Mentaldisease

Det kändes som att stå utanför planket och titta in i ett förintelseläger på 1940-talet. Enda skillnaden var att fångarna var minkar och det är 2008. Det fanns "barracker" med små burar i rader. De flesta barrakerna var tomma men längre fram fanns det djur. Stressade djur. Kikade in mellan springorna i planket som omgav hela anläggningen. Djuren bodde ca 2 och 2 per bur. Minkar som (förmodligen, jag vet inte) är solitärer, som ska ha stor yta att röra sig på, vatten att bada i och gryt att krypa ner i. Dessa hade inget, förmodligen inte ens ett hus att krypa in i. Kände mig lite som en djurrättsaktivist som smyger runt anläggningen, tar mig igenom den och släpper ut djuren. Men det skulle jag aldrig göra, minkarna är uppfödda i fångenskap och har noll chans att klara sig i det vilda, dessutom var alla minkar jag såg kritvita i färgen vilket gör dem utsatta i miljön. Skulle velat ha bilder på minkarna också men skulle behövt ha någon special kamera för det endamålet, eller något att stå på som var stabilt och högt nog. Sjukt olustig känsla. Stället kändes dött.

Hur kan något så vackert få plats på samma ställe som något är så hemskt, brutalt och grymt?