Mentaldisease

Förra veckans natten till Fredag låg min mysiga underbara katt och sov som bäst i sin favoritfotölj, den han sovit i sen hans syster blev avlivad i Juni. Samma fotölj som hunden som också blev avlivad i Juni favoriserade. Jag skulle gå på toa mitt i natten och gick fram och klappade honom på magen i någon minut före och efter besöket. Somnade och sov till långt in på eftermiddan. Satt vid datorn medan mam var i trädgården och byggde och hennes karl gjorde middagsmat. Tittar ut och ser hur en bil långsamt kommer åkande, konstaterade att det såg vackert ut, nästan som ett lucia tåg. Tänkte inte mer på det förrän mam kom in gråtandes ett tag senare. Min mysiga underbara katt hade blivit dödad. Av grannen. Vägrade tro på att det var han, för jag hade inte sett kroppen. Men dagen efter höll vi begravning och det var ju han. Min fina underbaring finns inte mer.

 

Året är inte slut ännu, men hittills har sju familjemedlemmar/släktingar dött. På ett eller annat sätt. Detta är helt klart för mycket. Om karma is a bitch undrar jag vad fan jag har gjort för att förtjäna detta?