Tankar
1kommentarer
Idag/igår beroende på hur man räknar skolkade jag för första gången från skolan. Det var bara för att vi skulle till Ystads konstmuséeum. Motivationen var nollställd. Var dessutom uppe sent och mamma väckte mig som vanligt vid kvart i sex. Gick ner till soffan och somnade om. Vaknade typ 10.53, min buss skulle gått vid 9.50 något och så skulle jag varit framme vid 10.02. Så det blev en dag vid datorn istället. Jag gillar verkligen -inte- Ystad.
Har funderat lite idag eller bara de senaste timmarna för att vara exakt. Vet inte vad jag ska skriva om först bara utan att glömma bort min(a) tanke/ar. Men typ så här då... Jag tjuvlyssnar på andras konversationer, eller kanske inte tjuvlyssnar men jag lyssnar i alla fall utan att delta eller vara tilltalad eller ens vara tilltänkt som lyssnare. Jag lyssnar ofta relativt omedvetet. Det liksom bara snappas upp. Det dåliga med det är två saker. Det ena är att jag som nu har glömt bort varifrån jag har hört en konversation eller, som i det här fallet om någon som har varit på island i sommar. Jag kan ha hört det med mina egna öron, men jag kan även ha läst om det på något forum eller sett det på tv. Det är störigt att inte komma ihåg eller veta var informationen kommer ifrån. Den andra negativa grej med detta är att lyssnandet är påslaget även under fylla. Så fyllekonversationer komms ihåg, flera månader efter att de inträffade. Och till skillnad från den vanliga förvirringen om var samtalet kommer ifrån kommer jag ihåg fyllekonversationerna, även om jag själv har varit väldigt packad.
Och sen var det nästa sak. Att skriva. Det saknar jag lite, att skriva blogg är en sak, att skriva information till hemsidor och chatta/mejla med folk är en sak som går i samma stil med bloggskrivande. Men vad jag saknar främst är att skriva typ noveller och sådant. Det har jag aldrig tid eller ork med att göra längre. Dikter kanske också men inte lika mkt som att skriva historier. Ändå kommer jag nästan dagligen på idéer som skulle vara skitbra filmmanus eller så. Att skriva tar upp så mycket energi på sätt och vis. Jag är som havet, som drar sig tillbaka, drar ihop sig innan en våg exploderar fram. Nu drar jag visserligen mig inte tillbaka, fysiskt i alla fall, men det är känslan inombords. Typ som en leksaksbil som man drar bakåt och när man släpper den flyger den fram längs med golvet tills kraften avtar och den rullar av sig själv några decimeter innan man får jaga efter den och stanna och dra den baklänges igen. Önskar jag bara hade den tiden.
En tredje bonus grej som jag har funderat lite på de senaste dagarna är... Alltså när man ser på tv och filmer och sådant så händer det ibland att det är någon som slår i huvudet och får en helt annan personlighet för ett tag. Typ som om en hårdrockare slår i huvudet och börjar lyssna på dansband. Går det i verkligheten att slå någon riktigt hårt i huvudet (utan att döda denna) och så ändrar den sin personlighet för några dagar eller tills den blir slagen i huvudet igen? Det låter sjukt osannolikt. Ändå är det nog den mest vanliga åkomman som sker i filmer osv. Om det är möjligt hade det även varit kul att få veta vad åkomman heter på läkarspråk.
Men det var nog allt för mig för idag eller igår, beror ju på hur man ser på saken.
Har funderat lite idag eller bara de senaste timmarna för att vara exakt. Vet inte vad jag ska skriva om först bara utan att glömma bort min(a) tanke/ar. Men typ så här då... Jag tjuvlyssnar på andras konversationer, eller kanske inte tjuvlyssnar men jag lyssnar i alla fall utan att delta eller vara tilltalad eller ens vara tilltänkt som lyssnare. Jag lyssnar ofta relativt omedvetet. Det liksom bara snappas upp. Det dåliga med det är två saker. Det ena är att jag som nu har glömt bort varifrån jag har hört en konversation eller, som i det här fallet om någon som har varit på island i sommar. Jag kan ha hört det med mina egna öron, men jag kan även ha läst om det på något forum eller sett det på tv. Det är störigt att inte komma ihåg eller veta var informationen kommer ifrån. Den andra negativa grej med detta är att lyssnandet är påslaget även under fylla. Så fyllekonversationer komms ihåg, flera månader efter att de inträffade. Och till skillnad från den vanliga förvirringen om var samtalet kommer ifrån kommer jag ihåg fyllekonversationerna, även om jag själv har varit väldigt packad.
Och sen var det nästa sak. Att skriva. Det saknar jag lite, att skriva blogg är en sak, att skriva information till hemsidor och chatta/mejla med folk är en sak som går i samma stil med bloggskrivande. Men vad jag saknar främst är att skriva typ noveller och sådant. Det har jag aldrig tid eller ork med att göra längre. Dikter kanske också men inte lika mkt som att skriva historier. Ändå kommer jag nästan dagligen på idéer som skulle vara skitbra filmmanus eller så. Att skriva tar upp så mycket energi på sätt och vis. Jag är som havet, som drar sig tillbaka, drar ihop sig innan en våg exploderar fram. Nu drar jag visserligen mig inte tillbaka, fysiskt i alla fall, men det är känslan inombords. Typ som en leksaksbil som man drar bakåt och när man släpper den flyger den fram längs med golvet tills kraften avtar och den rullar av sig själv några decimeter innan man får jaga efter den och stanna och dra den baklänges igen. Önskar jag bara hade den tiden.
En tredje bonus grej som jag har funderat lite på de senaste dagarna är... Alltså när man ser på tv och filmer och sådant så händer det ibland att det är någon som slår i huvudet och får en helt annan personlighet för ett tag. Typ som om en hårdrockare slår i huvudet och börjar lyssna på dansband. Går det i verkligheten att slå någon riktigt hårt i huvudet (utan att döda denna) och så ändrar den sin personlighet för några dagar eller tills den blir slagen i huvudet igen? Det låter sjukt osannolikt. Ändå är det nog den mest vanliga åkomman som sker i filmer osv. Om det är möjligt hade det även varit kul att få veta vad åkomman heter på läkarspråk.
Men det var nog allt för mig för idag eller igår, beror ju på hur man ser på saken.
1 kommentarer
Olivia
13 Sep 2008 13:12
Jag vet faktiskt inte men det känns ju som om det borde gå just för att man sett det i massa filmer. Eller som när en människa blir slagen i huvudet och går tillbaka till ett barn-stadie. Måste kollas upp!
Kommentera