Mentaldisease

Jag alltså. Fan vad emo det låter men det är helt jävla sant när man tänker på det.

Har inga drömyrken, ingen drömplan för hur jag vill att mitt liv ska se ut. Jag har ingen utbildning till någonting. Det enda jag har är mig själv. Och inte ens det är funktionsdugligt. 19år gammal och skulle kunna dö i morgon, inte av någon olycka, inte av sjukdom, utan av brist på framtida liv. För som det ser ut nu kommer jag ha ett oerhört tråkigt liv all way through.

Går på folkhögskola och läser upp betygen eftersom jag hoppade av gymnasiet efter 1.5år (fick inga fullständiga betyg när jag slutade där). Linje djurvård btw. Att jobba med djur är typ dödsdömt. Visst det finns lediga platser på diverse bondgårdar eller djurskötare på slakterier eller liknande. Men det är ju stora jävla djur som grisar och kor. Sådant lärde jag mig aldrig att hantera. Sådant är direkt läskigt om de inte är ungar. Och att jobba i djuraffär är också dödsdömt eftersom jag är mot djurgrossister och de flesta djuraffärer tar från just grossister. Det hade varit som att vara vegan och jobba i köttdisken på ICA.

Ett tag var jag inne på att göra något med skrift. Typ författare, diktare(?), skribent, journalist. Man kan få rätt bra betalt om man gör bra ifrån sig. Men det är typ bara 1 artikel ger typ 4000kr på en större tidning. Då får man massproducera bra artiklar. Och för att göra det krävs det nästan att man arbetar på aftonbladet. Och det vore ju ungefär som att släppa in en hungrig räv i ett hönshus.

Sen försökte folk få mig att satsa på typ webdesign och sådant. Visst jag håller på med sådant nu. Och visst jag är väl helt okej på det. Men skulle jag klara av att ex. framställa en hemsidslayout precis som köparen vill ha den? Tvivlar jätte, jätte, jätte starkt på det eftersom jag inte arbetar på det sättet. Och sen är jag ju jätte grön i jämförelse med andra. Finns ju liksom alltid minst någon som är bättre än en själv. På gott och ont förstås. Och vad skulle det krävas för utbildning för det då om man får fråga? Liksom palla 2-3-4år på högskolan och läsa 30000000 jävla böcker och försöka få informationen att fastna i hjärnan utan att ta livet av sig av ansträngning? Och  how about prestationsångesten?

Som jag sa till min svenskalärare i gymnasiet: "Jag ska bli prostituerad!" Men nu vill jag inte det, eller det ville jag inte ens då. Har jag någonsin velat det seriöst? Nej. Men det verkar i nuläget vara det enda jag kan arbeta som... Eller ja.. Jag vet inte. Hellre det än att jobba inom typ äldrevårdomsorgen. Jag dör hellre än arbetar med gamlingar, barn och handikappade. Eller barn skulle kanske kunna gå. Typ Au-Pair. Men aldrig att de skulle godkänna en ansökan från mig. Och jag skulle fan inte ens våga åka iväg. Jag är ju bortskämd.

Jag har bara två "yrken" som jag skulle vilja prova på under en vecka eller två (vardera). Och det är amerikansk hemmafru med barn och skit. Men det måste vara i USA. Gärna typ Texas eller något. En riktigt ur amerikansk familj med hagelbössa under sängen, tre barn som oavsett ålder inte kan fler länder i världen än USA och Iraq. En man som aldrig har lämnat delstaten och arbetar som typ... Polis eller något. Och det andra är fårklippare? Eller vad det är som de har som uppgift i Australien varje år under några veckor. Får är söta. Sådana ställen lär vara fulla av heta karlar. Två flugor i en smäll ftw!

Inte bara på yrkesfronten är jag totalt jävla misslyckad. Ska jag bo hemma hela livet? I nuläget ser det så ut ja. Och ska jag vara singel hela livet? Det verkar nämligen så också. 19år utan att någonsin ens ha vart på väg in i ett förhållande. Många av mina kompisar säger att man klarar sig bäst själv. Det kan säkert stämma men man lär sig ju inget sådant om man inte själv upplever det. Jag vet ju inte vad jag har förrän jag inte har det längre, aight?

Äh nu vet jag inte mer som jag ska skriva. Skolan börjar om en timme så det är dit jag ska nu. Ha det så gott tills vidare.