Mentaldisease

Att sitta och rita nästan nonstop i sjutimmar är ofattbart tröttsamt. Jag har inte så mycket tålamod heller. Det är kul att rita men så länge? Näe. Igår höll vi på att rita varandras ansiktsprofiler. Jag hatar offeciellt min "haka" efter den dagen den ser äcklig ut. En på min buss liknar Äpplet i gys klassen på lantan när jag gick där, inte i gysklassen men på lantan, err. Måste orka nämna det för de kvarvarande aktiva kompisarna (1) som jag har kvar därifrån. Övriga har lämnat mig åt mitt öde.

Och jag är skittrött, varje dag efter skolan och under skolan också. Som sagt är det ansträngande. I går morse lyckades jag snitta upp mitt finger på något sätt. Helt plötsligt hade jag ett blödande finger utan att jag visste hur det hade skett. Och helt ot/btw så har jag en j-pop period nu. Musiken ger absolut ingenting egentligen men antar att det är "energin" som ofta finns i den som behövs för detta eviga ritande. Även om jag inte har någon mp3 (måste skaffa) och bara kan lyssna hemma.

Går upp vid sex, äter frukost och sitter vid datorn till kanske 7.30 klär på mig och sminkar mig vid behov (det är skittråkigt att sminka sig och jag suger om möjligt även mer på det än teckning). Cycklar till bussen och intalar mig själv om att jag ska dö - flera gånger om. Ställer mig och väntar på bussen som hittills har kommit till stationen både 08:15 och 08:25 så jag vet inte riktigt när den kommer egentligen. Sen åker man runt i alla småbyar lite och åker mest förbi busshållplatser som kanske, kanske inte borde ha fått finnas - tycker jag då, eftersom att min hållplats är lika obetydlig som deras. Sen kommer bussen fram, hoppar av och försöker lokalisera vägen till skolan. Mina fötter gör förresten förfärligt ont, de är inte gjorda för sådant här. Från 9 till 12 med en kort paus i mellan är det teckning. Från 12 till 13 är det lunch och från 13 till 17 (oftast) är det teckning igen. Tror aldrig att jag gått i skola så länge någongång i mitt liv. Fast jag går en halvtimme innan vi slutar för att hinna med bussen.

Jag tänker, nog fatta mig kort idag. Eftersom jag är trött och cepe i huvudet. Idag har jag spenderat sex-sju timmar åt att rita cirklar. Ja, cirklar. Cirklar på cirklar på cirklar. Läraren blev typ aldrig nöjd. Jag gick ifrån skolan kvart över fyra fastän vi slutar fem. Ja, fem. Nästan varje dag, inte onsdag då vi slutar fyra eller fredagar då vi slutar 12. Gick iaf tidigare för att jag skulle 1: kunna hitta upp till bussen, 1.5: Hinna stöta ihop med någon jag kände för att prata 2 minuter, 2: Leta fram busshållsplatsen 3: Vänta 4: Gå på bussen för att fem minuter senare undra om det verkligen var rätt buss. Jag hatar att åka buss. Och idag åkte jag buss två gånger! Och i morgon kommer jag åka buss och gå ännu mer än vad jag gjorde idag. POOR, POOR meeee.

Fast egentligen gick det rätt bra att åka buss. Fick lite panik i morse bara när bussen kom jätte mycket enligt mig försent till själva busshållsplatsen och sen fuckade jag upp det med kortet och ja. Läskigt var det i alla fall. Virkade ett blått garnarmband under resans gång. Har kommit fram till att jag bör virka på vägen till skolan för då kan jag vara säker på att inte missa någon hållplats eller liknande. Och sticka på vägen hem då jag kan blunda och sticka samtidigt om jag skulle vilja det. I morgon ska vi rita profiler av alla i klassen (1:an). På samma papper dessutom, får se hur det går.
Och jo just det. Inte för att någon här lär förstå men ändå... En i min nya klass pratar som en från min gamla klass som för övrigt var typ "most likely to start a schoolshooting" skit läskig typ. Läskigt. Och nu ska jag försöka sova för mamma ska väcka mig innan hon åker (vid 6 tiden).

Nej men jag sov typ tre timmar i natt eller kanske det var fyra. Åkte till simrishamn och den nya skolan vid 9 kom aningen för sent men wtf. Hade dödligt ont i magen och tänkte för mig själv i flera timmar "jag kommer dö, jag kommer dö" för det var ungefär så jag kände just då. Sen blev jag helt vimmelkantig och svettig då tilltog "jag kommer dö, jag kommer dö" i styrka. Det hjälpte föga att äta något heller. Efter lunch bar det iväg till massa gallerier och sådant. Konst och design tar de verkligen fasta på där.

Mina skor var det som höll på att döda mig sen, jag är inte van att gå i skor alls men nu hade jag stövlar. Fina, visst. Men bekväma att gå runt i en hel dag? Nej, nej, nej. Mina ben är redo att amputeras nu typ. Vi var på sammanlagt tre ställen, på två av ställena träffade vi framtida lärare. Den ena ser ut som kungen fast fetare och pratar som någon av karlslokarna i antikrundan (eller om der är han som är vinprovare) ypperligt retfullt. Han hade i alla fall en springer spaniel på 15år (jag hoppas inte att min äldsta springer blir så gammal).

På det sista stället var det världens flumm all way through. Vi höll aldrig på att komma därifrån kändes det som. Konstnärer och konstintresserade kan verkligen konsten att hålla sig kvar på tråkiga ställen. Jag börjar mer och mer minnas vad jag lovade mig själv för mycket länge sedan; att aldrig själv bli konstnär. Men ja får väl se vart det hela leder någonstans. Jag har fått arbetsplats nummer 9 som har prima fönsterutsikt rätt in i en gul vägg. Bredvid mig sitter clawskopian (en långhårskarlslok, jag brukar gilla långhårskarlslokar men denna passar inte i min bild eller typ eller så...) Sen kanske ironiskt nog eller bra eller jag vet inte så är det någon tjej från Australien. Sammanträffande ftw. Vet inte om man ska hoppas på att Aust. blir som talet 27?

Har sovit drygt 10 timmar på tre dygn. Skolan börjar på måndag. Lyckad kombo? Idag lyckades jag med den stora bedriften att sticka ett hål. Och då utan att tappa en maska (har dubbelkollat tusen gånger) helt sjukt. Har varit och handlat skolprylar idag samt kläder och sådant. Det har spöregnat i stort sett hela dagen så vi köpte ett paraply på samma gång. Jag äter godis för första gången på mycket länge. Jag har saknat det, men nu när jag väl sitter här med en stor påse och knaprar godis så smakar det inte alls så gott som jag "fantiserat" om. Jag känner mig förbannat mycket tröttare med godis-socker-grejjset i blodet. Mår illa också. Btw apropå godis, ni vet sådana där svampar som är rosa/vita eller bruna/vita jag har några sådana i min godispåse nu fast de är grön/vita och smakar päron, skit koolt.

Har övergått från att lyssna på instrumental - goth - metal musik till att lyssna på det jag lyssnade på innan dvs. trance. Pallade inte med eurotrancen idag så jag lyssnar på hardcore / hardstyle trance idag. Härligt. Err vet inte om jag skrivit det förut men Bella (hamster) är kanske dräktig. Hittade henne inne hos Krut för några dagar sedan. Jag som absolut inte vill ha hamsterungar. I alla fall inte den kombinationen. Liksom båda är vad jag förstår satin - satin är dominant anlag hos hamster. Satinanlaget i dubbeluppsättning ger ungar som är dåligt bepälsade (dvs nakna). Lägg då till att Krut har en sjukt skabbig färg. Dvs svart med creme anlag, han ser ut som han har blekt i solen (är brun). Hur vida det är med Bellas färg vet jag inte om den är bra eller dålig. Fördelen är väl att båda har bra temperament men ja. Får hoppas på det bästa, att hon inte är dräktig.

Mamma kom just med telefonen i högsta hugg. Telefonsamtal till mig? Jovisst. Jag gillar inte telefoner och människan i luren på andra sidan var allt annat än normal. Någon Camilla humhumsjö eller något. Jag lyssnade inte så noga eller hörde så noga i alla fall. Hon skulle fråga frågor som statestik grejjs som nog presenteras på tv senare. Mycket märklig människa, samt frågor. Hon frågade om allt från politik till modeller, försäkringar, arbete osv. 12 minuter fick hon av min tid.

Har börjat sticka igen, stickar på något med alldeles för många maskor. Det är typ 50 maskor om inte ännu mer och stickorna är typ 4-4½. Garnet känns lika innehållslöst som glasnudlar (samma färg och nästan konsistens). Vet inte vad det ska bli för något. Kanske, kanske ett bakstycke till ett linne eller också en filt. Har påbörjat en stickning med rundstickor också med tjockt 100% ullgarn för raggsockor / vantar. Men jag tror jag failar rejält när jag ska sticka med dem. Får se om jag kan fråga någon som kan sticka med sådana.

Vet inte om jag skrev det innan, men jag och mamma ska på restaurang med ickesläkten på lördag. "Födelsedagskalaset" för 95åringen som de har skjutit upp (helt idiotiskt) i typ 7 månader. Att skjuta upp ett 95års kalas är liksom helt befängt. När 95åringen kan trilla av pinn när som helst. Anyway det ska bli skönt när det är över för då slipper jag nog närkontakt med någon av dem fram till i jul - nyår. Det är hemsk, hemskt, hemskt.

Igår lyssnade jag på två låtar av Apocalyptica i omkring 320 gånger innan jag bytte musik. Ändå är jag inte permanent trött på de låtarna. De är bäst. Ruska och Farewell heter dem. Mormor har sagt att folk (som hon) gillar att se konst som är helt oförståerlig. Hon typ gillar / uppskattar eller något sådant mina klotterlappar som jag har vid datorn. Med typ frågan "vad menade h*n där? och här?" så jag funderar på om man skulle spara på alla sådana lappar till senare tillfälle. Vem vet vad som sker i framtiden liksom. Inte för att jag kan förstå hur mina OG kom i håg lappar kan vara intressanta för andra men ändå.

Jag och Caz chattade i natt och vi kom fram till att familjer har otäckt många familjehemligheter. Både hennes och min. Det sorgliga(?) är att många av familje hemligheterna kommer dö med den äldre generationen eftersom de vägrar berätta något. Antar att det är samma sak i andra familjer också. (Snacka om att det lär finnas många osaliga andar som vill berätta sina familjehemligheter innan de kan gå vidare in i ljuset). Vi kom fram till att man borde skriva en bok. Kanske en memoar eller vad det heter (jag tappar ord just nu). Typ skriver en var tionde år och fyller på allt eftersom man blir äldre.

Den 21 April i år skrev jag följande i detta inlägg.
"Igår googlade jag på min pappas namn och fick upp hans hemsida med kontaktinformation och hela kitet. Bilder och ja, rubbet. Det var väl den "chocken" som fick mig att stanna hemma idag. Samt att jag förgäves försökte komma på något att mejla till honom. Nu har jag visserligen mailat, det blev världens dåligaste formulering, på världens dåligaste engelska och till synes världens känslokallaste sätt. Undrar om han svarar? Eller inte svarar? Det återstår ju att se."

Idag fick jag svar. Skulle gå och kolla till min fotohemsidas gästbok och se om det mot all förmodan fanns något nytt där. Vilket det gjorde. Han hade skrivit en kommentar där. Jag ville dock vara säker på att ingen skämtade eller så, sökte på IP numret och det återfanns mycket riktigt i Australien på den rätta sidan av landet osv. Gjorde inte så mycket därefter utan gick bara ut och fotograferade lite i trädgården och typ inte tänkte mer på det. Men sen gick jag in igen och kollade min mail. Och där fanns ett mail från honom. Som jag dock inte till 100% har läst ännu.

Dock var en sommar med PB spelande nog skitbra för min engelska, hans text är skriven på typ 99% engelska och resten svenska. Efter tre-fyra månader med PB så tänker man nästan bara på engelska och blandar lite med svenska. Aja ska läsa klart och kanske svara på mailet sen när jag orkar.

Skolan börjar på måndag och jag måste åka buss dit varje dag. Jag hatar bussar men det får väl gå ändå. Får väl sticka eller något på bussen. Idag hände det inte så mycket. Låg i soffan med Snoris och kollade på Marie Antoinette och jag har planer på att göra det i natt också. Den filmen är underbar, och jag som har undvikt den i ett halvår. Jag älskar kläderna och miljön i den. Sen att resten är lite konstigt gör inte så mycket. Kommer att borsta mitt hår för första gången på typ nästan en vecka i morgon. Jag kommer dö med borsten in snurrad i håret, håröm is not for the win.

Igår åt vi kräftor till middag. Det är typ gott. Fast dessa var aningen för små. Mest för att jag är sjukt noggrann när jag äter kräftor. De ska inte behöva dö helt i onödan. Det enda jag inte äter på dem är inälvorna och köttstrimmlan i de tunna benen på undersidan och skalet då och allt annat på ovansidan. Då blir det kvar armarna, klorna och svansen. På små kräftor tar det kanske 5 minuter att få ut allting som jag faktiskt äter lägg på att detta görs framför tvn med en film så tar en kräftätning inte längre 30 minuter utan snarare 2 timmar. Men det var det värt. Dock har jag skurit mig på det vassa skalet på minst ett finger, förmodligen två.

Räknade bilderna i min stockmapp i datorn idag. Där gömmer sig nästan 500 bilder som allt som allt går på nästan 2GB och detta ska jag ladda upp en och en för hand. Det kommer ta sjukt lång tid att göra. Och jag har ca 41 bilder att ladda upp nu innan fler använder bilderna (för var användbild ska jag ladda upp tio nya bilder är det tänkt). Det kommer ta pisslång tid. Kanske borde packa in dem i bildpaket det går lite snabbare då...

Håller på med en stor uppdatering av en av mina hemsidor. Sidorna fick byta lite namn igår så att det ska bli lättare att uppdatera i framtiden. Är inte klar ännu men det kommer väl det med. Gjorde just världens sötaste layout med prickar. Hoppas att den inte är allt för epelepsi framkallande... Har fortfarande inte bestämt mig för vilken layout jag vill ha. Och jag bävar redan för halloween layouter som jag nästan känner mig tvingad att göra.

Jag är lite i göra-saker-tagen. Jag vill virka ett gossedjur (men failar hela tiden), jag vill sy en docka (men har inte material till det). Nu senast kom jag på två idéer till saker att göra. 1. Köpa en väska eller ett par skor billigt /begagnat och sen måla på dem. 2. Tillverka en hatt. Jag gillar hattar av någon anledning, alltså sådana som man tänker sig att en överklass snobbtant skulle ha eller någon från typ vad vet jag, paris? Somliga gillar skor, jag gillar hattar. Dock inte att ha på mig själv. Och nu ska jag gå och leta fram lite hattgrejer på deviantart tror jag...

Bara en liten förvarning för detta kommer att missuppfattas av i alla fall någon. Men detta är främst riktat till folk som jag (plågats) stött ihop med på nätet för 1-2 år sedan. Jag undrar lite, i alla fall för mig själv, hur man kan bli dödligt förälskad i någon som man aldrig har träffat i verkligheten? Så till den grad att man är villig att offra hela sitt liv för denna människan - som man aldrig har träffat. Så till den grad att man nästan friar över internet eller sms.
Det är möjligen uppvaktning som spårat ur när personen skickar 50 sms till en varje dag. Varje tanke får ett eget sms. Tankar är som sms, eller var det tvärt om? Hur som helst är det -inget- som får någon som drabbas av det att känna sig mer uppskattad för det. Snarare tvärt om. Det är sjukt, sjukt jobbigt. Och bevisar hur pass desperat personen i fråga är. Sådant tycker väl ingen om? Så vidare det inte är desperata fjortisar som vill förlora oskulden för att få vara med i gänget med de koola eller av någon annan anledning - (Been there done that. Det var mitt första verkliga möte med en desperat karlslok, mötet sög mer än vad jag kan beskriva med ord. Fast oskulden kom inte att lämna kroppen förrän några år efteråt men ändå.)

Jag undrar lite hur mycket som krävs för att väcka den där desperata, jag-måste-ha-henne-även-om-hon-hatar-mig-på-alla-sätt-som-jag-möjligen-kan-komma-att-tänka-på, det bör inte vara så mycket. Och jag vill nog inte testa det heller. Speciellt inte eftersom jag redan råkat klicka in på personens användarsida och redan fått ett mail från honom. Om hurvida jag lever eller ej. Undrar om han skickade några fler sms? Det kan jag inte veta eftersom mamma tvättade min mobil. Kanske var till det bättre. Det är extremt okul när mobilen dör pga sms storming. (Lärdom: Don't Mess With A Person With 5000 Free Textmessges/Month.) (Stavas det verkligen "month"?!)

I och för sig sitter det nog några stalker instinkter hos alla människor. Men som typ sagt innan handlar det nog mycket om att spåra ut. Undra om det är en sjukdom att spåra ut sådär? Förutom besatthet då, om nu besatthet är en sjukdom? Det var nog den instinkten som fick mig att helgonhora från första början. För att se om man känner igen någon i närheten, för att upptäcka nya människor i närheten osv. Att jag sen råkade trycka på fel namn i listan över folk i ystad gör ju inte saken bättre *gå under jord*. Anyway... Det känns skönt att gnälla av sig lite då och då. Sen har jag nog PMS, jag brukar skriva långa texter om allt möjligt när jag har det.

Som återfinns här. (hoppas det inte ser knasigt ut i den nya layouten)

En video som spelades upp där på konstmuséet i Ystad. Och visserligen är det väl det här som är meningen. Att man ska fråga sig vad i helvete människan i videon håller på med. Och det var verkligen en WTF grej. Men i alla fall.

Jag lyssnar på trance, hardcore trance och ibland även psychedlic trance. Men musiken i denna videon var utom allt annat. Visserligen var det i grund och botten afrikanska trummor eller liknande men det blev som världens mest psy-musik. Typ försatte en i trans eller hypnotiserade en på ett dåligt sätt.
Vi började se filmen när det bara var några minuter kvar. Och då låg kvinnan som filmen var gjord och spelad och allt sådant... I alla fall låg hon i en låda med gjord och skyfflade över sig till denna hemska musik. När filmen slutade för att börja om igen blev det snäppet värre WTF känsla över det hela. Människan låg då i en "mumie-kista" utan lock med ett skynke översig som sakta drogs neråt fötterna och i händerna bollade hon med en stor brun lerklump som kom att bli den största WTF grejen.

Iaf kravlade hon ur kistan och rullade sin lerklump runt hela kistan för att sen plocka upp den och forma den till en kort men förmodligen ganska verklighetstrogen kuk för att sedan gräva ner den i den lådan som hon sen kom att ligga och begrava sig i. Sen hoppade hon iväg och ritade vad jag tolkar som äggstockar på kistlocket som stod en bit bort och sen lessnade jag på musiken och flydde. Dessutom hade hon sektlika kläder på sig.

Det kändes lite som typ en japansk skräckfilm där de halväckliga delarna är låååååååååååångt utdragna. Typ som The Ring 2 (amerikanska versionen) när ungen står inne på WC vid en marknad och fotograferar sig själv in i spegeln och när morsan sen kollar på bilderna ser man The Ring ungen komma närmare och närmare och närmare ungen. Äckligt.



Err... Varför får jag plötsligt en sjukt massa besökare på min blogg? Från vanliga kanske max 15 klick till 66?

Vaknade någon gång vid 6-7 dock kanske inte så självmant. Höll som bäst på att drömma en adrenalinspäckad dröm om röda dinosaurier som pratade och brottades på liv och död (pulsen dunkade som fan när jag vaknade, ehm..) släpade mig upp och gick direkt och duschade. Och jag behöver namnet på den där godkända balsamen. För schampoot var slut så jag tog Yes diskmedel och något hälsokosttjaffs mot mjäll. Det var det enda vi hade hemma som inte hade snuskiga ämnen i sig. Rakade benen tills de blödde och hade sig, men nyrakade ben är härligt.

Och förresten, igår, eller i natt när jag skulle mata hamstrarna så var Bella försvunnen igen. Som tur var fanns hon inte hos någon av de andra hamstrarna utan var bara till synes helt borta. Letade överallt i rummet så tyst jag bara kunde eftersom mammas sovrum är nedanför det rummet. Till slut stannade jag upp och lyssnade efter ljud. Lokaliserade henne till en hink med världens tyngsta typ städ i vad hon ville ner där och göra har jag ingen aning om, inte heller hur hon kom dit.

Och i natt satte vi ihop arbetsproverna till skolauditionen eller vad man ska kalla det. Man skulle ha fem sk. kartonger med arbetsprover. En kartong är tydligen ett kraftigare papper med bilderna på det. Tog tre med bilder och två med teckningar och skisser. Vi tog bilder ur båda godisserierna till en kartong. Svartvita bilder till en annan kartong (fast pappret som de skrevs ut på gjorde bilderna gröna). Den sista kartongen fick temat eld och vatten med foton. Teckningskartongerna fick mamma ansvara för i natt, bara gav henne en hög med teckningar så fick hon välja och vraka lite. Iaf så kom mina försök till att rita sagohästar och hästdelar med.

Men för att återgå till den dramatiska dagen. Efter att jag snittat upp benen helt och hållet så letade jag fram kläder till vädret. Sommaren var inte här i morse och förmiddags. Regn och blåst, blåst är det väl nu med (säg någon gång det inte blåser vid den sydöstra skånska kusten?!). Hittade inte min jacka heller, har inte behövt den på hela sommaren men efter mycket, mycket letande hittade jag den. I hallen, på en krok. Någonstans mellan bensnittningen och avfärd tog jag ett glas proviva och köttpajs rester till frukost. Vid 10 kom mormor och hämtade mig och vi åkte till Simrishamn.

Jag som vid sådana här tillfällen är nervvrak med panik väldigt dolt men ändå väldigt ehm... "On". Tänkte väl typ det värsta om allt. Men rektorn på skolan var trevlig och det gick bra från första stund. Hon kollade på arbetsproverna och gillade dem, jätte mycket. Så det tog inte många sekunder förrän jag blivit antagen! Det tycker jag är grymt. Skönt också. För jag har haft panik i flera veckor över hösten och det. En massa "Tänk om...". Att vara hemma ensam varje dag i flera månader i sträck är som gjort för att man ska bli i det närmaste självmordsbenägen (det är ett under att vi har några levande pensionärer kvar i Sverige). Nej, men man blir helt fuckad i skallen av att bara vara hemma.

Så jag börjar skolan den 25 augusti och tills dess måste jag kommit över min fobi för kommunaltrafik för jag måste åka buss dit. Man får sin egna ateljé på skolan och har nyckel till skolan så man kan vara där när man så önskar (utanför skoltid), förtroendeingivande. Nu får jag bara hoppas på att det inte antags några fd. klasskamrater till mig, i synnerhet inga från Ystad eller någon fd. stalker men troligtvis lär jag klara mig från sådant otyg.

I mitt fönster närmast datorn hänger ett OS-gossedjur från Kina. Men det var inte det jag tänkte skriva egentligen utan idag har jag och mormor varit runt på äventyr. Snuskiga äventyr för att vara exakt. Vi började vår resa i Kåseberga för att äta lunch bestående av en stekt sill på en macka. Inte jätte så att man längtar efter att äta det men det gick väl ner. Karlsloken som la upp det hela var halvt ögongodis men såg ut att vara för liten så skit samma. Skit samma i alla fall.

Sen åkte vi till Ystad och gick på konstmuséet. De hade en väldigt pervers utställning nu. Lite sådär halv roligt att gå omkring på en sådan sak med sin mormor. Det var typ närbilder på kukar som är på väg in i fittor, bondagefilmer med mera fast mycket annat också. Udda saker allt som allt. Sen åkte vi vidare till något ställe utanför Simrishamn för hon skulle kolla på något som hennes granne tipsat om. Ännu ett galleri. De tavlorna var också aningen perversa, kanske lite mer stilrena men ja...

Sen åkte vi hem och gick ut med hundarna. Hon pallade äpplen i våran trädgård och jag drog upp en rödbeta ur landet så att hon skulle få smaka på "min" rödbetssallad. Oh and btw... Mamma roade sig med att ringa till en skola i morse. Som ligger belägen i Simrishamn. Och jag ska nog dit i morgon för att 'försöka' komma in på den. Läskigt. Det är den (om jag skrivit det förut?) skolan som kostar 20000kr per år minst. Problemet är att jag själv inte vet vad jag vill och inte vill. Men det löser väl sig så småningom.

Oh and btw, dagens ord är "Snoppdocka" eftersom Nuten tittar på dockor som har snopp.

Idag, eller igår blir det nu, började morsan jobba och hennes karlslok är ute ur huset veckovis. Jag är ensam hemma med djuren och är alldeles misslyckad. Var uppe hela natten och var vaken när mamma gick upp vid femtiden. Kollade på OS, kommer inte ihåg vad de visade först men sen blev det gymnastik för herrar. Vissa av dem såg ut att gå i högstadiet fortfarande. Men mycket muskler och teknik (vart får man tag i sådana karlslokar?!) nej men sen gick jag och la mig i sängen som jag förlorade oskulden i för ett och ett halvt år sedan dvs morsan och hennes karlssloks dubbelsäng. Och sov där till typ två-tre tillsammans med hundarna när jag vaknade gick jag ut med dem i pyamasbyxor och en svinigt röd t-shirt. Syns från vägen ftw! Det var mulet och fronter åt alla håll man kollade.

Ringde mormor vid fyra tiden kanske för att fråga vart dockorna som hon hade innan i en låda har tagit vägen (för jag skulle vilja ha dem) men de visade sig förmodligen befinna sig på Gotland. Hon erbjöd istället hela sin samlig med äggkoppar... Kanske inte riktigt vad jag var ute efter men ja. Vi bestämde oss för att träffas i morgon, idag, hon ska ringa vid 11 tiden. Då är nog jag inte direkt vaken om jag inte sover nu... Sen vid halv sex ringde jag morsan som var på väg hem så jag skyndade mig ut till trädgården för att dra upp en rödbeta eller två. Överraskningssallad ftw!. (Riven färsk rödbeta med äpple ihop rört till en sallad är smaskens).

Sen kollade vi på tv och film och mitt i filmen kom jag på att jag ville göra trolldeg, min första sats misslyckades helt så morsan fick göra en till mig och den blev förstås bättre. Jag är värdelös i köket. Faktiskt värdelös på ganska många saker.... Hörde katten mjaoa ute så hon fick komma in, hon stannade här uppe kanske 10 mintuer och begav sig ner på en liten upptäcksrunda. Hon brukar göra sådana och komma tillbaka som om ingenting hade hänt. Men nu så vaknade hundarna och jagade upp henne hit. Nu ligger hon och sover på golvet och hundarna är tillbaka skickade i säng på bottenvåningen.

I natt drömde jag en massa olika drömmar i en och samma. Vet inte om de hängde ihop på ett eller annat sätt men...
1. Jag och en annan tjej hade eller tänkte ha sex. Det var läskigt.
2. Jag var med i Project Runaway eller motsvarande och hade haft ett stort stenblock (typ 25m bred, 80m lång, 20m hög) att arbeta med i en vecka. Så jag hade huggit ut ett "rum" rakt igenom hela blocket med några stötte pelare här och var. Jag vann men jag var livrädd för att gå in där eftersom det var så mycket sten som jag inte huggit bort ovanför rummet och så.
3. Jag och en grupp andra blev kidnappade och mer eller mindre våldtagna pga en invigning av en konstutställning eller idrottsföreställnings tjaffs.
4. Jag och kanske en till gjorde inbrott hos en elak häxa (en sådan som trollar) och började leta igenom hennes hus efter något som jag inte vet vad i rädslan om att hon fortfarande var hemma.
5. Vi ramlade ner i ett hål (gruppen då) och befann oss plötsligt i en helt annan dimension. Vi blev tillfångatagna och fängslade av män på svarta hästar. Sen var det något tjaffs om tengil också.

Sen vaknade jag...

Det finns ingenting att skriva. Jag är helt tom.
Deprimerad eller bara helt neutral - avstängd.
I viloläge, konstant.
Dagarna är långa, men även korta.
Börjar snabbt, slutar ännu snabbare.
Ändå är dem långa, outhärdligt långa.
Utan mål, utan framtid.
Jobbigt, hemskt, läskigt.
Vill ropa "släpp ut mig!" men jag är fri att gå
Men vart ska jag gå?

Igår bestämde jag och mamma att vi skulle åka och bada no matter what. Även om det regnade och blåste. Och sagt och gjort, vaknade i morse och tittade ut genom fönstret - Regn. Och en väldig blåst. Men runt lunch tid åkte vi iväg till havet och badade i jätte höga vågor och undervattensströmmar. Det blåste som bara helvete, nästan som i vintras när vi gick med hundarna när det var en av dessa klassiska vinterstormar.

Kollade precis på smhi's hemsida och det är tydligen klass 2 varning i havet där vi badade. Även klass 1 varning ända upp till södra stockholmsområdet. Här bara regnar det och blåser. Hela himlen är lila av regnmoln, har inte hört någon åska men enligt dmi sidan så åskar det typ i Höör. Vilket i och för sig är en bra bit bort men ändå (hoppas det kommer hit). Egentligen ville jag bada när det regnade men det gjorde det tyvärr inte. Hade varit mysigt tror jag.

Skogen nära stranden luktar som Mullsjö / Västergötland. Luktar gott, det är inte lite att man saknar, i alla fall Mullsjö där jag typ växte upp. Min mormor bodde där. Jag har börjat skriva upp barndomsminnen i en bok ganska kul att se vad man kommer ihåg.

Ringde till henne i lördags, hon skulle få besök av sin fd arbetskamrat och våran fd granne. Men hon hämtade mig och vi åkte och fikade och pratade. Hon oroar sig så mycket. Hon oroar sig för mig, förmodligen borde jag också göra det men jag kan inte eller jo men nej.. Note to self: Citronmarängpajen på Olof Viktor är för söt. Deras te med "grönskog" eller liknande i namnet är däremot svinigt gott.

Nu när det har varit så varmt och regnat så mycket idag borde det ploppa upp massa svamp nu. Mormor sa att det är kantarelltider nu så vi får väl åka ut och se om vi hittar något att plocka. Appropå plocka så plockar mamma äpplen i trädgården. Äppelträden som för inte allt för lång tid sedan var dödshotade pga att de inte gav någon frukt och stod helt fel i trädgården. Men iår har det blivit massa äpplen som dock faller av innan de är helt färdigväxta och mogna. Så dessa äpplen har mamma plockat in i hundratal och gör äppelmos, äppelkräm osv på.

Det kändes som att stå utanför planket och titta in i ett förintelseläger på 1940-talet. Enda skillnaden var att fångarna var minkar och det är 2008. Det fanns "barracker" med små burar i rader. De flesta barrakerna var tomma men längre fram fanns det djur. Stressade djur. Kikade in mellan springorna i planket som omgav hela anläggningen. Djuren bodde ca 2 och 2 per bur. Minkar som (förmodligen, jag vet inte) är solitärer, som ska ha stor yta att röra sig på, vatten att bada i och gryt att krypa ner i. Dessa hade inget, förmodligen inte ens ett hus att krypa in i. Kände mig lite som en djurrättsaktivist som smyger runt anläggningen, tar mig igenom den och släpper ut djuren. Men det skulle jag aldrig göra, minkarna är uppfödda i fångenskap och har noll chans att klara sig i det vilda, dessutom var alla minkar jag såg kritvita i färgen vilket gör dem utsatta i miljön. Skulle velat ha bilder på minkarna också men skulle behövt ha någon special kamera för det endamålet, eller något att stå på som var stabilt och högt nog. Sjukt olustig känsla. Stället kändes dött.

Hur kan något så vackert få plats på samma ställe som något är så hemskt, brutalt och grymt?