inställningen ska man inte ha katt.

Motpolen tycker inte att man ska kastrera sina katter eftersom katten ändå inte är värd att lägga ner 600-1200kr på (om det är en honkatt) för en kastrering. Även om katten förmodligen kommer få 2-4 kullar med katter varje år från den är 6mån tills den är kanske 8år eller ännu mer. Med ett genomsnitt på 5 ungar i en kull. (Så om den får 4 kullar på ett år blir det 20st nya katter som förmodligen inte kommer att få nya hem och därigenom bli antingen hemlösa svälande katter eller avlivas på ett ohumant sätt. Under hela kattens liv blir det om den får 4 per år och 5 i varje kull; 200st kattungar, ännu fler om katten lever längre och är fertil tills den dör).

600-1200kr låter ju mycket som engångskostnad men splittar man det på 10-20 år blir det inte många kronor per år. De flesta katter lever ju mer än 10år om de inte förolyckas på onaturlig väg under tiden. Blir typ 60-120kr per år om katten lever 10år och 30-60kr per år om katten lever 20år. Det kan man väl ändå kosta på sin katt, även om den var gratis när man fick den?

Altenativ från motpol nummer 2 är p-piller. Som reducerar fertiliteten. Men p-piller knaprande katter kan bli på smällen ändå. Och blir de det får de missbildade ungar. Även om de inte blir dräktiga med p-piller så är p-piller ingen bra lösning. För p-piller till katt ger katter tumörer. Vill man ge sin katt cancer bara för att det smärtade i plånboken att lägga ut 600-1200kr för en kastrering? Gillar man sin katt är den väl värd att lägga lite pengar på? Är det en stallkatt/jakt katt är det ju inte bara att byta ut den, om den gör sitt jobb. Inte alla katter kan jaga och det tar månader att träna upp skillsen.

Motpol nummer ett tycker inte heller att man ska vaccinera sin katt. Hur onödig livsexistens får man lov att inneha på en skala? Vaccinering görs ju av en anledning. Gillar man sin katt vaccinerar man den. Både för kattens eget bästa och för andra katter. Följande står på agria:
"Basvaccinerna har en stor betydelse för att förhindra utbrott av allvarliga infektionssjukdomar och som ofta är dödliga för en stor andel av de smittade djuren. Ett generellt skydd i populationen innebär att risken för sjukdomsutbrott minskar påtagligt, jämfört med om endast vissa individer är mycket väl vaccinerade."

Efter snabb googling verkar priset för vaccin ligga på 200-300kr/vaccinering. Och antingen är det varje år eller vart annat (tom var tredje) år som gäller. På ett år blir det ~17-25kr/mån. Om vaccineringen görs vart annat år blir det ~9-13kr/mån. Det är ju inte dyrt? Gillar man sitt djur är det väl ingen stor summa?

Sen var det ID märkning också, vilket är en engångssumma. Antingen tatuerar man katten vilket kan göras när den ändå kastreras eller så får den ett id chip i nacken. Priset verkar ligga på runt 280kr (baserat på tre vet klinikers hemsidor). Och den summan på 10år är 28kr/år och på 20år är 14kr/år...

Så skulle man kastrera och id märka en katt blir det som engångssumma 880-1480kr för en katt. Men lever den katten i 10år så "slösar" man ju endast 88-148kr om året och lever den i 20år så 44-74kr om året. För den engångs grejen som man tjänar på om man gillar djur, inte vill döda kattungar, ge katten cancer och kanske ha en chans att få tillbaka katten om den försvinner eller i alla fall få veta om den hittats död.

Jag förstår inte resonemanget?! Visst en bondkatt är kanske inte värd så jättemycket. Men samtidigt köper folk blandrasvalpar för tusentals kronor. En oreggad blandrashund är ur ekonomisk synvinkel inte värd någonting alls. Egentligen inte ens 0kr. Inte ens om man lägger flera tusenlappar på hundens träning kommer den ha ett ekonomiskt värde. Ändå lägger folk ner helt enorma summor på sina hundar. Det ska vara specialfoder för 600kr/säcken, specialsydda hundtäcken, fina breda läderhalsband, hundkorgar, leksaker etc. etc. Om man kan lägga ner de pengarna på en hund som inte har något ekonomsikt värde i sig varför kan man inte lägga ner några få kronor på en katt? Som inte heller har något ekonomiskt värde.

(Dock spelar det ju ingen roll för folk om det är en renrasig hund eller inte så länge det är en chihuahua, pomerianer eller annan pytteliten hundras. En sådan hund oreg som reg har väl sitt värde. Men i en normal värd hade de varit värdelösa ur ekonomisk synvinkel.)


Mina tre katter är alla bondkatter. Alla tre (två honor och en hane) är kastrerade. Min morsa har en motpol i sig, och vill inte idmärka katterna. Inte heller försäkra dem. Men vaccinering görs då och då. Dock kanske inte så ofta som man ska... Ytterligare en anledning till att man borde skaffa körkort...

Grundfärgerna:
Brun - Bruna hästar har brun päls på kroppen och svart man och svans. (Färgen heter Bay på engelska)
Fux - Fuxar är bruna hästar med brun man och svans. (Färgen heter Chestnut på engelska)
Svart - Svarta hästar har svart päls och svart man och svans (även om riktigt svarta hästar är ganska ovanliga). Svart heter också Rapp. (Färgen heter på engelska Black)
Skimmel - Är som vuxen en vit häst eller gråare i alla fall. Föds alltid i en annan färg och byter hela livet till en vitare färg. (Färgen heter Grey på engelska)

Första blekningen:
Gulbrun - är en gulhäst med svart man och svans. Det är en nerblekt brun häst. Förr hette färgen Brok. (På engelska heter färgen Buckskin)
Isabell - Isabell är en gulorange häst med gulorange till vit man och svans. Det är en nerblekt fux. Färgen kallas ibland, och heter på engelska Palomino.
Gulsvart - Är en nerblekt svart svår att skilja från andra färger. Inte så jättevanlig på svenska hästar. (Färgen heter på engelska Smokey Black)

Andra blekningen:
Pärlvit - har ljust smutsgul färg, blåa/gröna ögon och ljustgulvit man och svans. Är en nerblekt gulbrun häst (alltså en brun häst med två blekningsgener). (Färgen heter Perlino på engelska)
Gulvit - har nästan helt vitpäls och nästan helt vit man och svans. Är dock gula mot vitbakgrund (som snö). Är en nerblekt isabell. (Färgen heter Cremello på engelska).
Rökvit - är en nerblekt gulsvart, de har nästan begie färg, de har ljustblåa ögon. (På engelska heter färgen Smoky Cream)

Black:
Black - Är en gulhäst med typ svart/vit man och svans (fjordingsfärgad). (På engelska heter färgen Dun). På benen har de ibland zebraränder (men inte svarta) och längs med ryggen har de en "ål" vilket är ett sträck som går längs med ryggraden. Blacka hästar finns i många olika färger tex Rödblack, brunblack osv.
Musblack - Är en av varianterna, alla varianter av black har ål längs med ryggen (det är den som avgör om hästen är black eller inte). Musblacka fjordhästar har vitgrå päls, gråa ben och huvud. Musblacka hästar av andra raser är mer järngråa med ganska mörk man och svans. (På engelska heter färgen Grulla eller Grullo)

Silversvart - typ älgbrun päls och vitgrå man och svans, vanlig på islandshästar. (Färgen heter Silver Dapple på engelska).
Silverbrun - (finns bild på länken ovan). Brun häst med vitaktig man och svans benen är mörkare brun än resten av kroppen.

Skäckar: (är inte helt 100% på hur det är)
Tobiano - Har vita ben, stor del av baken är vit + svansen, färgfläckarna är rundade, har ofta vanliga huvudteckningar som bläs, stjärna osv.
Overo - Är mer basfärgade än fläckiga, ofta mindre vita fläckar. Men det finns de som har jättemycket vitt på sig också. Har ofta vitt huvud/ansikte och färgad svans.
Sabino - Ofta helfärgade med bara en liten vitfläck någonstans på undersidan av kroppen. Väldigt vanligt på Clydesdale och Shire hästar. Har vita ben med långa "strumpor" som sträcker sig långt ovan knät.

Övriga:
Tigrerad - "Lillagubben" borde ha varit en sådan häst, vit häst med små prickar på över hela hästen
Schabraktigrerad - Har hela kroppen i någon färg och sen bara endel av bakkroppen är tigrerad (alltså vit med prickar på)
Konstantskimmel - har basfärg alltså typ svart, på hela kroppen, huvudet och benen förblir i basfärgen hela livet men resten av kroppen "skimlar" ur. (Färgen heter Roan på engelska, vilket känns mer naturligt, utomlands räknas konstantskimmeln inte alls som en av skimlarna)
(Brindle - tror inte det finns några svenska hästar med den färgen... Men det är precis samma färg som en hund med brindle.)
(Dominant vit - tror inte de finns i Sverige heller. Det är kritvita hästar som föds vita och förblir vita hela livet. Det är ingen skimmel och ingen skäck utan helt enkelt bara vit och grymt ovanlig.)

Trevor eller Travis - förmodligen


Rusty


Rynka eller Ruska


Viska

Forts på föregående inlägg.

Jag har gått ut med informationen på min "övervakningssida", den infon har nått runt 130pers nu tror jag. Och jag har eventuellt hittat någon som kan veta något. Kanske till och med har hunden själv. Det är sjukt ångestladdat tycker jag. Det är ju asbäst om det verkligen är hon, även om den infon jag har fått om den hunden som hon som då ev har henne är hemsk. Och samtidigt vill jag inte ta ut segern i förskott för det är en ~12 åring som har svarat på "utskicket". Det mesta verkar stämma och jag är rädd, ångestfylld rädsla, att ungen ska vända andra handen till och strunta i att kontakta Emilys ägare. Är det legitimt att själv må dåligt över ett försvinnande av en hund man aldrig träffat, förmodligen aldrig kommer träffa osv? Kanske, kanske inte. Men så är det just nu. Hade det varit någon av mina hundar hade jag begärt att få sitta inlåst på s:t Lars tills hunden blev hittad. Det är typ ett stort mörker, dis, slöja över... Själen?

Aja, hoppas det är hon och hoppas att allt går vägen om det inte är hon så hoppas jag att hon kommer hem vid liv ändå även om den möjligheten är typ microskopiskt liten, tyvärr.

För två veckor sedan kände jag igenom min hunds undersida och fann några knölar, fler knölar än förut för några har hon haft i flera år. Snabbt beställdes en tid hos vet som snabbt konstaterade att det var ljuvertumörer. Några dagar senare opererades de bort. Sammanlagt 5st tumörer togs bort, en på undersidan av ögat resten där nere. Hon kom hem igen, vid liv och var snart sitt gamla jag igen. Dock med en tratt/ring runt halsen. Idag kom provsvaren. Av 5st tumörer är 4st godartade men den femte är inte det... Så med andra ord kan hon få återfall eftersom den kan ha spridit sig. Hoppas trots detta att hon får leva sina dagar tills hon blir 25år eller något. Åtminstone 15år men helst längre.

Idag dog Swerker, av ålder. Dock av okänd ålder. Han var gammal, frågan är hur gammal. Köpte honom från en djuraffär som egentligen inte säljer djur utan bara har djur som man kan köpa om man frågar snällt. I alla fall hävdades det att Swerker var 3 månader gammal. Men när jag köpte honom var han STOR, riktigt stor. Så snarare kanske 3år. Och jag har haft honom i 3-4år nu. Så det blir en rimlig ålder att dö av ålder.

Igår avlivades min kompis hund Fanny. Hade Fanny och hennes hundkompis "Raptor" boende här hemma under några månader för några år sedan. Jag dog lite inombords när jag läste att hon blivit avlivad nu.

Djuraffärsdjur som föds upp hos grossister vars enda inkomst är att föda upp kaniner, marsvin, råttor, möss, gerbiler, hamstrar, fiskar, finkar, undulater och andra fåglar, reptiler och andra djur som man kan ha som husdjur. Många, men inte alla, djuraffärer köper djur från grossister. Grossist priset för marsvinsungar brukar vara runt 30-50kr (är de inte värda mer?!) priset som kunden får betala är 100-300kr beroende på vart i Sverige affären ligger. Eftersom de är så billiga så måste grossisterna föda upp kopiösa mängder djur för att överleva.

http://www.youtube.com/watch?v=UndW7_Gc_kM (varning känsliga tittare)
Den videon visar en grossist av råttor i USA, man behöver inte kunna engelska för att förstå att detta är djurplågeri. Det ser säkert inte ut så här illa hos svenska grossister. Men de djurlagar som gäller för oss andra verkar inte gälla hos grossister. Har sett folk på olika forum som har besökt och/eller jobbat hos (svenska) grossister - som föder upp djur till djuraffärer. Och deras berättelser därifrån är hjärtskärande.

Grossister bryr sig inte om hur djuren har det eller om deras avelsdjur kommer vara friska tills de dör av hög ålder. Så länge det finns pengar med i bilden. Grossistuppfödda djur är uppfödda under stress från både deras mamma, burgrannar, miljö och sen i ung ålder masstransport ibland tvärs över hela Sverige. Grossistdjur födda i Skåne skickas till Jämtland ibland är de inte ens redo att lämna sin mamma. Dör på vägen till djuraffären eller kort efter ankomsten.


Jag har själv köpt ett sådant djur, eller två egentligen. Mina första marsvin köpte jag när de var alldeles för små. Men det kunde inte jag veta då. Den ena dog efter bara ett dygn. Den andra överlevde.

Vissa djur som är köttätare så som råttor och hamstrar äter ibland upp sina burkamrater i de transporter som de skickas i. Du som kund kan omöjligen veta om ditt lilla djur har ätit upp ett av sina syskon innan den blev din. Detta sker av stress, stress över att lämna sin mamma, buntas ihop i en liten transportbur och sen resa i många timmar.

Grossister kan omöjligen hålla koll på vad för friska resp. sjuka linjer de har i sin ägo. Vissa djur är hårt drabbade av genetiska sjukdomar som med största sannolikhet kommer döda djuret i förtid. Råttor och möss får lätt tumörer som växer sig stora på bara några dagar. När seriösa uppfödare får cancer drabbade djur i en linje tas alla djur som är besläktade med sjuklingen bort ur avel så att inte fler ska drabbas och hindra det från att sprida sig. Det kommer aldrig ske hos en grossist som har kanske 20000 djur om inte ännu fler.

För grossister måste ha kopiösa mängder av djur för att få allt att gå runt. Marsvin får 1-3 ungar vanligen ibland upp till och med 6 även om det händer sällan. Dödligheten på marsvinshonor som används i avel är väldigt stor. Så för att få fram 100 marsvinsungar på en månad krävs det att de har åtminstone 50 marsvinshonor som får ungar. Men sen måste det finnas åtminstone 50 marsvinshonor som är dräktiga i månad 2 och 50 marsvinshonor som går med hane / är dräktiga i månad 1 (för marsvin är dräktiga 2 månader). Sen måste det vara 50 honor som går med ungar som inte är redo att säljas ännu. Summa: 200st marsvinshonor och sen tillkommer marsvinshanar fast där är antalet inte lika högt förstås.



Inavelsgraden på dessa djur lär vara tämligen stor, för att hålla ordning på vem som är släkt med vem när man har så många djur är nog inte att tänka på. Som köpare av grossistdjur bör man inte para sina djur med andra grossistdjur eftersom de faktiskt kan vara syskon även om de är köpta i olika delar av landet. Nu bör man kanske inte avla med sådana djur alls men det är en annan femma.


Vad ska man göra om man ogillar detta då? Man kan ju börja med att fråga djuraffären först vartifrån djuren är kommer ifrån innan man köper något. "Rädda" inte djur ifrån djuraffärer, det skapar efterfrågan så "räddar" du ett djur kommer 10 till att "lida" lika mycket om bara någon vecka i samma djuraffär. Bättre då att djuraffären får sitta där med osålda djur månad ut och månad in. Vissa djuraffärer gör sig ju av med osålda djur, men det borde vittna om hur jävla värdelösa de egentligen är. Bäst är det att inte köpa djur i djuraffär alls, det finns massa osålda djur på blocket just nu 1282 annonser om kaniner och gnagare, första sidan över hela sverige visar ca 76 djur till salu och det är ändå bara 50 st annonser. Om man antog att alla 25 sidor+32 annonser alla innehöll 76 djur som var till salu per sida (förmodligen är det fler djur än så i ett genomsnitts antal) så skulle det vara nästan 2000 stycken djur som alla behöver ett nytt hem.

Blocket.se alltså. Med alla djur som säljs där. Det jag tittar på just nu är marsvin i hela Sverige. Marsvin är flockdjur och får enligt svensk djurskyddslag inte vara ensamma så länge de inte är: 1. Sjuka/i karantän eller 2. Visar överdriven agressivitet mot andra marsvin. Att ha dem ensamma är alltså inte ens lagligt men ändå säljs dem ensamma i djuraffär allt som oftast. Det sorgliga är att det sällan står i annonserna att de behöver en kompis för att må bra. Exempel:
http://www.blocket.se/vi/19864910.htm?ca=23_15_s
( http://www.blocket.se/vi/19833654.htm?ca=23_15_s )
http://www.blocket.se/vi/19832673.htm?ca=23_15_s
http://www.blocket.se/vi/19800121.htm?ca=23_15_s
http://www.blocket.se/vi/19796256.htm?ca=23_15_s
http://www.blocket.se/vi/19752256.htm?ca=23_15_s
http://www.blocket.se/vi/19732714.htm?ca=23_15_s
http://www.blocket.se/vi/19705351.htm?ca=23_15_s <- den annonsen är riktigt skrattretande
http://www.blocket.se/vi/19701356.htm?ca=23_15_s

Fast hela blocket.se är en sorglig syn om man tittar över alla djur som säljs där. Just nu nästan 3000 annonser om hundar, nästan 1500 annonser om katter, nästan 1250 annonser om kaniner och gnagare och 1810 annonser om de andra djuren typ höns och sånt. Fast hästar räknas inte till någon av de kategorierna, jag vet inte riktigt om jag kan hålla med om på samma sätt att det är hemskt att det är så många i omlopp där. Hästar hålls ju på andra sätt än andra, de flesta andra, tamdjur. I alla fall så är det nämare 1700 annonser om hästar. (Sammanlagt närmare 9300 annonser om djur som säljs ute på blocket just i detta ögonblick, om det inte tillkommit några annonser undertiden jag skrivit detta förstås).

Men man får ju ha med i beräkningen att en annons inte är lika med ett djur. En annons kan ju handla om en hund lika gärna som 50 hundar. Och det gör ju det hela ännu, sorgligare. Ska alla dessa miljoner djur ha ett eget hem någonsin? Och när kommer folk som saknar kunskap, tid, plats och intresse sluta föda upp hundar, katter och övriga djur som ingen ändå vill ha? Menar, de flesta seriösa uppfödare ger massor av information om djuret/rasen osv vid försäljning, och många tar tillbaka djuren om den nya ägaren inte vill/kan ha de kvar. Hur många oseriösa uppfödare gör en sådan uppoffring för djur de framställer?

Är det befogat av mig att bli gnällig på sådant här?

Köpte årets andra föremål men hittills årets bästa (no shit) ett riktigt fynd. 200kr för ett begagnat 100L(?) akvarium. Har sett sådana på blocket för en tredubbel summa. Det ska bli Pulvers nya bostad, jag föredrar när de bor i akvarium faktiskt framför duna burar. Fotograferade hästarna med stativ innan idag och telet, några bilder blev skitbra. Fast alla bilder blev bättre än de jag tog igår, utan stativ och med tele.

Jag kärlekar den brittiska dramakomedin som går på tv nu under veckan, "Lost in Austen" heter den. Handlar om en tjej från våran tid 'Miss Price' som byter plats med 'Elizabeth Bennet' som är en av Jane Austen karaktärerna. Den serien är skitkul. På tal om britter så verkar en ny Wallanderfilm ha kommit ut, på svenska då. Men de har ju varit här och spelat in Wallander för storbritanniens räkning också. Och jag och mamma blir inte riktigt kloka på hela grejen. Brittisk polis. I Sverige. Med svenska skyltar. Svenska eller brittiska polisbilar - är frågan? Och om de ska åka någonstans, säg Hammenhög (i filmen då) vad säger de brittiska poliserna då? "Hammenhoeg" eller vad?

Förgäves, förgäves försöker jag finna en Peruan hona. Det är lättare sagt än gjort. Stråket från jönköpingslän till hit ner kammar jag hem noll. Inte ens något som hamnar i närheten har jag sett. Ändå har jag kollat på både buke och zoonen förutom blocket då. Jag hittade en peruan hona i Danmark. Men seriöst, orka åka ända dit bort för att få tag i en peruan, som dessutom har en färg som jag inte vill ha. I och för sig är det inte så nödvändigt att den inte har den färgen men om det går att undvika så vore det ju kanske bra.

Och nu är det Kistamässan i Stockholm, den hade jag velat gå på. Jag älskar stora mässor i det slaget. Allra roligast hade det förstås vart att åka på Hamm mässan. Men det är nog för dyrt i dessa tider, dessutom riskeras den ju att bli inställd av massor av anledningar. Man får fortsätta att drömma om sådant antar jag.

Var inne i en djuraffär igår och frågade vilket kön marsvinen de hade var. Expediten svarade att de var blandade kön. Jag frågade då henne om det verkligen var bra. Och hon svarade då att det gick bra, för de är ju så små, bara 6-7 veckor gamla. [Marsvinsungar kan i extremfall bli könsmogna vid 3 veckors ålder men uppfödare splittar könen vid 4 veckors ålder, hanarna tidigare om de visar intresse för honor]. Dessa hade de alltså tillsammans i en bur! Jag lyfte runt på alla marsvin i buren och kom fram till att det var två hanar och tre-fyra honor. Och de var verkligen inte nyavvanda. Lätt att de är dräktiga och lätt att de kommer få ungar när de är alldeles för små, och kommer stanna i växten på grund av det.

MEN sen bad jag att få kolla på hamstrarna, expediten smällde då till buren. Jag tittade in i buren (som är jävligt liten) och ser då inte en utan två hamstrar. Frågar hur gammla de är och expediten svarar att de är 5 månader gamla! [Hamstrar får enligt lagen inte bo tillsammans med en artfrende efter 8 veckors ålder på grund av att de är ensamlevande och riskerar att bita ihjäl den andra hamstern men dessa hade då alltså klarat sig jävligt länge från att göra det med varandra]. Expediten gick iväg för att kolla till kassan eller något och då började hamstrarna bråka inne i huset. En stund senare kom en ut och kom nära gallret och då får jag se den mest skadade hamster jag har sett i hela mitt liv. Ena örat var inflammerat och blodigt, nosen hade intorkat blod och ett finger på ena tassen var tre gånger så stor som de ska vara i normala fall.

Jag tackade för titten och begav mig raka vägen till skolan. Letade upp rektorn och började gråta. Typ 40 min senare ringde vi till djurskyddsinspektören i kommunen och anmälde det. Bad dem att göra en en oanmäld inspektion där. Inspektören tyckte dock inte att det var så big deal det där med marsvinen. Så jag vet inte riktigt om man borde anmäla henne också?!

Andra brister som djuraffären hade i djurhållningen var bland annat att ena degu buren hade på tok för små springhjul och den andra buren förmodligen var för många djur i buren och inte tillräckligt med utkiksplatser för hanarna (de ska ha en var). Gerbilerna och dvärghamstrarna satt i burar av samma storlek som guldhamstrarna men massa fler. Kanske 7-10 dvärghamstrar med småungar (sist jag var där) i en bur. Och gerbilerna var lite svåra att få syn på men de var minst 6-8 st per bur och gerbiler ska vara max 2 djur per bur (eller i alla fall jämt antal) av samma kön för att inte kötta varandra. Läste snabbt igenom L80 innan jag ringde och där stod det att burfåglar ska ha 150cm på diagonalen i golvyta även om de inte är marklevande. Deras fåglar (stora parakiter) hade inte 150cm golvyta, knappt ens om man räknade ihop kanterna på burarna.

Jag hoppas att de får sitt djurtillstånd indraget. Får de inte det, och om ingenting händer anmäler jag dem igen och igen och igen och igen tills jag blir portad därifrån och då kommer jag skicka in någon annan där och kolla bristerna. Jävla idioter!

Åhh, åhh, åhh.. Jag har drabbats av valpsjuka. Lite grann men sjukan hade kunnat vara mer kraftig. Igår i skolan kom Martins flickvän med en 2 månaders valp som de köpt i helgen. Så yttepytte söt. Så att man nästan ville kidnappa den och ta med hem. (Men bara nästan). I natt drömde jag att mamma hade köpt en Chihuahua valp utan att prata med mig först. Och jag blev väl lite sådär avvaktande även om den var söt. Långhårig chihuahua bör tilläggas. Paris Hilton råttorna har alltid varit korthåriga.

Men jag vill ha en valp nu bara för det. Jag vet att det är lite omöjligt dock. Är borta långa dagar, för långa för en liten valp. Mina nuvarande hundar skulle uppfostra valpen på minsta tänkbara positiva sätt. Liksom båda biter barn om de får tillfälle, båda snor mat från diskbänken, båda rymmer om man öppnar ytterdörren. Den ena har en pappa som avlivades för beteendestörning, min hund tenderar att få typ agressiva adhd utbrott (dock kan vi läsa honom bättre nu). Han är dessutom 10år fyller 11år i februari, håller på att bli blind och döv. Den andra skulle bli så sjukt avundsjuk om vi skaffade en till hund, hon vill vara den som står i centrum jämt och ständigt. Men så är hon underbar på alla sätt och vis.

Mamma vill att nästa hund ska vara av någon annan ras eller blandras. Någon som inte hårar och drar in en massa grus i huset. Någon liten som nästan inte syns, okej kanske inte såå liten men mindre än de vi har nu. Jag och andra hand vill helst ha en av samma ras, gärna samma färgkombo men inget måste. En brunvit hade inte suttit fel det heller. Men nästa hund kommer jag väl antagligen ha själv när jag flyttat hemifrån. Om jag öht kan ha hund då.

Vissa människors levnadsexistens borde inte få finnas. Varför? Jo för att de "lovar" en sak men sen försvinner de från jordens yta och håller inte vad de lovar.

Den sista hamsterungen som jag inte vill ha kvar är en liten brun långhårig hane. Han hade en spekulant på som verkligen tjatade. Som ville att han skulle reggas och hela den biten. Fram tills för fem dagar sedan såg allting lovande ut. Nu behövde jag bara ett telefon nummer till henne men då poff så existerar hon inte mer. Skit dåligt tycker jag, verkligen skit dåligt.

Ungarna är 8 veckor nu, 8 veckor är åldern då de ska flytta i sär. Men nu har jag inga burar bara för henne att flytta isär dem i. Jag vill verkligen inte ha så många hamstrar som jag har nu. Jävla gnurumpa. Det positiva är att i alla fall någon annan har hört av sig  om ungarna och Bella ska flytta i veckan. Hon får stå sitt kast om hon svarar när den andra redan hämtat hamstern.

Jag skriver långa texter när jag har pms eller liknande. Men på engelska är kanske lite mastigt även för mig. Fast jag bryr mig inte om grammatik och sådant när jag skriver sådant så därför är det nog fett med stavfel och dyligt men jag ville ändå spara texten om ut i fall att den skulle försvinna från någon av de andra paltserna där jag har lagt ut den på.

Sigh, sigh, sigh, sigh.

People, people, people.

 

Some people annoy me alot, more than most other can annoy me. The ones who stubborn to produce/breed new animals without knowing anything about their animals. Or for that matter the genetics behind their animals - cause its very important to know about in some cases. The most popular reason why people breed two animals together without knowing anything about breedings is because they want to have a baby from their beloved pet. An exacly copy of their cutest little pet. What those peoples don't think of is that most animals don't just get 1-2 babys but atleast 5 babys in some cases up to 20 in one litter! And what shall you do with the rest of the babys?! Cause there isnt 18 buyers who know their own pet (the babys parents).

 

The other reason why people start breeding animals without knowing anything about their pets are because they think they can earn money from breeding. It might be possible that you can do it if you are unserious about the whole thing. Serious breeders loose more money than they gain from the breeding. But for example - breeding dogs. Even if you breed them unseriously you still have to face the fact. Puppies destroying your home, bit by bit until they are old enough to move to new homes. And if you can't find new homes to them, you will be stuck with them - destorying your home bit by bit.

 

A serious breeder of dogs, cats and other "big" - like farm animals pay alot of money to get their animals as good as it can be. Especially if they are using male animals from other peoples, breeding fee can be high on good animals. Then there will be veterinarian costs for the female animal and later even for the babys, like vaccinations and wormings.

 

Unserious breeders, uhhh... Its a nightmare just thinking of them.

 

What makes me think of this, again. I've wrote about it before.

Is because I have a small mail conversation with a woman who breed lots of animals without seem to know anything about the animals she is breeding. Not just only genetic stuff, but also how to care for them and when its ok to breed and when its not ok to do it.

 

Im pretty sure she would have breed two roans togheter for example if she just could do it. Roan + Roan = Lethal death. And that is the biggest reason why its important to know about genetics before breeding.

 

Lethal Death is when two genes becomes homozygote (or doubble), not all genes work like that but some does and when that happend its just being really cruel to the animal. In horses lethal death foal are born all white, their stomach isnt working and they will most likely die within 24 hours. In guinea pigs lethal death babys will be born microscopic, without eyes and die within a week. Lethal death dogs become blind and death but can live for atleast some years. There is more examples of lethal death genes and how it can affect animals. (It probably exist in humans aswell, but i don't know what sydrome it can cregate for us).

 

Even if she or others don't breed with animals that could possible give lethal death offspring its a quite good idea to study the whole thing. Its not just colors that will be past over to the offspring - just about everthing (50% from the mother and 50% from the father). Even diseases, like cancer or bad temper. And if its not show up in the offspring they might be carring it over to their offspring and if its not happend then it can happend later. Recenssiv genes can "travel" through many generations before it show up what it can do, either in colors, look or diseases. Its only when a recessive gene become homozygote that it will show up.

 

That is probably one of the best reasons why serious breeders give a pedigree to the buyers of their new animal. Or, it depends of course what the pedigree says about the animals that is in their new animal. My dogs pedigrees doesnt say alot about their relatives. But the ones or guinea pigs haves are better, atleast for me who know their genetic stuff.

 

Anyway, there is alot of new animals being born every year. Way to many new animals. Like if a cat female can give born to three litters/1 year and each litter contain 6 kittens, three of each gender. The female will alone produce 18 new cats. And the kittens, atleast from the first two litters can themself produces even more kittens. So when the year is ended the start cat can have given hundreds of new lifes. I don't remember how many kittens a male cat can be dad to in just one year. Its probably alot of new lifes. Well the point is... There isnt enough homes for so many kittens or whatever the animal is.

 

And there is alot of homeless animals out there without owners, food, shelter and love. So I really can't see the point of producing new animals each year without thinking twice about it. And its probably sounds strange to hear it from me, since i have been a breeder and still thinking of be it. But atleast I can keep the offspring for myself if I need to. If I had more room and time I would have taken care of lots and lots of animals (guinea pig males). But from there I live now its not possible.

 

Another thing is, pet stores that are selling cats and dogs. For me, its to exotic and, well, awful to me. I can’t see the point of selling such animals in stores at all. A dog or cat is to long lived and close members of the family. I would never ever have bought a dog in a pet store. Or sell my puppies to one. It’s a nightmare just to think about it. In a pet store everyone can buy a pet, no matter if you will take care of it because you love animals or if you buy it to torture it. Buyers of the pets produced by you should be meet IRL. Its not a guaranties that the buyer will be serious and take care of the pet but you can probably feel if it feels right or not to sell a pet to the person.

Selling such animals in a pet store will probably increase the number of homeless street animals. Since these stupid ego people keep breed their pets in their homes without knowing anything about their animals. I don’t know how it is in other countries of the world but here in Sweden is it forbidden to sell cats, dogs and ferrets (and some other animals) in pet stores. And we do not have any street dogs at all, we have homeless street cats but that’s another story (cats can give birth more often than a dog can).

Nedrans hamstrar att bli flera. Jag vill inte ha flera, jag har redan problem med de jag har. Mest för att jag inte vet hur det ska bli i vinter när burarna måste flyttas in i mitt sovrum för att det rummet längst in är svinkallt vintertid. Nattaktiva hamstrar is so not the shit.


Hilma och Krut funkar det nog med, de har akvarium till burar. Fast om de ska bo i mitt rum måste de få plast tallrikar som inte dunkas mot glasgolvet varje gång de rusar förbi den. Värre blir det med Bella som för tillfället inte har någon riktig bur. Eller bur har hon, en stor dunabur aktighet. Men problemet med alla våra dunaburar är att ingen av dem har kvar klämmorna på sidorna. Klämmorna som håller ihop burlock och burbotten i varandra och hindrar hamster från att rymma. Det är ju så hon tog sig ut och blev dräktig från första början.



Och vad värre är så matchar jag och hon inte ihop som jag och till exempel Krut. Så jag har funderat på att försöka hitta ett nytt hem till henne. Men så föddes ungarna. Suck, suck, suck, suck. Vad ska jag göra med 10 stycken guldhamsterungar som jag inte ville ha från första början? Dock är jag lite kär i kullens minsting. Men det är nog mest moderskänslor för den minsta och blah, blah, blah.



Den ljusaste av de två ljusa är kullens minsting. Den ser minst friskast ut av alla i kullen. Eller frisk är den väl men den är ju klart mindre än de övriga nio. Jag önskar att smådjur/gnagare var något som fler här nere ville ha. Sätter jag ut annons i mataffärerna så får jag väl bara samtal/mejl från fula bönder som vill ha dem som kattleksaker. Vad jag ska sälja dem för har jag inte heller någon aning om. Det blir väl typ 50kr/styck eller något. Eller bör man sälja dem dyrare kanske. Pappan köptes ju för 60kr och mamman för 120kr. Det blir dyr kattleksak/ormkäk om någon nu skulle få för sig något sådant. Att lämna till djuraffärer tror jag inte går eftersom jag var på besök i en av djuraffärerna här omkring för inte alls många dagar sedan och de hade redan inne mängder, verkligen mängder av hamstrar.


Nu springer alla ungar runt i buren med halvöppna ögon och kastar sig över all mat man slänger ner genom luckan. I min värld äter inte så små och unga gnagarungar mat så tidigt. Dessa är .... Oj, redan 17 dagar gamla. Trodde att de var yngre än så. Helvete. Inom två veckor ska jag veta könen på dem och helst ha nya hem väntandes på dem. Inom 8 veckor måste alla fått nya hem annars behöver var och en av dem få en egen jävla bur. Grisfitta vad komplicerat allting är nu. Jag vill inte ha hamsterungar! [Här med avsäger jag mig alla idéer om att någonsin starta uppfödning av detta komplicerade djur].

Hamstrar. För en vecka sedan hade jag 3 hamstrar. Nu har jag ca 12 hamstrar. Jag är inte överväldigande glad över detta. Inte Krut heller som är pappan men Bella verkar vara så glad så med sina avkommor. Jag är inte glad alls med tanke på att båda föräldrarna är satiner och homozygot satin på hamstrar blir tunnhåriga eller nakna. Dessutom är både Krut och Bella långhåriga. Så om de inte blir nakna så kanske de blir långhåriga samt tunnhåriga. Jätte vackert, verkligen. Hade jag fått bestämma hade det här aldrig skett men, men. Vill någon ha en hamster?

Idag åkte vi till Hammenhög och fotograferade blommor och halmbalar. Krävs inte så mycket för att glädja mig. Sen åkte vi till Simrishamn och jag övade på att gå av på en annan hållplats än vad jag brukar till grafikverkstaden som vi ska uppehålla oss på i några veckor i skolan. Nu slipper jag förmodligen åka förbi Chrisian Barnakross gatan på några veckor.

Inte något som har med sex att göra.
Hur som helst. Jag funderar på om jag skulle göra mig bättre som dvärghamsterägare. Jag har dock aldrig haft någon kontakt what so ever med dvärghamstrar förutom de på skolan och de var elaka, hemska små odjur - typ. Men de skulle nog trivas här ute i det lätt oisolerade hus som jag nu bor i. Hamstrarna tycker det nog är lite väl kallt under de kallare dagarna speciellt på natten och morgonen eller kanske ännu mer speciellt när det blåser. Hur som helst. Dvärgar tycker bättre om kyla. Vissa får till och med vinterpäls då (vintervit). Men hur som helst så tycker jag att Roborovski är den sötaste arten. Fast när man tittar på Svenska Hamsterföreningens hemsida finns det inga sådana uppfödare inskrivna. Då började jag fundera lite på hur sjutton man skulle få tag på sådana hamstrar. Kollade även en annan sida som jag tänkte kanske hade någon uppgift om någon uppfödare. Men icke. Anta att man hittar en robbe i en djuraffär. Då är den förmodligen grossist uppfödd och sådant suger ju sjukt mycket.
Fast nu när jag tänker på det kanske det är så att det finns fler uppfödare bara det att de inte står med på sidan. För så är det i Svenska Marsvinsföreningen man måste typ betala för reklamplatsen där. Och det är inte alla som gör (bland annat inte vi, när vi höll på). Eller såg nu att det är gratis, men innan kostade det. Och palla det.

Err.. Google kan inte heller hitta några uppfödare av roborovski... Däremot hittade jag flera i Danmark. Och Danmark ligger ju rätt nära. Men skulle man inte orka bege sig dit finns det säkert svenska uppfödare, fast av andra arter. Typ argentefärgade av cambell eller vintervit hade vart dödligt koolt. Jag älskar argente, som är rödögd agouti. Jag älskar rödögda djur.