Mentaldisease

Var det tisdag och våran längsta dag i skolan. Jag kommer inte ihåg vad vi gjorde på engelska lektionen men något utöver det vanliga var det nog... På svenskan tittade vi på någon urtrist film/program på storbildskärmen i matsalen. Sen hade vi tema på eftermiddagen och vi satt mest bara ute i gräset och gjorde ingenting (jag hade ju redan gjort större delen av mitt arbete). Det bestämdes i alla fall att en grupp med mig inräknat (frivilligt) skulle åka till Kritianstads högskola för att höra på en föreläsning typ. En av överlevarna från koncentrationslägren under andra världskriget. Fick en timmas ledighet mellan skolans slut tills vi åkte till Kritianstad. Under den tiden skjutsade mamma (och jag) Fimpen till hennes lägenhet. Sen åkte jag och mamma och köpte årets första glass. Fick mat att äta av mamma också eftersom att föredraget skulle ta lång tid, och resvägen mellan orterna är typ sammanlagt tre timmar. Sen åkte vi tillbaka till skolan packade om i andra bilar och åkte iväg till K-stad.

Föreläsaren hette Stefan någonting och var född i Polen. Och hade nu en ålder av 77 tror jag. Legitimerad Latmask som han kallade sig. Han var 9år är kriget startades, de flydde från sin by med familj till Warszawa allt eftersom stridslinjen eller vad det heter flyttades. Sen belägrades Warszawa under några veckor men blev occuperat sen när staden var helt sönderbombad. De flydde till vidare till släktingar och sen tvångsförflyttades de till ett getto. Ett år senare tömdes gettot succesivt under tre dagars tid, judarna transporterades iväg i boskapsvagnar till andra läger. Han och hans mamma och pappa blev benådade för pappan var en skicklig trädgårdsmästare.

Det blev 2000 judar kvar i det gettot och typ 60-70000 skickades bort mot döden. Under vintern blev det flera hundra färre judar kvar i lägret och en dag föste vakterna in alla barn i ett hus och samlade ihop alla vuxna och satte dem på lastbilar till ett annat läger. Han och två andra barn klättrade upp i husets vind och låg där uppe knäpptysta utan att se någonting. Barnen i huset (förutom de tre) samlades ihop och sattes på en lastbil och blev ivägskjutsade för att sedan bli skjutna direkt i en nygrävd grav.

De låg där uppe i några dagar och sen klättrade de ner och planerade att rymma ut ur gettot. Men de glömde bort att lägret vaktades och de var nära att bli upptäckta. Men de smög tillbaka till sitt hus. Någon dag senare kom det dit en grupp judar som skulle städa i det lägret, de hade bott där innan och kände till att barnen hade blivit avrättade. Så de blev nog rättså rädda när Stefan och hans två kompisar kikade fram från vinden. Men de vuxna lurade iväg vakterna och smugglade med sig de tre in i vagnarna och la över filtar och annat som de ändå skulle ta med till det nya lägret.

De klarade sig in i det nya lägret och fick arbeta där i 1år till. Sedan deporterades dem iväg till Auschwiz, men de var redan färdigsorterade som arbetare så de slapp åka in i gaskamrarna. Men hans mamma fick gå med de andra kvinnorna och han och hans pappa fick gå med männen. De blev bara kvar där några månader. Han var väldigt kort så han ställde sig alltid mitt i leden på två tegelstenar så att han blev längre. En dag kallade vakterna till sig alla barnen (men han gömde sig i avloppet), de barn som inte nådde upp till en viss längd blev skickade till gaskamrarna, han hade inte överlevt om han inte hade gömt sig då.

Sen åkte han och hans pappa vidare till något annat läger där de fick arbeta några månader. De var mycket utslitna och hade inte många dagar kvar att leva. De fick "kaffe" och bröd till frukost, någon soppliknande substans vid lunch och "kaffe" på kvällen. Tyskarna behövde arbetskraft och hans pappa ordnade så att de skulle få bli arbetare i en lastbilsfabrik. Stefan fick ett riktigt tungt arbete som han visste att han inte skulle klara så värst länge. Så han valde mellan att arbeta sig till döds där på plats, att be om att få byta och bli avrättad på kuppen eller visa att han var dålig på det jobbet och kanske få ett annat arbete. Så han tog sönder någon del på lastbilen och fick mycket riktigt något annat jobb som fabrikssopare.

I absoluta slutet av kriget blev alla arbetare ivägskickade i öppna tågvagnar. De åkte en kort sträcka blev omlastade och åkte en kort sträcka till. Några dagar in i färden blir de beskutna från luften och pappans tumme blir ett minne blott men de överlevde i alla fall andra i vagnarna hade inte samma tur. När de var framme till vart de skulle åka fick de stå i vagnarna i flera timmar för att sen snabbt bli inpackade i baracker. Nazisterna hade tänkt att avrätta dem senare. Men senare blev aldrig av för nazisterna flydde eftersom att amerikanska trupper kom och stidslinjen flyttades allt närmre.

Stefan blev omhändertagen av någon kontaktperson eller liknande som såg till att han inte åt ihjäl sig direkt efter tiden i fångenskap. Hans pappa åkte in på ett sjukhus för sin tumme. Stefan åkte in till någon större stad för att försöka hitta sin mammas namn i listorna över överlevande där hörde han även talas om att barn med skadade föräldrar kunde få komma till länder som inte hade vart inblandade i kriget. Han valde Sverige eftersom han hade haft någon barnbok från Sverige som liten. Ordnade alla papper och till och med en ambulans till pappan. Stefan var då just fyllda 15år, var 128cm lång och vägde 25kg.

Till Sverige kom dem till Malmöhamn och de åkte till något sjukhem eller rödakorset hus eller liknande och där väntade två kvinnor på att ta emot alla flytingar. De två kände igen Stefan och berättade att hans mamma redan befann sig i Sverige, några dagar senare träffades hela familjen för första gången sedan de splittrats i Auschwiz. Det är lite som en saga, som får ett lyckligt slut.

Han tyckte inte helt oväntat att de som är nazister eller likande idag är korkade. För att man dels inte vet när man själv kommer hamna i en utsatt gruppsituation. De som ser ariska ut kanske kommer att bli förföljda och avrättade på löpandeband, det kan hända vilken folkgrupp som helst. Han tyckte speciellt att svenska skinheads var utomordentligt korkade. För ordet skinhead är ju jätte svenskt. Bombarjackor och läderstövlarna eller vad det nu var han sa är ju inte svenska någonstans heller. Hitlerhälsningen är inte heller svensk och inte heller är den tysk. Hakkorset är varken tyskt eller svenskt. Vi som idag är så kallade ursprungssvenskar var ju egentligen inte alls här först. Och Bevara Sverige Svenskt eller vad de nu klottrade ner överallt fungerar ju inte heller då. Eftersom att samerna var här före oss, så typ Bevara Sverige Samiskt. Han tyckte att dessa svenska nazister borde gå klädda i svensk folkdräkt istället, för svenskare än så kan det väl knappast bli? Seriöst?!

Han såg inget fel alls i att sjunga nationalsången, hissa den svenska flaggan. Man kan älska ett land även utan att vara främlingsförjäntlig. Så länge man tycker om sitt land och inte dumförklarar (helt fel ord) eller så andra länder så är det helt okej. Men när man bara tycker att sitt eget land är bäst och alla övriga länder inte har något värde alls det är då det blir problem eller det är då som de där idéerna gror.