Mentaldisease

Hela det här året har hittills i princip bara sugit röv.

1. [Januari] För att inleda året dog ju min morfar pga nån levercancer eller liknande. Det blev ingen stor sorg för mig eftersom jag inte träffat honom sen jag var 6år gammal. 

2. [Mars] Nästa sak som hände var ju de incidenterna när en viss sk. pojkvän var indirekt otrogen och spontanbytte tjej med 3 dagars mellanrum med alla drama lamor det skapade som följd.

3. [Juni] Min katt kom hem med avbrutet ben hängande i skinnet med kallbrand som följd och fick avlvias.

4. [Juni] Veckan efter, precis på dagen, avlivades min 14åriga hund som jag haft mer än halva livet. Är trasig beyond reconizion fortfarande. Och antagligen lär det hålrummet förbli tomt som ett stort blödande sår.

 

5. [Juli] Nån månad senare hittade vi ett av de andra djuren död i dess bur, kanske ingen jätteförlust även om den var en av de sötaste jag har/hade.

 

6. [Augusti] En vecka senare ungefär fick vi avliva en till av burdjuren eftersom han fick tandfel och det är meningslöst att göra något åt det annat än avlvia.

 

7. [September] Har över facebook fått reda på i natt av flera av min pappas vänner att han ligger på sjukhus. Nyss fick jag veta varför. Stroke. Saken är ju bara den att han är på andra sidan jordklotet (bor där). Känns ju ungefär så hopplöst som man hade kunnat tro och ana. Att jag sen inte träffat honom sen jag var 1år gammal gör ju inte saken bättre. Känns ju lite fail att bli av med sin pappa innan man ens träffat honom. Sjukhuset vill ha tag i mig i alla fall. God knows why. Detta känns ju en aning weird, I must say.