Mentaldisease

Går det att bli tröttare på läget än det som redan råder? Funderar konstant på saker så hjärnan känns som en urvriden disktrasa. Känns inte så hälsosamt. Lite som huvudvärk som inte går att bota. Vill supa, då hade jag nog fått bort tankarna ett tag. Men jag orkar inte sitta och supa själv, pallar inte det. Är ensam, onaturligt ensam. Men det är nog mitt egna fel mest. Drar mig undan om folk blir för påiga så att de till sist vandrar vidare till någon som är betydligt lättare att förstå sig på. Är som ett överarbetat spel som är för svårt för nybörjare att spela, om man inte ger sig fan på att försöka klara det. Men ingen har försökt. Jag vet inte ens om jag vill att någon ska försöka - för då hamnar man antagligen på ruta ett igen då det blir för närgånget alldeles för snabbt då jag drar i handbromsen och gör den största u-svängen i världshistorien som får jordensbana att vända. Så nej. Jag kanske är 'better of alone'. Även om jag inte har så stor lust att vara ensam egentligen.

Har funderat kring det förgångna varför det blivit så här. Och det finns en grymt bra förklaring på i alla fall en av sakerna som är bidragande orsak till senaste livspausen. Känner mig dock mer skadad än någonsin tidigare. Vet inte när bitarna läggs samman till ett nytt pussel igen, om det någonsin kommer ske. Frågan är om man kommer orka vänta ut det.