Stalkers
0kommentarer
Internet är en intressant plats. Med intressanta människor. Alla är kanske inte intressanta på det sätt man önskar att de vore. Till exempel intressanta inom psykologiska termer. Eller intressanta för hat och förakt. Intressanta för diskussion eller intressanta att studera eftersom de är allt annat än logiska. Intressanta människor kort sagt.
Stalkers är kanske inte så jätte intressanta egentligen, snarare ganska besvärliga... På ett intressant sätt. Hur sjutton orkar man vara en stalker? Man kan ganska lätt upptäcka stalk-iska tendenser hos folk. Ibland är det däremot desto svårare. De svårare fallen är de jag avskyr mest.
Som den killen vars chattande på helgon och sen blev sms chattande sen eskalerade i att han skickade ca 50 sms per dag under en helgs tid. Sen fick jag nog och gjorde en intressant sak. Eller det var nog mest överdriven och ganska elak. Han uppgav för mig att han inte hade internet, vilket kanske var sant, kanske inte men skit samma. Jag skrev av varenda ett av de där 148 sms:en eller vad det var och la upp dem på alla möjliga platser, på UM bland annat. Där han även hittade dem. Och blev ledsen eller något, hotade bergis med självmord. Jag stängde av mobilen och några veckor senare följde den med i tvätten och gick sönder <3.
Eller som hattkillen som hittade mig på kamrat för en jävla massa år sedan. Jag ignorerade och spärrade honom då, några veckor senare dyker han upp igen med nytt användarnamn så fort jag upptäckte det spärrade jag och ignorerade honom igen. Sen dök han upp på minst 2-3 andra sidor och många gånger på dessa sidor och samma sak hände då. När han till slut dök upp på en av de sidor jag är med på nu pratade jag med honom. Svarade på hans enträgna felstavade frågor och slutar med att jag skäller ut honom mer eller mindre. Han hotar med att aldrig prata med mig mer, som om man bryr sig? Några veckor senare gör han det ändå. Har inte hört av honom på länge men han dyker väl upp igen snart antar jag.
En av mina mest vidriga stalkers är förmodligen en 10-11-12årig kille, vi räknade ut att han måste vara aspie eller liknande. Han förföljer mig på nätet likt hattkillen fast väldigt mycket värre. Mer intensivare. Man kan dumförklara ungen hur många gånger som helst, inget händer, han reser sig, skakar lite på sig och tackar för kommentaren. Varje gång jag uppnår någon form av framgång eller liknande är han där och pockar lite på uppmärksamheten. Jag borde inte bry mig så mycket men jag gillar inte när folk följer efter mig på det sättet. Eller snor idéer, besservissrar på det sättet och så vidare. Nu har jag inte sett honom på länge dock, det är jag tacksam för. Han skrev emellertid i min gästbok på en av mina hemsidor för inte så länge sedan och nu precis fick jag ett mejl från någon som kan vara den omtalade. Men mejlet innehöll i alla fall hans användarnamn. Den ungen är sjuuuukt läskig.
Det hela är lite som frasen (inklusive smilyn) "Jag hatar dig :)" så känns det ungefär med en stalker. Jag har säkert fler stalkers fast än jag inte kommer ihåg dem lika tydligt. Dessa tre är de som stalkat sig till en plats i historieböckerna.
Stalkers är kanske inte så jätte intressanta egentligen, snarare ganska besvärliga... På ett intressant sätt. Hur sjutton orkar man vara en stalker? Man kan ganska lätt upptäcka stalk-iska tendenser hos folk. Ibland är det däremot desto svårare. De svårare fallen är de jag avskyr mest.
Som den killen vars chattande på helgon och sen blev sms chattande sen eskalerade i att han skickade ca 50 sms per dag under en helgs tid. Sen fick jag nog och gjorde en intressant sak. Eller det var nog mest överdriven och ganska elak. Han uppgav för mig att han inte hade internet, vilket kanske var sant, kanske inte men skit samma. Jag skrev av varenda ett av de där 148 sms:en eller vad det var och la upp dem på alla möjliga platser, på UM bland annat. Där han även hittade dem. Och blev ledsen eller något, hotade bergis med självmord. Jag stängde av mobilen och några veckor senare följde den med i tvätten och gick sönder <3.
Eller som hattkillen som hittade mig på kamrat för en jävla massa år sedan. Jag ignorerade och spärrade honom då, några veckor senare dyker han upp igen med nytt användarnamn så fort jag upptäckte det spärrade jag och ignorerade honom igen. Sen dök han upp på minst 2-3 andra sidor och många gånger på dessa sidor och samma sak hände då. När han till slut dök upp på en av de sidor jag är med på nu pratade jag med honom. Svarade på hans enträgna felstavade frågor och slutar med att jag skäller ut honom mer eller mindre. Han hotar med att aldrig prata med mig mer, som om man bryr sig? Några veckor senare gör han det ändå. Har inte hört av honom på länge men han dyker väl upp igen snart antar jag.
En av mina mest vidriga stalkers är förmodligen en 10-11-12årig kille, vi räknade ut att han måste vara aspie eller liknande. Han förföljer mig på nätet likt hattkillen fast väldigt mycket värre. Mer intensivare. Man kan dumförklara ungen hur många gånger som helst, inget händer, han reser sig, skakar lite på sig och tackar för kommentaren. Varje gång jag uppnår någon form av framgång eller liknande är han där och pockar lite på uppmärksamheten. Jag borde inte bry mig så mycket men jag gillar inte när folk följer efter mig på det sättet. Eller snor idéer, besservissrar på det sättet och så vidare. Nu har jag inte sett honom på länge dock, det är jag tacksam för. Han skrev emellertid i min gästbok på en av mina hemsidor för inte så länge sedan och nu precis fick jag ett mejl från någon som kan vara den omtalade. Men mejlet innehöll i alla fall hans användarnamn. Den ungen är sjuuuukt läskig.
Det hela är lite som frasen (inklusive smilyn) "Jag hatar dig :)" så känns det ungefär med en stalker. Jag har säkert fler stalkers fast än jag inte kommer ihåg dem lika tydligt. Dessa tre är de som stalkat sig till en plats i historieböckerna.
Kommentera