Mentaldisease

Jag är hypokondriker, för både fysiska och psykiska sjukdomar. Dessutom har jag sjukhusskräck, läkarskräck, psykologskräck. Det hela är en sjukt obehaglig blandning. Jag borde bli tvångsintagen en helg för full hälsokontroll på alla punkter som går att kolla upp. Alla blodprov som går att göra, alla tester som går att göra. Allt borde kollas upp innan jag släpps ut i det fria igen. Känns som om jag håller på att bli galen. Men så är det ju som så att de som verkligen är galna inte vet om att de är det. Så egentligen håller jag nog inte på att bli det. Däremot finns det iaf minst en psyk-diagnos inom familjen och som säkert i alla fall någon vet så går sådant i arv. Jag tittar på tv, ofta läkarserier och dokumentärer men också psykologi-crime serier och dokumentärer. Jag finner samband med både det ena och det andra av vad som berättas om. Typ "Ah är det så där det känns att ha röst i huvudet". Jag funderar på hur mkt av vad som sägs av någon med utbrott av bipolärblahblahbla hur mycket av det som är sant. Jag lägger pussel i huvudet med "ledtrådar". De senaste bitarna är ytterst obehagliga. Ångestframkallande so to speak. Är inne i något som skulle kunna liknas vid en återvändsgränd och jag vet inte riktigt hur man ska komma ut ur den. Som en labyrint. Det borde finnas genvägar bort.

Livet står stilla, absolut blixtstilla. Ingenting händer, iofs är det väl mitt fel. Men när jag väl gör någonting händer det inte mycket då heller. Jag tycker inte att något alls direkt har ändrats sen jag var 16. Och det är typ 5år sedan. Men visst kompisar, skolor osv har kommit och gått under den tiden. Men det står fortfarande lika stilla. Små ljuspunkter dyker upp då och då, små bubblor, orber. Men de försvinner oftast nästan omedelbart. Dock kan jag inte säga att jag är direkt självmordsbenägen. Det är lite som den där boktiteln eller vad det är "Jag orkar inte leva men jag vill inte dö". Jag orkar inte dö. Finns saker jag vill göra, prova och kunna innan dess. Omoget att vissa val kan leda till att man inte hinner med att göra allt även om man mot all förmodan skulle få rätsida på allt. Det känns ganska hopplöst.

Hopplöst.
Btw funderar jag på att avgifta mig från socker igen. Det står en hel chokladtårta i kylen nu. Är inte direkt sugen. Även om jag är hungrig, är även illamående. Socker beroende suger, fler borde inse hur mycket det suger. Familjen borde inse hur mycket det suger, då kanske de skulle sluta att äta så mkt glass. Efter 30 dagar utan överflödigt socker smakar maten annorlunda åt det positiva hållet. Efter 30dagar utan överflödigt socker kan man känna när saker smakar för syntetiskt. Men aja. Orka allt just nu.