Mentaldisease

Igår var jag ytterst busig. Vi var iväg till Ystad eftersom att mamma skulle till vårdcentralen. I samma veva ville jag in i en djuraffär för att se om det fanns något kul till Krut. Så sagt och gjort så åkte vi dit. Det fanns förvisso mycket kul att titta på i djuraffären. Som det alltid är i djuraffärer. (De enda två affärstyperna som jag verkligen gillar är djuraffärer och byggvaruhus). Djurhållningen i djuraffären var i alla fall ganska dålig. De hade fåglar och smådjur ihop. Någon fågel satt ensam, andra såg nästan sjuka ut.

Kanin, marsvin, marsvin i burar försig. Marsvin är flockdjur och det är mot lagen att hålla dem ensamma. Och så guldhamstrar. Två satt ihop - guldhamstrar dödar varandra om de bor ihop. Bad om att få titta på dem och deras hus lyftes bort. Två trötta små ansikten tittar fram. En mörk viltfärgad (nf umb) och en vit/brun fläckig. Tog inte lång tid förrän både jag och mamma blev kär i en av dem, den fläckiga. Och sagt och gjort så köptes den. Nu funderar jag på namn. Antingen ska hon heta Garnet eller Hilma.

Djuraffärsmänniskan påstod att hon var 6 veckor gammal - och jag tror på det lika mycket som jag tror på tomten. Hon är nämligen nästan dubbelt så stor som min 8månaders hane Krut. Nu när hon vaknar ska jag försöka ta upp henne och kolla vad hon egentligen har för färg. Hon har fått flytta in i buren som jag för 11år sedan köpte åt min första guldhamster Cirkus. Lite nostalgia trip back. Dessutom. Är hon antingen bara fet, eller så är hon dräktig också.

En annan fundering som jag har haft är om man skulle förbjuda (i lagen) under några år att djuraffärer säljer levande djur. Eller i alla fall pälsdjur. Fiskar och sådant är kanske lite mycket begärt att man ska få från uppfödare aka odlare. Men tänk om man inte kunde köpa en kaninunge i djuraffären utan fick vända sig till en uppfödare. Det skulle bli bättre tror jag.

Då skulle man antagligen få kaninen med stamtavla, man skulle få se dess föräldrar - i alla fall morsan. Hade man tur skulle man få den vaccinerad. Om man skulle av någon anledning inte kunna ha kvar den skulle uppfödaren säkert ställa upp på att ta tillbaka den. Hur ofta är det som det sker när man köpt en kanin i djuraffären på en skala? Visst de tar in djur ibland men så ofta som det skulle behövas? Djuraffärer har ju ändå bara djuren mest för att dra folk, barn och deras föräldrar. Djuraffärer är ju barnmagneter rakt igenom. Inte kan de tjäna så mycket på att sälja djur heller. Så det hade vart en genialisk 'lag'! De kan göra det som många är bäst på, att sälja prylar. Istället för att leka experter och ge tips och råd om djur som de inte kan hantera.

Djurgrossister skulle sluta massproducera djur med dåliga gener. Djur skulle slippa dö i förtid i djurtransporterna från grossisten till djuraffären. Stressade djur skulle inte äta upp sina syskon och ungarna skulle inte skiljas från mamman för tidigt. Djuren skulle tjänat på det mest. Och djuren som säljs på blocket och sådant skulle få hem snabbare förmodligen. Visst folk hade själv försökt föda upp men då skulle man väl få annordna kurser i de olika djurslagen eller något. Något som borde finnas redan nu.

Mamma kom just hem med hundarna från en promenad. Och tydligen har lillhunden hoppat upp på ett barn och bitit tag i ungen och förstört kläderna för denna. Jävla skithund. Självmordsbenägen eller vad?
Hon är ändå most likely to NOT bite anyone. De andra däremot skulle inte bli förvånad alls om de blev avlivade pga agressivitet. Fast nu är det kanske inte tal om avlivning men om det någon gång skulle komma på tal flyttar jag hemifrån och tar den hunden med mig. Jag skulle kunna leva på existens minimum bara jag hade den hunden. Nu blir jag ännu mer gnällig.

Vill bara poängtera hur jävla lika dessa bröder är varandra!

Krut [Smoke on Water]:


Vs.

Flens [Your Mama Don?t Dance] (foto: Zebran)

Första bilden på honom i min ägo. Han heter Smoke on Water. Men jag tänker kalla honom för Krut. Det passar mycket bättre till med mina andra namn som jag har på andra kära föremål. Jag gillar när namn hänger ihop i en hel associasions kedja eller vad man skulle kunna säga. Som till exempel mina råttor jag hade innan. Tog man deras första bokstav i varje råttas namn fick man fram ordet L-A-C-K-A sen borde jag ju haft en råtta på bokstaven T eller R men det blev aldrig av.

Note to self: Kolla upp stamtavlan på Krut

Det roliga är ju att min kompis äger hans brorsa. Två helsyskon på helt olika platser i landet. Skåne vs Dalarna liksom. Tänkte att det hade kunnat vara kul att följa upp dem liksom eller göra något roligt av det hela. Men vi får se. Måste inreda hans bur bättre och leta fram ett hus och införskaffa lite förer eller något som han kan kalasa på. Han verkar inte riktigt förtjust i müssli... Har ännu inte sett att han proppat in så mycket i kinderna. Men det kommer väl det med.

OMG, OMG, OMG!
På lördag/söndag är jag hamsterägare! OMG, OMG, OMG!
Fast det är ännu mycket som kan faila.. Typ att transportören och säljaren inte hinner träffa varandra eller så. Eller att det inte går att transportera hamstern ner hit. Eller att den kommer bort eller råkar rymma under transporten... Allt kan hända..

Men om ingenting händer så kommer jag ha en hamster i min ägo. Det var sjukt länge sedan som jag hade det! Fick min första hamster någonsin typ -96 eller -97. Den hamstern var ljusgul med stora svarta ögon och små gråaktiga öron. Han var korthårig och jätte söt. Fick heta Cirkus. Cirkus bodde i en låda första månaden. Han klättrade runt i taket och proppade in en massa mat i kindpåsarna.

Några stora minnen har jag inte kvar efter honom, bara det att han luktade som gummi när han blev gammal. Och att han vägrade dö av sig själv. En veterinär avlivade honom, genom att ge en dos sömnmedel så stor att det hade sövt en grand danois, tydligen. Sen fick jag två hamsterflickor av en klasskompis när hon tröttnade på dem. Hon tröttnade verkligen på dem.

Hon och hennes brorsa tror jag det var köpte hamstrarna i djuraffären och en allt för liten bur. De hade dem tillsammans trots att de visste att de en dag skulle pulverisera varandra på grund av det. En dag några månader senare frågade hon i skolan om jag ville ha dem. Och sen stod hon på min trappa med buren i armarna och någon ur hennes familj bar på spån och hö och grejer. Till saken hör väl att hamstrar inte ska ha hö eftersom det kan skada deras ömtåliga kindpåsar. Emma och Olga, som hamstrarna hette fick snällt dela på sig och bli som alla hamstrar bör vara - ensamma. Den enda dog något år senare om ens det. Den andra levde tills den var typ 2år eller något. (Cirkus blev 3-4år).

Jag vet inte vilken av dem som jag ska välja!
Antingen honan, som jag älskar färgen hos. Ljusgrå/grå med röda/mörkröda ögon (de mörknar tydligen med åldern). Något skygg men får förstås tränas till att inte bli det.. Eller hanen, som är svart och svartögd och jag har en speciell dragningskraft till svarta djur. Plus att min kompis äger en/två av hans bröder. Tydligen ska honor lukta en del också när de löper. Och eftersom jag själv sitter här och mensar får jag obehagliga aningar om vad som komma skall. Men tänk om man ångrar sig? "Nu sitter jag här med en svart liten söt sak, tänk om jag hade tagit den andra..."

Kan man inte bara ha luftrenare? Eller nä jag vet inte.. Jag får väl ta och bestämma mig snart.

Jag har börjat undra om min valross... Förlåt, hund.. Om han har börjat förlora hörseln. Eller så har han kommit fram till att det är lättare att ignorera tillsägelser än att lyda dem. Man säger "sitt"... Inget händer... "sitt" igen, och inget händer. Man försöker få honom att sätta sig ner på annat sätt... Och inget händer. Istället står han och kollar på en med oförstående blick. Men när man sitter och tittar på tv i vardagsrummet och hör en duns ifrån köket, inte hög men tillräckligt för att örat ska uppfatta det, så är det han som är framme. Då när man säger åt honom ett halvt rum bort så hoppar han ner från diskbänken. Det är nästan som om hörseln laggar. Ibland hör han och ibland inte. Funderar på hur man ska kunna testa hans hörsel på utan att mista livet (eftersom han har rage).


Rage syndrome på hundar är typ som ADHD. Fast det liknas mer vid epelepsi. Världens snällaste hund kan gå från just världens snällaste till världens mest agressiva hund. Det läskiga är att det bara tar några sekunder. Och några sekunder för det att försvinna. Så klick världens snällaste hund, klick världens agressivaste hund, klick världens snällaste. Agressionen är borta på max 10 sek. Men den tiden kan ju kännas som mycket längre när man har en rasande hund på 25-30kg som har borrat in sina tänder i din arm, ben... Eller hals.. Det där sista har han dock aldrig kommit åt, som tur är.. Man måste ju försvara sig, så ben och armar och allt vad det tillhör har fått sina bett då och då.

Vad är det för jävla pitbull jag har kan man ju fråga sig. Men det är inte någon pitbull alls och inte någon annan liknande hundras heller. Snarare en "Lady" från "Lady och Luffsen", ni vet långa öron, mycket päls, stora bedjande ögon. Dumma media som påstår att alla pitbulls är mördarmaskiner. Men nog om dem.. Man lär sig leva med en rage hund. Vissa hundar har värre rage än vad min har, tur det. För vem vill leva med en hund som är ännu mer oberäknerlig? Min hund fyller 10 år om några veckor. I 10 år har jag haft detta lilla odjur. Fast från början hade han nog inte utvecklat rage.. Det började bli problem frammåt 1-1.5års ålder har jag för mig.

Det har nog aldrig riktigt vart tal om avlivning av honom.. Han är ju som sagt väldigt snäll och faktiskt barnvänlig större delen av tiden. Däremot har det nog mer vart tal om att omplacera honom vid flertalet tillfällen. Men efter kastreringen av honom blev han mycket lugnare. Till i sommras då han gick emot en av grannens elstängsel och fick en elchock. Tyvärr inte till det bättre...

Det tredje problemet med honom förutom hörseln och rage'n. Är maten. Skulle han vart mänsklig skulle jag hobbydiagnostiserat honom som någon med Prader Willis syndrome. Han är nämligen besatt av mat. Och verkar vara omättlig. Han är världsbäst på att gnälla och gör det tills han inte är nöjd. Så mycket gnäll har det blivit genom årenslopp. Han äter allt, verkligen allt. Hundmat, underkläder, ruttna sockerbetor, djurlik, bajs, citrusfrukter osv.

Detta är som sagt en hund, 100% rasren och avlad ur uppenbart dåliga linjer. Jag har läst om rasen (förstås) men om denna ras och dess användningsområde samt avelsinriktning som har vart sen rasen kom till USA. Och jag är inte alls förvånad över att han har blivit som han är. De har avlat lite som med Catahoula Leopard Dog. Säkert gör dem likdant med andra working raser. Hundarna tränas och föds upp för att vara skarpa och ta död på bytet om det inte är dödat av skottet. Det bör även nämas att det är en fågelhundsras. Och inte en stövare, terrier eller liknande.

Ibland undrar jag inte om det allra bästa för honom vore att avliva honom. Då skulle han ju inte behöva gå runt och vara orolig hela tiden för att han inte ska få någon mat, eller vad han nu oroar sig över. Dessutom skulle det ju bli lugnt här i huset. Emellertid skulle den andra hunden inte klara av att bli ensamhund. Hon behöver minst en annan hund för att inte bli olycklig.... Så jag vet inte

Om allting klaffar, och då menar jag verkligen allting. Så kommer jag vara med hamster senast på söndag. Men då menar jag verkligen allting.

Transportören åkte till Stockholm idag, ska till sollentuna. Åker hem på lördag den 5:e. Lämnade efter sitt mobilnummer. Hon åkte dit för att ställa ut marsvin i sin fack bur.. Vilket jag misstänker är en duvresebur, så som de flesta andra marsvinsutställare har.. Stålbur med fyra/åtta eller åtta/sexton(?) fack i varje låda. Sådana fack klarar hamstrar lätt att sig ut ur. Så vi får hoppas att hon menar någon annan form av tansportbur.

Säljaren kan bara leverera på lördag i sthlm/sollentuna. Betala ska jag tydligen göra redan idag. Det är läskigt på fler än sättet att det kanske inte kommer klaffa. Utan också för att jag aldrig har betalat på det sättet förut.

Den sista svåra grejen med det här. Är att morsan inte är underrättad ännu. Hon säger typ nej till fler djur. Men ja.. Jag är ju myndig + 1 så det funkar typ ändå. Får prata med henne i morgon.

Men om allting klaffar.. Så kommer jag förmodligen att ha antingen en svart hamsterhane eller en dove hamsterhona. (Dove är stålgrå med röda/mörkröda ögon).

Såååå läskigt!

Det var ytterst länge sedan som jag hade hamstrar. Men nu verkar jag kanske komma att bli med hamster igen. Det är en medlem / uppfödare på hamster.ifokus.se som ska avveckla och behöver nya hem till sina hamstrar fort. Jag är en sådan som mer än gärna tar hand om omplaceringsdjur. Och det är också enda sättet för mig att vilja få tag i djur... Eller alltså.. Jag vill inte köpa djur i djuraffären. Det är det enda absoluta "NEJ JAG VILL INTE" som jag har vad gäller husdjur. Hundar skulle jag aldrig heller köpa i djuraffär, ens om det hade vart tillåtet i Sverige. Skk registrerad uppfödare gäller för dem. Katter har jag redan tagit hand om hemlösa små stackare (en). Men ska man inte ha en utställningskatt eller någon speciell egenskap hos den så kan man ju likagärna ta hand om en hemlös katt istället för en raskatt för 6000kr. Kanske är lite dubbelmoral nu när jag tänker på det, jag och blandrasdiskussioner på djur kan bli ganska o-kuliga...

Om hamstergrejen blir av så lär jag vara med hamster inom två veckor. Får hålla bloggen uppdaterad om den saken.