Jag är misslyckad
0kommentarer
Idag i alla fall. Det känns mer och mer som att jag failade på nationella provet. Såg antekningarna från en av de andra i klassen som hade skrivit om samma ämne. Mycket bättre text, och det var ändå bara en skiss. Prestationsångesten har varit borta i flera månader men nu verkar den sakteligen komma krypande igen. Och idag är jag misslyckad.
Kan ha att göra med att jag inte har sovit sen igår eftermiddag runt 16.00 (och det faktumet att jag inte kommer vara hemma förrän tidigast 16.30 och klar med allt jag måste göra innan jag kan koppla av förrän vid kanske 17.00).
Också har min stand-in mattelärare satt mig på att räkna 16 uppgifter med något räknesystem som jag aktivt undvikit att befatta mig med under flera års tid och därför inte kan. Och så ska jag göra det där idag?! Av alla två mattetillfällen i veckan. För som sagt jag är misslyckad, och kanske inte bara idag utan jämt - alltid.
Hormonerna börjar väl svämma över i kroppen nu också, som i pms, varpå jag förmodligen snart kommer börja gråta av oidentifierbar anledning. Det här är jobbigt. På sätt och vis vill jag att det ska ta slut nu - så fort som möjligt, läsåret alltså. Men på samma gång vet jag inte om jag är klar med allting som bör vara klart. Och desto större anledning att börja gråta, eller något. Jag vet inte, jag är bara misslyckad.
Kan ha att göra med att jag inte har sovit sen igår eftermiddag runt 16.00 (och det faktumet att jag inte kommer vara hemma förrän tidigast 16.30 och klar med allt jag måste göra innan jag kan koppla av förrän vid kanske 17.00).
Också har min stand-in mattelärare satt mig på att räkna 16 uppgifter med något räknesystem som jag aktivt undvikit att befatta mig med under flera års tid och därför inte kan. Och så ska jag göra det där idag?! Av alla två mattetillfällen i veckan. För som sagt jag är misslyckad, och kanske inte bara idag utan jämt - alltid.
Hormonerna börjar väl svämma över i kroppen nu också, som i pms, varpå jag förmodligen snart kommer börja gråta av oidentifierbar anledning. Det här är jobbigt. På sätt och vis vill jag att det ska ta slut nu - så fort som möjligt, läsåret alltså. Men på samma gång vet jag inte om jag är klar med allting som bör vara klart. Och desto större anledning att börja gråta, eller något. Jag vet inte, jag är bara misslyckad.
Kommentera