Biologisk klocka
0kommentarer
I natt blev jag jagad av en brunbjörn, genom en blåbärsrisfylld glesvuxen tallskog rakt ner i en iskall flod. Som jag av någon anledning ansåg vara bra att hoppa i när man har en vuxen björn efter sig, som om inte björnar kan simma eller springa snabbare än en människa. Jag är less på att dröma mardrömmar. Det är rätt behagligt att drömma öht men just mardrömmar känns rätt omysigt. Och det utgör större delen av mina drömmar. Nu vill jag ju i och för sig mycket hellre dödas av en lurvig björn än något av det jag normalt sett drömmer mardrömmar om (dinosaurier och zombies) men ändå.
Igår bar det av till ett 97åringskalas (icke släkten). Om någon matintresserad av någon anledning läser detta så var det; Förrätt: fänkålssoppa med grannysmith bitar och typ lingongrova bitar i med en klick (löj?)rom på "toppen" Varmrätt: honungsinbakad lax med blomkålspuré, halvkokt morot och sparris. Efterrätt: chokladtryffel(?) med jordgubbs "flinga" (jordgubbe delad i så många delar som det öht är möjligt). Det var väl gott, att sätta in ett "väl" får nog hela meningen att låta negativ, men det var gott, även om jag kanske själv valt något annat hellre.
Icke släkten har utökats och håller på att expandera oroveckande snabbt. Inte för att jag kanske borde bry mig nämnvärt om det alls egentligen. Men i den takt den växer i hop med andra faktorer är det nästan så jag kan höra min biologiska klocka ticka igång. Jag stänger av den och tar ut batteriet tills vidare. Det hela får mig dock att sakna lite en släkttillhörighet. Min släkt är så vansinnigt utspridd i landet att vi aldrig har träffats ihop alla samtidigt och det lär nog aldrig ske heller.
Vi bor nere i Skåne, kusin 1 bor på Gotland och övrig Svensk släkt bor i Dalarna. Övriga kusiner samt min egen pappa bor i Australien. Det hela gör ju inte det mindre komplicerat att ha en släktträff. Det tar ju en massa timmar bara att ta sig till dalarna härifrån. Antar att det inte är omöjligt men, tja, snudd på faktiskt. Tar ju "bara" 10-10,5 timmar dit och 10.5-11 timmar från Gotland till Dalarna (alltså den del av dalarna där släkten håller hus - längst bort). Vilket mer än tillräckligt. Så nej, snabba släktträffar går fet bort.
Så fort jag loggar in på fejsbok så hoppas det upp en massa kontakter - jämnåriga - klasskompisar från gymnasiet. Som-har-barn. Där av tickades väl en biologisk klocka igång så smått. Inte för att jag vill ha barn, eller i alla fall inte nu.. Men ... Tja ändå...
Kommentera