Don't shoot the messanger - Shoot yourself.
0kommentarer
I guess det mesta har lugnat sig nu. Mitt rage börjar lägga sig men inte riktigt ännu. Kul att du ragear på budbäraren, den som skvallrar när det hade en väldigt liten del i det hela. Var redan trasig innan hon nämnde att du brukade sitta medan vi 'var tillsammans' typ:
du: *ragga sönder 19åring*
de andra i konversationen: stackars *******
du: amen hon vet ju inget
Jag vet ändå att du mest bara trollar, det är inte det jag rage:ar över mest. Nu spelar det ju ingen roll längre. Men det är ju ändå ganska respektlöst, inte direkt så att man skämtar om sådant och tror inte så många skrattar åt det heller. Hade jag raggat sönder och samman någon medan vi var "tillsammans" hade jag nog inte dragit till med "amen han vet ju inget" varken på skoj eller på allvar.
Det är snarare det att det var som ett halvt deja vu på det som hände i höstas. När de jag snackat med dagligen sen April helt plötsligt bara försvann över en natt. Som ett akvarium med väggar som skyddar och en dag går det bara sönder. Av oförklarlig anledning. Bara försvinner. *POFF*. Och där sitter man själv och ingen vill kännas vid en mer. När det är den enda sociala kontakt man har i princip. Okej, ni kanske inte försvann men det blev lite väl mycket sk gulligull med dig vs en viss 19åring - även när jag var med - även när vi "var ihop". För mycket för min smak. Det är nästan på samma nivå som att försvinna. Och nej, jag är inte svartsjuk på henne, som sagt får du gärna knulla med henne, eftersom det är det du verkar vilja göra (men som sagt är jag inte så sugen på att ha dig då - för man kan inte få kakan och äta den).
Men visst du kan väl skylla på budbäraren för att hon inte uppfattar dina sk skämt som just skämt. För de kan ju inte varit speciellt roliga om hon misstolkar de som något annat än det du påstår att de var.
Och det är det jag menar och menade förra gången, när du bara försvann och inte sa ett ljud på en hel vecka. Den gången var det iaf msn/skype som felade ur (eller var det bara en dålig ursäkt?). Folk försvinner från en utan att ge en anledning. Tydligen så behövs inte det för man är inte värd det. Eller så ska man förstå själv varför nån bara drar, försvinner och lägger allt bakom sig på direkten. Eller slutar snacka med en eller vad som. Fast kanske är man för dum i huvudet för att uppfatta subtila men logic signaler men de måste vara sjukt hemlighetsfulla isof.
Detta inlägg lär väl sabba ännu mer men skitsamma, du ensam har redan sabbat så mycket av mitt förtroende som jag redan innan hade sjukt lite av - på grund av det i höstas, det i slutet av sommaren och alla andra gånger innan dess som folk bara försvunnit på ett eller annat sätt. Det enda som har varit bra med det här rage utbrottet är att det inte ledde till självmordstankar, det brukar det nämligen göra. Eftersom min hjärna säger: "Ingen vill vara med dig. Du är bara onödig, du kan lika gärna ta livet av dig". - Fast den har ju faktiskt rätt, på sätt och vis.
Också denna natt lär sluta som så många andra nätter den här veckan, med att jag gråter mig själv till sömns. Inte pga det du gjorde när du trollade, utan för allt det andra.
du: *ragga sönder 19åring*
de andra i konversationen: stackars *******
du: amen hon vet ju inget
Jag vet ändå att du mest bara trollar, det är inte det jag rage:ar över mest. Nu spelar det ju ingen roll längre. Men det är ju ändå ganska respektlöst, inte direkt så att man skämtar om sådant och tror inte så många skrattar åt det heller. Hade jag raggat sönder och samman någon medan vi var "tillsammans" hade jag nog inte dragit till med "amen han vet ju inget" varken på skoj eller på allvar.
Det är snarare det att det var som ett halvt deja vu på det som hände i höstas. När de jag snackat med dagligen sen April helt plötsligt bara försvann över en natt. Som ett akvarium med väggar som skyddar och en dag går det bara sönder. Av oförklarlig anledning. Bara försvinner. *POFF*. Och där sitter man själv och ingen vill kännas vid en mer. När det är den enda sociala kontakt man har i princip. Okej, ni kanske inte försvann men det blev lite väl mycket sk gulligull med dig vs en viss 19åring - även när jag var med - även när vi "var ihop". För mycket för min smak. Det är nästan på samma nivå som att försvinna. Och nej, jag är inte svartsjuk på henne, som sagt får du gärna knulla med henne, eftersom det är det du verkar vilja göra (men som sagt är jag inte så sugen på att ha dig då - för man kan inte få kakan och äta den).
Men visst du kan väl skylla på budbäraren för att hon inte uppfattar dina sk skämt som just skämt. För de kan ju inte varit speciellt roliga om hon misstolkar de som något annat än det du påstår att de var.
Och det är det jag menar och menade förra gången, när du bara försvann och inte sa ett ljud på en hel vecka. Den gången var det iaf msn/skype som felade ur (eller var det bara en dålig ursäkt?). Folk försvinner från en utan att ge en anledning. Tydligen så behövs inte det för man är inte värd det. Eller så ska man förstå själv varför nån bara drar, försvinner och lägger allt bakom sig på direkten. Eller slutar snacka med en eller vad som. Fast kanske är man för dum i huvudet för att uppfatta subtila men logic signaler men de måste vara sjukt hemlighetsfulla isof.
Detta inlägg lär väl sabba ännu mer men skitsamma, du ensam har redan sabbat så mycket av mitt förtroende som jag redan innan hade sjukt lite av - på grund av det i höstas, det i slutet av sommaren och alla andra gånger innan dess som folk bara försvunnit på ett eller annat sätt. Det enda som har varit bra med det här rage utbrottet är att det inte ledde till självmordstankar, det brukar det nämligen göra. Eftersom min hjärna säger: "Ingen vill vara med dig. Du är bara onödig, du kan lika gärna ta livet av dig". - Fast den har ju faktiskt rätt, på sätt och vis.
Också denna natt lär sluta som så många andra nätter den här veckan, med att jag gråter mig själv till sömns. Inte pga det du gjorde när du trollade, utan för allt det andra.
Kommentera