Jag är döden.

0kommentarer

När man bor på landet dyker det då och då upp katter, hemlösa som vilsna. Somliga stannar och blir permanenta invånare i ens hushåll, andra vandrar vidare, somliga får ett nytt hem och några slutar i en grop i marken. De är nog alla lika oönskade från en början men successivt övergår det till något annat. 

Lika oönskade som de är från en början, är nog större delar av min familj jämtemot varandra. I synnherhet på vissa av hållen. Min morfar som jag inte träffat sen jag var typ 6år gammal (av förklarliga skäl) kommer jag inte någonsin att få träffa mer (och jag vet inte om jag hade velat det heller). Men han har i alla fall dött. 

Eftersom jag inte har nån större connection med honom så lär jag inte vara exemplarisk sörjare. Även om jag antar att jag får ta och följa med på nån begravning längre fram i tiden. Det vore ju iofs ganska 'roande' men .... Tja...

Kommentera

Publiceras ej