Mentaldisease

Förra veckans natten till Fredag låg min mysiga underbara katt och sov som bäst i sin favoritfotölj, den han sovit i sen hans syster blev avlivad i Juni. Samma fotölj som hunden som också blev avlivad i Juni favoriserade. Jag skulle gå på toa mitt i natten och gick fram och klappade honom på magen i någon minut före och efter besöket. Somnade och sov till långt in på eftermiddan. Satt vid datorn medan mam var i trädgården och byggde och hennes karl gjorde middagsmat. Tittar ut och ser hur en bil långsamt kommer åkande, konstaterade att det såg vackert ut, nästan som ett lucia tåg. Tänkte inte mer på det förrän mam kom in gråtandes ett tag senare. Min mysiga underbara katt hade blivit dödad. Av grannen. Vägrade tro på att det var han, för jag hade inte sett kroppen. Men dagen efter höll vi begravning och det var ju han. Min fina underbaring finns inte mer.

 

Året är inte slut ännu, men hittills har sju familjemedlemmar/släktingar dött. På ett eller annat sätt. Detta är helt klart för mycket. Om karma is a bitch undrar jag vad fan jag har gjort för att förtjäna detta?

Drömde att vi skulle adoptera en katt men slutade med att vi tog en katt och två hundar. Om inte ännu fler hundar. Första hunden var en sån jag har IRL fast brun (vilket jag troligen aldrig skulle skaffa irl). Den hade en svans som var 2-3 gånger så lång som en vanlig hundsvans. Nästa hund bodde i ett höghus som på något sätt inte hade trappa ner från lägenheten även om man kom upp på något sätt.. Så man fick fira ner hundarna i koppel från balkongen. Och sen halka efter själv, för det var som en halkig backe. När vi väl stod där nere på platån så skulle vi över ett kärr och vi var tvungna att skynda oss för det kom warezombies linkande (alltså som med varulvar, att de bara är zombies ibland men annars helt normala människor).

 

Att ta sig över kärret var rätt äckligt det med för det var fullt av döda maskar och andra djur och man kunde sjunka ner till låren. Men över kom vi i alla fall - och försvann sen ut ur drömmen. Kvar på platsen var människor som skulle försvara den sidan av kärret för warezombies om de tog sig över. Warezombieserna började fightas mot varandra och medan de gjorde det frös människorna på andra sidans ben ihop och blev som en glascylinder runt dem. Så de fick snabbt som attan försöka krossa glaset för att kunna vara redo att möta warezombiesarna. Folk började ge upp och stapplade iväg till ett skåp som stod vid sidan av, där det fanns suicide pills. När sista gruppen skulle ta sina var det en som blev utan fast den fick tag i sömnpiller i stället (även om den inte visste om det). Så den personen somnade och överlevde attacken för warezombierna var mer intresserade av en gruppvåldtäkt av henne.