Tråkigheter
0kommentarer
Jag har hittat en ny form som jag monotoniskt spammar fram med första bästa penna eller andra föremål som ger samma eller liknande effekt som en. Det är inte riktigt lika illa ännu som det har varit förut. Jag tror att jag har rätt lätt för att drabbas av tvångstankar och tvångsbeteenden överlag. Däremot kan jag vänja mig av med dessa, det är inte jättelänt men då och då kommer jag ur mina tvångsbeteende perioder och glömmer av det jag gjorde då och när det var som värst inte gick att sluta med hur mycket jag än kanske hade haft lust med det. Tur att det finns en slags på och av knapp i de lägena tyvker jag.
Jag har kommit fram till idag att jag tycker att det är lite sorgligt att ögonblick kommer och går utan att man kan återvända till dem igen, senare. Jag kommer ihåg många sådana ögonblick. Ögonblick som är och var helt obetydliga men som ändå är bortblåsta för alltid. Jag kommer ihåg diskussioner som ägde rum för flera år sedan, just för att de tillhör ett av alla dessa ögonblick som saknas och som aldrig kan upplevas mer igen. Det mesta av det bygger kanske på att jag alltid av någon anledning kommer på vad som borde ha sagts några timmar efteråt. Sånt suger.
Den senaste veckan har jag ifrågasatt mig själv väldigt mycket. Det har mest varit negativt. Jag har insett en massa saker som jag har försökt förtränga genom årens lopp och jag kommer förmodligen att fortsätta att förtränga dessa även efter att jag nu kommit "på dem". Jag gillar inte den mest framträdande sidan av mig själv i det sammanhanget. Jag straffar mig själv själlsligt och mentalt, för något som jag inte kan rå för, egentligen. Det är bara den mentala biten som vill straffas.
De flesta hade nog inte klarat av många sekunder i min hjärna när de där tankarna sätter igång. Det är typ som en vattenresorvar öppnas på vid gavel och vattnet slash tankarna forsar ut och fram, redo att svälja, dräpa, skölja bort eller in i allt i sin väg. Frågar någon brukar jag svara det motsatta att det inte är någon tankeverksamjhet alls däruppe. Det är för mycket olika samtidigt för att ge en rimlig bild av vad som försegår där uppe bland de små grå. Dessutom är det rätt mycket off topic. Typ riktigt underliga associationer som ingen annan skulle få...
Är trött men vill inte sova, vill vända på dygnet, det är mycket trevligare när det är felvänt. Finns inget kul att göra heller vilket bidrar till att det känns lockande att gå och däcka. Jag är sugen på att måla men kan inte komma i ro för det förrän morsans karlslok är ute ur huset vilket förhoppningsvis kommer ske idag(?) om det är söndag idag. Fast problemet är att hans destinationsmål ligger inom det värst drabbade snöstormsområdet... Jag får helt enkelt hoppas på det bästa!
Jag har kommit fram till idag att jag tycker att det är lite sorgligt att ögonblick kommer och går utan att man kan återvända till dem igen, senare. Jag kommer ihåg många sådana ögonblick. Ögonblick som är och var helt obetydliga men som ändå är bortblåsta för alltid. Jag kommer ihåg diskussioner som ägde rum för flera år sedan, just för att de tillhör ett av alla dessa ögonblick som saknas och som aldrig kan upplevas mer igen. Det mesta av det bygger kanske på att jag alltid av någon anledning kommer på vad som borde ha sagts några timmar efteråt. Sånt suger.
Den senaste veckan har jag ifrågasatt mig själv väldigt mycket. Det har mest varit negativt. Jag har insett en massa saker som jag har försökt förtränga genom årens lopp och jag kommer förmodligen att fortsätta att förtränga dessa även efter att jag nu kommit "på dem". Jag gillar inte den mest framträdande sidan av mig själv i det sammanhanget. Jag straffar mig själv själlsligt och mentalt, för något som jag inte kan rå för, egentligen. Det är bara den mentala biten som vill straffas.
De flesta hade nog inte klarat av många sekunder i min hjärna när de där tankarna sätter igång. Det är typ som en vattenresorvar öppnas på vid gavel och vattnet slash tankarna forsar ut och fram, redo att svälja, dräpa, skölja bort eller in i allt i sin väg. Frågar någon brukar jag svara det motsatta att det inte är någon tankeverksamjhet alls däruppe. Det är för mycket olika samtidigt för att ge en rimlig bild av vad som försegår där uppe bland de små grå. Dessutom är det rätt mycket off topic. Typ riktigt underliga associationer som ingen annan skulle få...
Är trött men vill inte sova, vill vända på dygnet, det är mycket trevligare när det är felvänt. Finns inget kul att göra heller vilket bidrar till att det känns lockande att gå och däcka. Jag är sugen på att måla men kan inte komma i ro för det förrän morsans karlslok är ute ur huset vilket förhoppningsvis kommer ske idag(?) om det är söndag idag. Fast problemet är att hans destinationsmål ligger inom det värst drabbade snöstormsområdet... Jag får helt enkelt hoppas på det bästa!
Kommentera