Mentaldisease

Stress är något som jag har hävdat länge att jag klarar, att jag kanske rent av tycker om. Men sanningen är långt ifrån den jag har hävdat. Jag är snarare tvärt om, väldigt icke stresstålig. Hela jag balanserar på lina, som ibland är på väg att knäckas, trilla ner från eller trasslas upp så det till slut inte finns något kvar att gå på. Alltså finns det inga riktiga viloställen på den där linan när allting är helt okej, till och med kanske bra.

Man kan också beskriva det som att måla in sig själv i ett hörn. Det gör jag. Ibland. Typ som nu. Och vissa delar kan beskrivas som jakten på en misstänkt massmördare. Fast inte så mycket kanske. Hur som helst brukar mitt lin-vandrande gå rätt bra. Oftast utan vingel, bara tröttsamt att gå på lina så mycket (dvs jämt, metaforiskt). Men ibland trillar man ner från linan, så man hänger ifrån den i händerna. Typ det händer när stress intar livet.

Kanske man även kan beskriva det som en stubintråd, fast inte lika explosiv på det sättet. Lång stubintråd vad gäller stress. Men när väl den stora stöten kommer som gör att dynamittunnan exploderar är det förrödande. Inte på så sätt att jag blir självmordsbenägen. Oftast inte i alla fall. Väldigt sällan. Däremot ökar alla andra negativa egenskaper. Typ som asocialitet, panik, ångest... Hur som helst är det jobbigt i alla fall.