Mentaldisease

Jag börjar bli perverst vansinnig på folk som inte kan stava på sitt egna språk. Speciellt de personer jag mest största sannolikhet vet om inte har några större skriv och läs förståelse problem. Jag mottog just ett mejl från skolans rektor som löd: Boka in i era kalendrar denna utställning. Gärna vernissagen, jag kommer att vara där! Ska försöka få maria, som jag reste i Kina tillsammans med, att göra en liten visning av utställningen om det är ett lotet gäg som vill komma!

Namn ska alltid ha STOR bokstav i början. "som jag reste tillsammans med i Kina" Är bättre formulterat. "lotet gäg" Låter som rena kinesiskan... Sen min semi-arbetsplats på nätet, ehm... Den bossen skickar ut högst tvivelaktiga stavningar på både mejl och mer offentliga saker... Okej om det är lite småfel här och där men ... Skriv i word eller något om det ska gå ut till fler än någon man känner väl...

Typ "dom", "mej", "sej", "dej", "ända" vs "enda" osv... Rysligt! Om man är osäker på stavningen är det bara att formulera om meningen så att den saknar de ord man inte kan och inte orkar kolla upp men ändå innefattar samma grej.

Lyssnade just på en hel film med Beck. Jag började känna känslan som många andra före mig har känt. Jag vill ha en polis! En egen. Han ska bo i en låda under sängen... Eller okej inte. Men som ... pojkvän. Fast jag vet redan nu att det med stor sannolikhet inte hade fungerat. Dels för att jag skulle bli knasig om jag började förhöra karlsloken om sveriges lagar och jag visade mig kunna mer än han - vilket inte är en omöjlighet. Sen brukar ju uniformklädda vara överrepresenterade som ug i sänghalmen och det vill vi inte ha! Sen är de flesta poliser jag har sett kortklippta, jag lever efter filosofin - ju längre hår desto bättre! Kort sagt, jag tvivlar starkt på att det hade fungerat x) ... Men ändå =>

Jag vill ha en tredje hund, en unghund. För mina jag har nu fyller 12 resp 9år i år, även om ingen av de direkt börjar uppvisa ålderstecken (fast den äldsta sover djupare numera, tog honom flera minuter att vakna när jag hackade vitkål just fast än han låg 2m bort medan den andra hunden låg och sov i andra änden av huset, 3 rum bort, och vaknade och tassade upp långt innan han vaknade)... Min 9åring är det bästa som finns, i hela universum och jag kommer aldrig någonsin att få uppleva en sådan hund igen. Vilket är riktigt jävla hemskt, så jag tänker inte tänka på det... Men jag skulle vilja ha en trejde för att då har hunden som blir kvar när någon av de, inte finns kvar... Någon kompis... Nu tror jag inte att min 9åring hade tillåtit en yngre hund i flocken bara sådär. Hon är för egoistisk för att ens låta gamlingen få första tjing på det mesta...

Jag plågar mig själv med att kolla på hundar på google.. Tror att en Field spaniel hade passat mig till 100% fast en sån vill jag nog ha den dag jag flyttar hemifrån, det är oepiskt att ha en hund som ter sig till någon annan familjemedlem mest. För det är lite enmanshundar, fast inte så att de inte gillar andra men de är sin ägares ögontjänare och ingen annans. En Afghanhund har jag alltid sagt att jag ska ha, fast det kräver nog med säkerhet att man har ett badkar - det har inte vi. Eftersom man ska bada dem minst en gång i veckan. Sen är det nog rätt bra att ha en rejäl fön. Och dessutom så bor jag just nu omgiven av leråkrar. Med tanke på att jag suktar mest efter en jävligt ljus / vit afghan så är det rätt... Oepiskt.. (Outch! Varför kollade jag ens deras omplacerings sida?! -.-)....

Borzoier har jag typ alltid gillat, speciellt efter ett närmöte på en brukshundsklubb för en massa år sedan. Problemet är att de är så hiskligt stora. Känns lite halvrisky att ha en vinthunds-storvilt jakthund som har en mankhöjd som går upp till ens egen navel... När man bor där rådjur och annat vilt strosar runt lite varstans i trakten. Hade varit läskigt att släppa en så stor hund tror jag... Därför är nog en Silken Windhound bättre men de är så sjukt ovanliga, det känns lite oepiskt att ställa sig i kö på en valp man inte vet vart man befinner sig när den väl anländer några år senare... Det är väl ungefär de enda raserna jag intresserar mig av för stunden.

Jag är sugen på att måla men jag känner mig allt för värdelös på att göra det... Vilket är väldigt okul eftersom det är rätt kul att måla... Ehm... Sen vet jag inte alls vad jag vill måla heller.. Har dock ingenting att måla det på. Vet inte alls vad jag ska göra nästa år, när skolan är slut. Alla mina klasskompisar och sånt söker till högskola nu. Men jag vet fortfarande inte vad jag vill göra. Eller vad som skulle vara kul att göra. Knappt ens vad jag skulle kunna tänka mig att göra. Dock kommer jag på en massa saker jag inte skulle kunna tänka mig att göra, men börjar man i den enden slutar man förmodligen som något av de jobb man kommer fram till (vilka alla innefattar närkontakt med andra människor O.O).