Jag får spader!
0kommentarer
Skriver för att få tiden att gå fortare. Min mammas särbos mamma är här. Någon som skulle kunna räknas som min farmor om vi hade varit släkt. Men det är vi inte, faktum är att jag inte alls gillar deras släkt. Åtminstone inte mammas särbo och hans mamma. När hon kommer hit försöker jag alltid synas så lite som möjligt, vara så tyst som möjligt och inte alls något vidare social, alltså mindre social än i vanliga fall. Jag utvecklar till och med mitt datoranvändande för att märkas av så lite som möjligt. Trycker på knapparna mycket långsammare så att de inte ska höras så mycket och rör mig knappt även om röven efter ett tag känns som om den har vuxit fast i den sittande ställningen.
Han sa för snart 25 minuter sedan att de skulle åka strax på en liten runda. Jag sitter här och önskar att den straxen ska komma jätte jätte jätte fort. För jag står verkligen inte ut mer.
Och ändå gör hon ingenting mer än att sitta där nere och smaska på luft och vända blad i en bok. Ingen annan finns närvarande i rummet vilket brer på lidandet. Inte ens teven är på, ingen hund rör sig och allt är ljudfritt. Jag kan inte koncentrera mig när hon är här. Jag får spader på allvar! Snälla snälla snälla kom någon gång och befria mig från detta hemska innan jag avlider. Måste fråga mamma när hans morsa ska åka här ifrån. Det känns som om hon har varit här jätte jätte jätte länge. Fast än hon kom på midsommardagen, fast hur länge sen det är håller jag i och för sig inte någon koll på. Och snart fyller jag år. Det här blir ju bara värre och värre. Om hon är här på min födelsedag tänker jag inte närvara alls då flyttar jag ut till något av jakttornen eller något. Argh. Det är typ ett fobiskt tillstånd. Jag skulle aldrig klara av att arbeta på typ ålderdomshem. Då är jag hellre arbetslös och uteliggare faktiskt.
Nu kom han och sa att han bara skulle kolla tvätten och om den är klar så åker dem. Hoppas den är klar och går skitsnabbt att hänga upp annars vet jag inte vad jag gör. Det är alltid såhär när hon kommer, tur att det inte är ofta, jag hade inte klarat av det. Även om hon alltid ger oss pengar när sådant sker, 500kr för denna gången. Jag borde bli överlycklig men nej.
Han sa för snart 25 minuter sedan att de skulle åka strax på en liten runda. Jag sitter här och önskar att den straxen ska komma jätte jätte jätte fort. För jag står verkligen inte ut mer.
Och ändå gör hon ingenting mer än att sitta där nere och smaska på luft och vända blad i en bok. Ingen annan finns närvarande i rummet vilket brer på lidandet. Inte ens teven är på, ingen hund rör sig och allt är ljudfritt. Jag kan inte koncentrera mig när hon är här. Jag får spader på allvar! Snälla snälla snälla kom någon gång och befria mig från detta hemska innan jag avlider. Måste fråga mamma när hans morsa ska åka här ifrån. Det känns som om hon har varit här jätte jätte jätte länge. Fast än hon kom på midsommardagen, fast hur länge sen det är håller jag i och för sig inte någon koll på. Och snart fyller jag år. Det här blir ju bara värre och värre. Om hon är här på min födelsedag tänker jag inte närvara alls då flyttar jag ut till något av jakttornen eller något. Argh. Det är typ ett fobiskt tillstånd. Jag skulle aldrig klara av att arbeta på typ ålderdomshem. Då är jag hellre arbetslös och uteliggare faktiskt.
Nu kom han och sa att han bara skulle kolla tvätten och om den är klar så åker dem. Hoppas den är klar och går skitsnabbt att hänga upp annars vet jag inte vad jag gör. Det är alltid såhär när hon kommer, tur att det inte är ofta, jag hade inte klarat av det. Även om hon alltid ger oss pengar när sådant sker, 500kr för denna gången. Jag borde bli överlycklig men nej.
Kommentera