Mini aggressiviten har öppnats upp idag. Efter en forum diskussion om katter... Nu lever vi kanske inte som jag lär men hade jag fått bestämma hade vi gjort det ändå. Det hela handlar om katter. Och i synnerhet fertila katter. Motparten tycker inte att man ska lägga ut pengar på en katt som inte har något värde, som är köpt för 0-100kr. Som om den blir sjuk kommer bli ersatt mot en ny istället för att lägga ner några summor på. Jag tycker inte att det är ett sunt djurägande. Har man den inställningen ska man inte ha katt.

Motpolen tycker inte att man ska kastrera sina katter eftersom katten ändå inte är värd att lägga ner 600-1200kr på (om det är en honkatt) för en kastrering. Även om katten förmodligen kommer få 2-4 kullar med katter varje år från den är 6mån tills den är kanske 8år eller ännu mer. Med ett genomsnitt på 5 ungar i en kull. (Så om den får 4 kullar på ett år blir det 20st nya katter som förmodligen inte kommer att få nya hem och därigenom bli antingen hemlösa svälande katter eller avlivas på ett ohumant sätt. Under hela kattens liv blir det om den får 4 per år och 5 i varje kull; 200st kattungar, ännu fler om katten lever längre och är fertil tills den dör).

600-1200kr låter ju mycket som engångskostnad men splittar man det på 10-20 år blir det inte många kronor per år. De flesta katter lever ju mer än 10år om de inte förolyckas på onaturlig väg under tiden. Blir typ 60-120kr per år om katten lever 10år och 30-60kr per år om katten lever 20år. Det kan man väl ändå kosta på sin katt, även om den var gratis när man fick den?

Altenativ från motpol nummer 2 är p-piller. Som reducerar fertiliteten. Men p-piller knaprande katter kan bli på smällen ändå. Och blir de det får de missbildade ungar. Även om de inte blir dräktiga med p-piller så är p-piller ingen bra lösning. För p-piller till katt ger katter tumörer. Vill man ge sin katt cancer bara för att det smärtade i plånboken att lägga ut 600-1200kr för en kastrering? Gillar man sin katt är den väl värd att lägga lite pengar på? Är det en stallkatt/jakt katt är det ju inte bara att byta ut den, om den gör sitt jobb. Inte alla katter kan jaga och det tar månader att träna upp skillsen.

Motpol nummer ett tycker inte heller att man ska vaccinera sin katt. Hur onödig livsexistens får man lov att inneha på en skala? Vaccinering görs ju av en anledning. Gillar man sin katt vaccinerar man den. Både för kattens eget bästa och för andra katter. Följande står på agria:
"Basvaccinerna har en stor betydelse för att förhindra utbrott av allvarliga infektionssjukdomar och som ofta är dödliga för en stor andel av de smittade djuren. Ett generellt skydd i populationen innebär att risken för sjukdomsutbrott minskar påtagligt, jämfört med om endast vissa individer är mycket väl vaccinerade."

Efter snabb googling verkar priset för vaccin ligga på 200-300kr/vaccinering. Och antingen är det varje år eller vart annat (tom var tredje) år som gäller. På ett år blir det ~17-25kr/mån. Om vaccineringen görs vart annat år blir det ~9-13kr/mån. Det är ju inte dyrt? Gillar man sitt djur är det väl ingen stor summa?

Sen var det ID märkning också, vilket är en engångssumma. Antingen tatuerar man katten vilket kan göras när den ändå kastreras eller så får den ett id chip i nacken. Priset verkar ligga på runt 280kr (baserat på tre vet klinikers hemsidor). Och den summan på 10år är 28kr/år och på 20år är 14kr/år...

Så skulle man kastrera och id märka en katt blir det som engångssumma 880-1480kr för en katt. Men lever den katten i 10år så "slösar" man ju endast 88-148kr om året och lever den i 20år så 44-74kr om året. För den engångs grejen som man tjänar på om man gillar djur, inte vill döda kattungar, ge katten cancer och kanske ha en chans att få tillbaka katten om den försvinner eller i alla fall få veta om den hittats död.

Jag förstår inte resonemanget?! Visst en bondkatt är kanske inte värd så jättemycket. Men samtidigt köper folk blandrasvalpar för tusentals kronor. En oreggad blandrashund är ur ekonomisk synvinkel inte värd någonting alls. Egentligen inte ens 0kr. Inte ens om man lägger flera tusenlappar på hundens träning kommer den ha ett ekonomiskt värde. Ändå lägger folk ner helt enorma summor på sina hundar. Det ska vara specialfoder för 600kr/säcken, specialsydda hundtäcken, fina breda läderhalsband, hundkorgar, leksaker etc. etc. Om man kan lägga ner de pengarna på en hund som inte har något ekonomsikt värde i sig varför kan man inte lägga ner några få kronor på en katt? Som inte heller har något ekonomiskt värde.

(Dock spelar det ju ingen roll för folk om det är en renrasig hund eller inte så länge det är en chihuahua, pomerianer eller annan pytteliten hundras. En sådan hund oreg som reg har väl sitt värde. Men i en normal värd hade de varit värdelösa ur ekonomisk synvinkel.)


Mina tre katter är alla bondkatter. Alla tre (två honor och en hane) är kastrerade. Min morsa har en motpol i sig, och vill inte idmärka katterna. Inte heller försäkra dem. Men vaccinering görs då och då. Dock kanske inte så ofta som man ska... Ytterligare en anledning till att man borde skaffa körkort...
Varje dag processerar jag helt enorma massor av tankar och funderingar. Det är väl förmodligen därför jag inte kommer någonvart med något. Alla funderingar är inte av ondo men som sagt, de leder ju ingenvart. Senast på dagordningen, kom jag ännu en gång att börja fundera på förhållanden. Fast denna gången inte staten vs homoförhållanden. Utan mer på ett personligt plan...

Under sommaren var jag på en höns/kanin "marknad" och träffade på folk från trakten. Varav en snubbe som var typ 30-40år. Och jag fick panikkänslor av hela honom. Typ singel på vidderna för alltid. Eller para ihop sig med en annan som bara råkar finnas kvar på bygden när verkligen alla andra flyttar. För denna "håla" är ju en sådan som tonåringar lämnar så fort de bara kan och sen återvänder 10-20 år senare med sin familj med nästa generation barn som kommer fly så fort det är möjligt.

Och de som stannar kvar? Tja de slutar nog sådär. Parar ihop sig med första bästa och blir en liten del av ursprungsbefolkningen. Tänker då på mig, jag borde stuckit för åtminstone 2 år sedan som allra mest... Av de jag har knullat som det kanske inte har slutat så jätte väl med har jag typ nu tänkt de tankar man absolut inte bör tänka, typ "tänk om man skulle prova igen?". Men så passerar hela livet i revy eller vad det heter. Hookar man här är nog risken stor att man blir kvar.... Och det är iofs inte jätte dumt heller om man har jobb och gård eller något plus då karlsloken... Men liksom ändå?

Ska man nöja sig med det som finns bara för att det just finns? Känns lite olönt. Speciellt med tanke på att utbudet är så sjukt jävla fattigt här. Det är helt galet vad fattigt det är. Även i "städerna" är det dåligt. Om man inte siktar lågt och siktar på just de som blev kvar... Err... De som typ ser ut som 45-50 men som är 30-40. Som man förmodligen inte ens finner attraktiva... Err.... .... Känns lite olönt som sagt...