Snart en månad sedan
0kommentarer
Jag blev smittad av min första förkylning. Och nu så här snart en månad senare har jag hunnit med åtminstone en annan förkylning, förmodligen ytterligare en på mitten. Det är skit. Det är faktiskt skit att vara sjuk så länge. Har genomgått typ alla förkylningsstadier. Först hosta tills magen värkte, hosta tills tårarna sprutade ur ögonen och jag fick kippa efter luft i slutet av en host attack. När den förkylningen var över var jag bara småsjuk några dagar innan nästa satte igång.
Nu hoppas jag i alla fall vara inne i slutfasen av en förkylning. Men har lyckats smitta ner min äldsta hund också. Han går runt och hostar så att nästan hela huset vibrerar av ljudet. Jag precis hur han måste känna sig. Gäller bara att hoppas på att han inte, liksom jag, har fått temporärt nedsatt hörsel av svullnaden i huvudet. För hunden i fråga hör dåligt som det är... Och döva hundar är oberäknerligare än hörande...
Idag är nog mitt största förkylningsrelaterade problem att det känns som om jag andas genom ett knöggligt sugrör. Det känns tungt i bröstet och svullet i halsen. Känner varken hunger eller mättnad, vilket är frustrerande, för jag vet ju inte om jag borde äta eller inte? Det finns inte heller något att ta mot det känns det som. Både alvedon och ipren är mot led, huvud, mens och muskelvärk - jag har inte ont. Mam har astma medecin för tillfällig astma (som man kan få när man är förkyld). Men trots sugrörs känslan så går det ju att andas, om än med visst obehag. Känns lite sådär halvonödigt att ta det då? Men vad vet jag.
Funderar på om det skulle hjälpa att dricka vatten som det allt för tidigt intagna påskriset (av pil) står i. För pil/sälj är ju vad man tillverkar ipren och liknande smärtstillande medel med... Men så var det där med icke smärtan igen... Aja, ska försöka avsluta min "dag" och gå och lägga mig, för snart börjar det ljusna :P
Kommentera