Jag är rubbad
0kommentarer
Jag är rubbad, i alla fall inte mitt normala jag. Jag är sjuk, fast numera på bättringsvägen. Igår snöt jag ut typ en halvliter snor ur kroppen. Idag känns det som om jag håller på att hosta ut en parasiterande tvilling som har gömt sig i mitt inre de senaste 20åren. Jag funderar på hur rubbad man kan bli av en vanlig förkylning. Känns som om min hjärna kopplat om sig på fler sätt än den borde ha gjort. Har råkat åmaka mig själv skada, är lite rädd för vad efterföljden kan bli men inte rädd nog att besöka sjukhus för det. Jag är nog farlig för mig själv i vissa lägen. Inte så att jag överväger självmord eller liknande. Det är för mainstream, dessutom har jag inget behov av att dö. Har inte så stort behov heller av att bli ett offer. Så som jag sett så många andra människor göra på internet. Typ "se på mig, se på mig" - när ingen lyssnar, klickar, mejlar med personen eskalerar det till:
- Jag tar livet av mig snart!!!!
- Min mamma är död, trösta mig!
- Jag har cancer
- Min bror är död
- Jag är så ledsen min guldfisk dog idag
- Kommer dö snart väger bara 38kg
- Mötte en pedofil idag :(((((((
Och så vidare. Det känns så jävla epic fail. I alla fall att hålla på så i tid och otid. Orka skriva på internet att man ska ta livet av sig? Orka .... Orka. Jag orkar i alla fall inte, speciellt inte de attention whores som håller på så hela tiden. Visst har säkert också varit så någon gång för länge sedan. Undrar vad det var som fick mig att sluta... Jag tror det var för att jag insåg att om jag höll på som jag gjorde skulle jag förr eller senare dö eller bli dödad. Och det hade jag inte så stor lust till - och så är det fortfarande...
Det känns som om jag är lite på stand by just nu. Vet inte vad nästa steg är, i livet alltså. Vill ingenting egentligen. Alltså för framtiden. I och för sig skulle jag vilja ha en lockig tjej unge som skulle heta Marie Antoinette en annan lika lockig vid namn... som jag inte tänker nämna här... Och om det blev en tredje dotter vid namn Odessa alt. son Douglas. Fast risken för sterilitet finns ju där som följd av klantiga läkare på karolinska kukhuset. Och det är ju inte så kul, men och andra sidan behövs en lämplig farsa till en sådan skara ungar.
Jag är rubbad som bara tänker tanken tror jag, just nu står jag och stampar där jag stampade för 5år sedan - förutom att jag har gått på fyra olika skolor sen dess. Och fått en hel del fler kompisar sen dess. Men vad betyder kompisar om man bor för långt bort för att träffa dem? Och har tappat kontakten med nästan alla av dem? Det är väldigt mycket orka.
Egentligen är jag nog rätt stabil, i psyket alltså fast instabil på samma gång. Typ som att gå balansgång på sitt eget psyke. Ibland går man fort, bra och helt rakt och koncentrerat medan ibland allt är svajigt och man nästan trillar av linan eller vad det nu är som man balanserar på.
Fast egentligen med det jag menar med rubbad till följd av förkylningen är mer att jag kopplat bort stor del av intelligensen och istället kopplat på den dåliga humorn. Men, men vad ska man göra?
- Jag tar livet av mig snart!!!!
- Min mamma är död, trösta mig!
- Jag har cancer
- Min bror är död
- Jag är så ledsen min guldfisk dog idag
- Kommer dö snart väger bara 38kg
- Mötte en pedofil idag :(((((((
Och så vidare. Det känns så jävla epic fail. I alla fall att hålla på så i tid och otid. Orka skriva på internet att man ska ta livet av sig? Orka .... Orka. Jag orkar i alla fall inte, speciellt inte de attention whores som håller på så hela tiden. Visst har säkert också varit så någon gång för länge sedan. Undrar vad det var som fick mig att sluta... Jag tror det var för att jag insåg att om jag höll på som jag gjorde skulle jag förr eller senare dö eller bli dödad. Och det hade jag inte så stor lust till - och så är det fortfarande...
Det känns som om jag är lite på stand by just nu. Vet inte vad nästa steg är, i livet alltså. Vill ingenting egentligen. Alltså för framtiden. I och för sig skulle jag vilja ha en lockig tjej unge som skulle heta Marie Antoinette en annan lika lockig vid namn... som jag inte tänker nämna här... Och om det blev en tredje dotter vid namn Odessa alt. son Douglas. Fast risken för sterilitet finns ju där som följd av klantiga läkare på karolinska kukhuset. Och det är ju inte så kul, men och andra sidan behövs en lämplig farsa till en sådan skara ungar.
Jag är rubbad som bara tänker tanken tror jag, just nu står jag och stampar där jag stampade för 5år sedan - förutom att jag har gått på fyra olika skolor sen dess. Och fått en hel del fler kompisar sen dess. Men vad betyder kompisar om man bor för långt bort för att träffa dem? Och har tappat kontakten med nästan alla av dem? Det är väldigt mycket orka.
Egentligen är jag nog rätt stabil, i psyket alltså fast instabil på samma gång. Typ som att gå balansgång på sitt eget psyke. Ibland går man fort, bra och helt rakt och koncentrerat medan ibland allt är svajigt och man nästan trillar av linan eller vad det nu är som man balanserar på.
Fast egentligen med det jag menar med rubbad till följd av förkylningen är mer att jag kopplat bort stor del av intelligensen och istället kopplat på den dåliga humorn. Men, men vad ska man göra?
Kommentera