Mentaldisease

Nu är det färre år kvar tills jag är 30 än sen jag var 20 och det känns som om man borde ha uträttat mer på alla fronter. Som att jobba, som i att ha skaffat körkort, som i att ha bil, som att ha förhållande(n) och som i att börja tänka på familj. Flyttade hemifrån för 7mån sen och blev ensamstående djurägare. Vilket fungerar över förväntan men det är ju ändå jobbigt att bolla runt allt på egen hand. Ett steg i rätt riktning är att min mormor funderar på att köpa en bostadsrätt till mig, mycket mer vuxenpoäng än så blir det ju inte. Och får man fatt i en 2:a så förenklas det ju ytterligare. På samma gång är det ju ologiskt att tänka i de banorna innan min utbildning är klar, orka få kids när man pluggar liksom, it's a no-brainer. Kommer vara 28 när den är klar, det kan ju vara en ganska rimlig ålder imo. Men då ska man ju ha hittat en mate på den tiden också. Och idagsläget känns det mörkt på den fronten. På samma gång är min biologiska klocka inställd på adoption (från Moldavien eller likn.) och då krävs det ju att man cashar in rätt rejält samt har åtminstone en trea - och på alla fronter kan det underlätta om man inte har en hund som hatar barn... Men ja det är flera år fram i tiden och min hund är gammal nog att förmodligen inte leva tills dess.