Nu vet vi båda

1kommentarer

Jag sitter här i det närmsta rödgråten. Det har varit flera timmar av, inte familjegräl, men snudd på. Familjehemligheter dolda i det förflutna har kommit upp till ytan. När mamma berättat hela sin bit fick hon en del av min lilla bit. Dvs om våldtäkten. Då började även hon att gråta. Våldtäkten gör mig faktiskt inte, egentligen, alls mycket längre. Hon tycker att vi ska anmäla det. Jag tycker att det är onödigt. Frågan är om det juridisk sett går att räkna till våldtäkt, nästan inget "fit the profile" så att säga. Kanske inte det mest roliga sättet att spendera sin helg på men ja..

Ett tag kände jag bara för att sticka, typ ragga upp någon snubbe på nätet och fråga om han kunde plocka upp mig här och sen bara dra iväg några timmar. Sen fick jag god lust att flytta hemifrån. Men gjorde inget av det, speciellt flytta hemifrån kan bli lite svårt med kortvarsel. Lär ta ett tag att smälta det här men ja...

1 kommentarer

Olivia

12 Oct 2008 17:22

Usch, låter jobbigt men det låter också behövt? För både din och din mammas skull, du har ju en rätt att få veta vem din pappa är, sen är det ju upp till din mamma att berätta hur hon träffade honom och vad som hände.



Och jag tycker det är bra att du berättade om våldtäkten, superbra. Hemligheter är inte bra, speciellt inte inom familjer. Tänker på dig Victoria! <3

Kommentera

Publiceras ej