Radioaktiv snö
0kommentarer
Drömde om ett race genom öknen. Den ena tävlaren hade häst som hjälpmedel och den andra försökte också göra det men hade ingen häst utan bara en vagn men rullade på rätt bra ändå. Första loppet var redan avklarat. Nu var det dags för det andra. Ryttaren red iväg men snart kom en vagn farande, verkligen farande och typ flööööög över diken och sådant. Ryttaren hade inte en chans och sen flög han av hästen som sprang iväg. Han blev helt ensam ute i ödemarken, stapplade över en jordig plätt medan hjärnspöken talade till honom och under tiden fick han massa insekter som svärmade runt huvudet. Sen kom han till en stor yta med massa snö på. Han började gå i snön men insåg snabbt att det inte skulle funka. Just som han höll på att lägga sig ner i snön kom en flygande farkost som lyfte precis vid honom som han inte hade sett. Han vinkade åt den och de såg ut att se honom men flög vidare. Han la sig ner i snön och inväntade slutet fast överlevde natten.
Den flygande farkosten kom tillbaka. Han sprang in bakom en slags vertikalklippa. Farkosten landade några meter i från och människor sprang ut klädda i skyddsdräkter. De tog massa prover på snön, bland annat lät de en kokande kromfrägad vätska sprutas på snön en bit bort och sedan blev snön magnetisk och kom till dem. Ryttaren som stod alldeles brevid den som sprutade vätskan blev imponerad och sa till den andra "Grymt", då blev de varse om att han fanns kvar. De bjöd in honom i sin farkost, som nu mer såg ut som en lastbil invändigt i alla fall. Och nu var jag själv med. De hade en stor rottweiler som skällde och vaktade hotfullt. Ryttaren gick fram för att leka hund med den, jag förmanade den att det nog inte var så bra idé. Jag stod ensam kvar vid dörren till trailern. Det var en slags korridor i avvikande vinkel därifrån man gick in. Jag såg nu en kille som började närma sig i gul tröja och vilt svarthår med världen hångrin. Jag började stänga dörrarna så fort jag kunde för jag kände igen killen. Sen skrek jag "inkräktare!" flera gånger medan han höll på att ta sig in i trailern likt en zombie.
Den flygande farkosten kom tillbaka. Han sprang in bakom en slags vertikalklippa. Farkosten landade några meter i från och människor sprang ut klädda i skyddsdräkter. De tog massa prover på snön, bland annat lät de en kokande kromfrägad vätska sprutas på snön en bit bort och sedan blev snön magnetisk och kom till dem. Ryttaren som stod alldeles brevid den som sprutade vätskan blev imponerad och sa till den andra "Grymt", då blev de varse om att han fanns kvar. De bjöd in honom i sin farkost, som nu mer såg ut som en lastbil invändigt i alla fall. Och nu var jag själv med. De hade en stor rottweiler som skällde och vaktade hotfullt. Ryttaren gick fram för att leka hund med den, jag förmanade den att det nog inte var så bra idé. Jag stod ensam kvar vid dörren till trailern. Det var en slags korridor i avvikande vinkel därifrån man gick in. Jag såg nu en kille som började närma sig i gul tröja och vilt svarthår med världen hångrin. Jag började stänga dörrarna så fort jag kunde för jag kände igen killen. Sen skrek jag "inkräktare!" flera gånger medan han höll på att ta sig in i trailern likt en zombie.
Kommentera