Mentaldisease

Får grava koncentrationssvårigheter när det är folk i huset. Med min mamma går det bättre. Men även hon skulle gärna kunna vara på jobbet lite mer, iaf när jag själv försöker just koncentrera mig. Just nu sitter de i vardagsrummet och diskuterar någon äcklig gammal mac-laptop. Vardagsrummet är husets absolut kallaste rum (om man bortser från ett av mina rum). Även om det eldas i rummet så är det knappast över 16-17 grader. I jämförelse med matrummet som gränsar till deras sovrum där temperaturen ligger på 20-21. Jag själv sitter i vardagsrummet men det är endast pga att min dator står där (stationär). Inte en chans att jag hade suttit här om inte hade varit för att datorn stod här. Att man frivilligt vill vistas i det här rummet när det finns varmare altenativ är en stor gåta, som knappast kommer få ett svar.

Frustration. Det är vad jag känner. Jag vill vara ensam så jävla mycket att jag nästan kräks. Vill dunka huvudet i väggen och skära av mina öron - om jag visste att det skulle få ljuden och rörelsen i huset att sluta, tystna och stanna av. Jag vill inte mer. Jag VILL INTE MER. Jag orkar inte.

Det hela tog sin början någonstans på en gård, kanske hemma här, kanske någon annnanstans. En person, kanske jag, kanske någon annan såg en katt som kändes malplacerad i sammanhanget. Personen gick fram till katten och katten kattade sig som katter gör, strök sig kring benen på personen, medan den gjorde det kröp en fasansfullt lång daggmask in i rumpan på katten. Personen kunde förfärat bara se på för daggmasken försvann in i katten innan den personen hann med att göra något. En tid gick, kanske en månad eller två. Sen var katten där igen, personen gav sig fan på att få ut daggmasken den här gången så den tog med sig katten in i ett badrum, tog några ark papper och tog tag i masken som började maska sig, som maskar gör och försöka slingra sig upp i röven på katten igen. Personen tog ett stadigare tag om masken och började dra. Masken höll på att gå av, så den tog ett ännu bättre tag om den och började sakta dra utåt. Masken började släppa taget där inne och kom till sist ut helt, men då följde en mörk jättestor blodig klump med ut ur katten. Innan dramat var helt över reste sig masken upp och skvätte medvetet en stor blaffig blodfläck på dörren/väggen.

Sen vaknade jag. Oerhört äcklad. Nej, fasansfullt äcklad. I synnerhet med tanke på att det typ har hänt IRL fast inte så grafiskt. Hade ett djur (typ eremitkräfta) som hade gått i ide. In i skalet hade en mask krypit och bosatt sig inne i detta skal och förmodligen förätit sig på mitt djur i fråga. Masken tittade iaf ut när jag var på gång att väcka det lilla djuret (som inte var masken). Jag skrek till, både av äckel och förvåning. Det blev papperskorgen för det husdjuret.

Väl inne igen blev det upphettad lätt torr spagetti med bönor och riven ost på. Smakade sådär men det fungerade. Fler timmar försvann framför tvn sen kom hungern tillbaka, orkade inte äta något, samtidigt kom värken tillbaka i ryggen fast massa gånger värre. Övervägde att ta en alvedon, beslöt mig tills sist för att göra det. För värktabletter skyr jag om det inte är absolut akut. Typ så akut blev det några min senare. Gick iväg för att provligga morsans säng för att komma åt en mjuk plan yta. Slutade med att jag låg på golvet och kved av smärtan, fast sen kom morsan hem med mer alvedon, tog en till och låg kvar där en stund till.

Alltså, jag har haft mens sen jag var 10år. Och aldrig, verkligen aldrig, har det känts så här jävligt. Som det gör nu. Visst det kan ju göra ont men så här? Give me a fucking break? Funderar på att supa till det i morgon (senare idag) för att se om det hjälper?

Var hungrig, orkade inte göra mat men hittade en förpackning med bönor i kylen. När jag öppnade den for den i vasken, in i en kastrull med diskvatten i. Äckligt. Orkade inte göra något åt det. Samtidigt gnällde hunden och det blev för mkt på en gång. Hamnade på golvet gråtandes i flera minuter med en hund som fortfarande gnällde och en som försökte trösta något helt enormt. Lyckades efter ett tag resa mig upp och gå och sätta mig i soffan och fortsatte där ett tag innan jag lät det avta, har varken tid eller ork att få ett gråtutbrott (som kan vara i flera dagar). Fortfarande hungrig sökte jag mig till kylskåpet och rörde ihop chokladsmör eller vad man ska kalla det. Tröst ätning i hög klass framför Oprah på tvn.

Nästa vecka? Är det sportlov i den skolan som morsans karlslok jobbar på... Det innebär att han kommer vara hemma här i en heeel vecka. Jag har fortfarande inte återhämtat mig mentalt sen julen. Han var här typ hela förra veckan och i helgen och jag lyssnade typ sönder min hörsel helt och hållet än lyssna på hur han rosslar slem i handen. Vidrigt. Jag kan inte föreställa mig något hemskare än att han ska vara här och föra äckliga oljud i en hel vecka till. Jag kommer dö. Eller iaf mer seriöst överväga självmord. Om jag inte lyckas fucka med min dygnsrytm så att jag sover när han är vaken och är vaken när han sover. Men det är jobbigt för nu har jag precis lyckats vända tillrätta det hela. Blä.

I kväll blev det strömavbrott, när strömmen kom tillbaka var internet utslaget. Försökte att få igång det men icke... Så jag började rensa upp bland mina bilder på datorn i brist på annat att göra. Sorterade och slängde och packade ihop för att flytta saker till externa HD:n. Testade internet under tiden då och då. Så när jag var klar med packningen av bilder stängde jag av datorn, drog ur sladden och sen in med båda sladdarna till externa och stordatorn, drog igång datorn och gick ner för att borsta tänderna, se till elden (som slocknat)... Och då blev det strömavbrott igen... När jag kommer upp till datorn för att flytta över bilderna till externa igen är jag totalt beredd på att ta min laptop och gå och se en film eller något istället... Testar internet och - kommer ut på det! Awesome! Men udda som fan :3