Mentaldisease

Känns helt overkligt. Efter 4år med vetskapen om vem han är eller nu var så slits han bara bort utan förvarning. Jag kollade facebook vid ett tiden och då var det inget mail eller liknande, men jag hade på känn att det var något som var fel. Stängde ner facebook för att 20-30min senare öppna det igen. Med nya meddelanden. "I am told that you know about your dads passing away today." - Jag visste inget men jag kunde väl ana och nu var det ju svart på vitt. Sen fylldes hela facebook timelinen med bilder på honom.

Jag känner mig trasig, trasig bortom lagning. Jag var redan i tusentals delar redan innan det här skedde och nu är det ännu värre. Allting bara dör, det är som om det vilar en förbannelse över mig. Allt jag nån gång har haft kontakt med dör utan förvarning. Och jag står handfallen gång på gång. Förstår inte själv hur jag orkar, den enklaste vägen ut hade ju varit att följa strömmen. Men så har jag sista hunden kvar - som betyder mer än hela livet. Fast när hon avlivas då kommer jag inte ha någon, är livrädd för den dagen. Dagen då allt kommer gå åt helvete för alltid. 

Jag tror inte på karma, men om det hade funnits så finns det nog ingenting jag har gjort för att förtjäna så här många dödsfall på kort tid. Jag tror inte heller på gud så nån slags sadistisk prövning lär det inte heller vara. Ren skär otur, kanske? Men jag ville inte vara med i ett oturslotteri. Var hoppar man av? Och drar tillbaka klockan, tiden eller vad som nu finns att dra tillbaka.