Mentaldisease

Men jag funderar på att börja måla igen... Eller i alla fall rita (utanför datorn)...

Liksom igår vaknade jag, åt frukost - vi konstaterade att det blödde ur hundens rumpa men det fanns inte mycket att göra och morsan stack till jobbet. Jag och hundarna somnade om och ungefär vid 10-11 började han pipa för att han ville gå ut. Så vi gick ut och han börjar "kissa" sirap, den konsistensen i alla fall. Inte genomskinlig gul utan snarare grumlig gulröd. Några steg senare kissar han igen - blod. Under hela den korta promenaden kommer kiss, blod och det där andra ut frekvänt. Hunden är kastrerad sen länge, så normalt sett kissar han bara max 2 gånger på en lite längre promenad. Nu blev det minst 20 gånger. 

När vi kom in letade jag fram min mobil och satte den på laddning så jag kunde komma åt mams nummer, ringde henne på jobbet och berättade läget. Hon ringde sen veterinären som inte verkade tycka att det var så vidare allvarligt läge. Mer att "Det beror nog inte på operationen". Jag började kolla efter biverkningar på de medeciner jag kunde hitta som han fått. Inga stämde in på symptomen. Sen spydde han upp hela sin frukost, och han ville inte ha något annat heller att äta. Han LEVER för att äta normalt sett. Erbjöd tom hans favoritmat - äpple och klementin. Men nej han skulle inget ha.

Sen ville han ut och kissa typ var femte minut så jag band ihop en massa koppel och lät honom gå ut framför huset som han ville. Efter någon halvtimme kunde jag få upp honom i soffan och han slumrade till. Några timmar senare kom mam hem från jobbet. Vi konstaterade att han mest troligen blivit dålig av medecinen Metacam, för biverkningar på det är:

"Typiska NSAID biverkningar såsom minskad aptit, kräkningar, diarré, blod i avföringen, apati och njursvikt har rapporterats vid enstaka tillfällen. På hund uppträder dessa biverkningar vanligen inom den första behandlingsveckan och är i de flesta fall övergående och försvinner efter att behandlingen utsätts, men kan i mycket ovanliga fall vara allvarliga eller livshotande. I mycket sällsynta fall kan anafylaktoida reaktioner uppträda som bör behandlas symptomatiskt."

Han fick metacam innan han opererades men han läckte analsäcksvätska som ett vattenfall konstant. Det STINKER obeskrivligt illa. Mam slutade ge honom det då varvid det slutade. Men vet sa när hon hämtade honom efter operationen att hon kunde fortsätta ge honom det.

Vid det laget kollade jag upp metacam på Internet och fann att flera hästar (som iofs inte alls är samma typ av djur men ändå) att de dött pga preparatet. Även att en hunds lever delvis dött pga preparatet, hunden överlevde men med nöd och näppe. Att det även kunde göra så att ändtarmen blöder. SÅ Nä, min hund ska inte få det där mer, vad än veterinären säger.

Blä. Har typ dygnat två gånger på fem dagar. Först dygnade jag och när jag vaknat upp på den "nydygnade dagen" så lyckades jag med att nästan dygna den dagen med. Sov bara 4-5 timmar det dygnet. Och dygnet efter det blev andra dygningen. Inte kanske jättenyttigt. Var för trött för att göra något vettigt, satt bara och lyssnade på musik hela dagen och natten, och dagen igen och natten igen...

I morse när jag vaknade, vaknade jag upp på island, det var iaf vad min dröm handlade om. Men vad själva drömmen gick ut på kommer jag inte ihåg, vet inte om det var en bra eller dålig dröm. Men gissningsvis var det en förhållandevis dålig en, precis som merparten av mina drömmar. Vaknade direkt utan någon direkt seghet, men kände att jag lätt hade kunnat sova sex timmar till - minst! Men det gick inte, för den äldsta hunden skulle till vet.

Tog en dusch och gick sen på klädesplaggjakt i huset. Hamnade ganska snabbt i morsans garderob. Vi har typ samma storlek på kläder. Lånar i princip aldrig hennes kläder, medan hon nästan alltid har mina kläder. Idag blev ett undantag, dokumenterade det för skojs skull. Typ som dagens outfit fast mindre fjortisaktigt. Sen kom mormor och hämtade upp mig och hundarna.. Även om bara den enda hunden skulle till vet fick båda följa med. Den mindre hunden har svårt för att vara ensam. Dock är min mormor inte världens bästa hundvän, om man säger så.

Hunden skulle operera sina analsäckar och en tumör som satt vid ögat så han fick lugnande hos vet och sen lämnades han där. Allt medan jag, hund 2 och mormor åkte hem till henne. Om hundarna bara visste hur illa min mormor tycker om de, för de älskar givetvis henne, de gillar i och för sig de flesta. Att åka bil med hund 2 är inte det lättaste, hon gillar att åka bil. Men är på samma gång åksjuk så hon ligger och trycker sig mot en när bilen är i rullning, ett tag klättrade hon upp på/bakom ryggen på mig, när jag satt i baksätet. Inte kanske så bekvämt. Stannade och handlade mat på vägen, satt kvar i bilen med hunden, drabbades av vertigo, troligen som följd av hunger och den tidiga sömnbristen.

För första gången någonsin fick en hund vara inne i mormors lägenhet, hon bäddade in hela soffan i lakan och handdukar för att skydda den mot hår och de sötaste hundtassarna i världen sen fixade hon lunch och bjöd på det och där efter årets första och förhoppningsvis sista semla (om inte mam bakar special semlor med marsipan i). Att spendera en dag med mormor är både positivt men även negativt. Hon fäller taskiga kommentarer, men lyckas "reparera skadan" igen med mer positiva sådana. Tror inte hon gör det helt med mening men hon får alltid in fullträffar. Dessutom pratar hon alltid om sin kommande död, som hon hoppas komma inom en snar framtid, några år sådär. Vilket är rätt ironiskt, visst hon är gammal men jag tror inte hon är 75 ens? Det är ju främst kanske efter 80 det börjar bli "aktuellt" på ett annat sätt. Fast med tanke på hur gamla hennes föräldrar var innan de trillade av pinn så lär det vara minst 15år kvar.

Efter besöket där skjutsade hon hem oss, gick in med hunden och sen ut igen till de övriga djuren. Väntar marsvinsungar som skulle ha kommit idag. Men tror de kommer i morgon istället. Om de inte kommer i morgon alls, stämmer inte uppgiften om att man kan höra bebisarna knapra i magen 4-5 dagar innan födseln. I sådana fall måste det vara mer dagar. För knaprar gör de. Gick sen in, hämtade kameran och hunden och sen ut igen. Skulle filma "vårfloden". Det är ett vattenfall snarare som flyter över våran enda väg ut. Tycker synd om de stackare som har källare nu. Vet inte om näst närmaste gården har det, lets hope not, för ingen bor där även om det inte riktigt är en ödegård än, men hela vårfloden rinner genom det husets trädgård.

Sen kom morsan hem med den nyopererade hunden, som inte är nämnvärt glad, snarare sur och grinig. Men vad mer kan man begära av någon som inte ätit på en hel dag och dessutom opererats i röven.

Jag vill ha ett ljud som namn. Och det går ju inte. Önskar att det var möjligt. Något som kunde anspegla på "mig" fast som inte går att sätta ord på... Omöjligt!

mer paintkonst... är nog snart dags att göra en egen kategori för det... eller kanske en helt egen blogg? xD

Har klättrat på väggarna (i detta huset är det mest taket som räknas i sådana fall) och blivit elakare och mindre tålmodigare för var dag som gått. Det har varit underbart att få / kunna freaka ut på nätet. Dock tror jag nog att jag har retat upp lite för mycket folk. Så mycket att jag inser att det är bra att lägga locket på nu och undvika de platser ett tag framöver tills de, förhoppningsvis glömt av det hela.

Snart ska jag fira att julledigheten är slut inom bara några timmar, med att gå och däcka framför tvn.

Det finns trillioner saker jag absolut inte står ut med, när det kommer till morsans karlslok. Den ena grejen är mer irriterande än den andra. Jag blir så mentalt trött av hela grejen att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Hade jag varit mer psykiskt instabil hade jag nog ställt mig till statestiken: Julsjälvmord. Men nej. Det är inte min grej.

Hela min balans är rubbad när jag inte tillåts tänka fritt, vilket jag inte gör när någon går runt och stönar, harklar sig, dammsuger bredvid en när man sover, pratar i telefon högt, vägrar gå och lägga sig trots att personen i fråga snarkar när man försöker se på tv, prasslar med tidningspapper, vedträn och kastar in de i vedspisen 30cm från ens huvud - när man sover! BLÄ.

När det är så här kan jag inte tänka. Jag kan inte till 100% säkerhet säga vad jag har gjort och inte gjort. Jag har tex en aning om att jag skrivit en viktig tråd i ett forum. Men när jag kollar forumet finns den inte där. Antingen har jag aldrig skrivit den. Eller så har jag skrivit det och inte skickat. Eller så har jag skrivit och skickat men så har någon tagit bort det. Jag vet inte vad jag gör när jag inte kan tänka obehindrat. Nu är det inte många dagar kvar till min väntan är över. Jag längtar till söndag kväll. När FÖRHOPPNINGSVIS karlsloken drar iväg till orten där han jobbar. Och förhoppningsvis blir borta 5 dagar - helst ännu längre.

Dessutom vet jag inte om jag har mensat, om jag ska mensa eller om det är något fuffens på gång. Ett tag tänkte jag kanske att jag var på smällen. Trots att jag inte gått upp ens ett kg i vikt på nästan 10år. Dessutom, räknade jag just ut att det var 8 månader sen jag knullade sist. Visserligen finns det "smygande graviditeter". Men fullt så smygande lär de inte vara.

Drömde hur jag fann ett område på kroppen med några slags hudansamlingar, som blåsor men utan innehåll, satt. Funderade på hur jag skulle få bort de utan att det skulle bli ärr eller göra ont. Bredvid en av de dök det plötsligt upp en ganska stor mjölmask (larv) som larvade sig över huden. Sen såg jag hur dessa hudansamlingar började röra på sig inifrån, sen kläcktes det fler mjölmaskar från de. Jag fick panik och började samla ihop larverna. Plötsligt förvandlades de från brungula mjölmaskar till en hög med långa stora vita och platta bandmaskar som kröp omkring i handen. Tappade de i backen och de började slingra sig omkring ännu mer, fick panik ännu mer och ...

Vaknade med total äckelkänsla som höll i sig lång tid efteråt..

Sen kollas det på tvprogram som i sig visserligen kanske eventuellt hade kunnat fungera som bakgrundsljud men NEJ. Ihop med harklandet samt hundpip, katt kraffs, slammer med vedspisen, gnabb om vilken ved som är torrast osv. Det blir FÖR MYCKET. Jag kan inte filtrera ljud utan verkligen allt lyssnas på varesig jag vill det eller inte. Enda riktiga boten är musik. Sorgligt nog har jag inga högtalare annars är det en bra räddning. Hörlurarna är mina vänner. Men det blir ännu mer FUCKAT när man lyssnar så länge och så högt (för att försöka utestänga andra ljud) att hörseln börjar ge vika / öronen börjar göra ont. Dessutom börjar jag smått tröttna på den musik jag lyssnar på, trots att den är bäst vad gäller att stänga ute ljud.

Men idag är det inte bara ljuden som stör. Mina spel som jag spelar känns tradigare än vanligt. Har en förmåga att bunkra på sådana sidor (spel) så man får mer att göra men bunkringen gör att man börjar lessna fortare. Typ när normala spelare bara har 20 av något har jag 140 and so on.

Men det är inte bara ljud och spel som är störigt. De senaste två-tre veckorna får jag nästan dagligen mejl om att någon hittat bilder som jag antingen fotograferat eller ritat som någon annan säljer i sitt egna namn eller använder själv och har skrivit sig själv som fotograf eller skapare. Det får mig att vilja utföra det klassiska "baby shake" (när man skakar ett spädbarn så att hjärnan åker fram och tillbaka och orsakar hjärnblödningar i både framdelen och bakdelen av hjärnan), fast bildtjuvarna är inte spädbarn, tror inte det fungerar på ickespädisar, inte lika lätt i alla fall. Varför kan inte folk längre skilja på mitt och ditt? Det hade inte gjort mig så mycket om de snodde bilderna och inspirerades av de och gjorde något eget utan att publicera om bilderna eller sälja vidare de. De inspirerade bilderna kan ju folk göra vad fan de vill med utan att någon annan behöver bli grumpy över det.

Speciellt stalkers.

Ohw argehthehseiojnskldrg

Nästa stora störningsmoment orsakat av morsans karlslok. Förutom slemmiga upphostningar så ringer hans telefon typ hela tiden. Och så svarar han givetvis. Och pratar skithögt med den i andra luren. Om någon ringde till mig och jag skulle få för mig att svara (högst osannolikt) så hade jag oavsett vad samtalet handlade om, vem som ringde osv. Gått iväg och pratat ostört. Men nej. NEJ. Istället sitter han kvar och pratar ASHÖGT i sin jävla FITT TELEFON när man tex försöker se på ett program man har sett fram emot en hel vecka att se. JAG BLIR HELT JÄVLA FUCKING HELL IRRRITERAD PÅ DET DÄR JÄVLA FITT AVSKUMMET.

ÅH VAD JAG HATAR MÄNNISKOR ÄNNU MER ÄN FÖRUT.